Karma is a bitch

Några timmars ösregn och så gott som all snö och is är borta. Göteborgsvädret kan en alltid lita på. Åtminstone nuförtiden, när växthuseffekten har gjort snöiga vintrar till en sällsynthet på västkusten. Och ja, jag vet att växthuseffekten kan betyda vår undergång. Den betyder definitivt undergången för de svältande isbjörnarna. Men jag kan ändå inte låta bli att njuta av barmarken.

Synd för kvarterets ungar dock. De har under ett par dagar haft jätteroligt i gårdens minimala pulkabacke. Men deras föräldrar bidrar säkert till att spä på växthuseffekten genom överkonsumtion och flygresor. Att pulkabacken nu är en lervälling kan ses som en slags snabbverkande karma. Och nu går jag och lägger mig innan cynismen och framtidsskräcken tar över alldeles.

Is och snö

Gatorna är täckta med is. Min promenad till och från affären i morse tog dubbelt så lång tid som vanligt. Men jag kom hem i ett stycke och det var det viktigaste. Det och att jag nu har kaffe, mjölk och glass. Och frukt.

Noterade när jag var ute att trottoarerna redan var sandade. Bra. Sandade trottoarer (och broddar) är guld värt den här tiden på året.

Jag kan också meddela att jag redan är trött på vintern. Tålamod är inte min grej.

Snöslaskis

I dag kom den första snön, i form av snöblandat regn. Ungarna på gården fick ihop en imponerande snögubbe, med tanke på att snön mest var slask. Det lät som de hade väldigt roligt. Själv höll jag mig inne hela dagen. Jag höll mig inne hela gårdagen också. Nu börjar jag bli hälsosamt uttråkad. Jag längtar efter att promenera men slasket på gatorna har frusit vid is nu och jag kommer ihåg hur besvärligt det var förra gången jag bröt handleden.

Men i morgon måste jag ut och införskaffa förnödenheter. Mjölken är snart slut och samma sak med kaffet. Och det skulle vara gott med glass. Eller något annat onyttigt.

Vårvintervår #blogg100 dag 6

I onsdags utropade jag våren (det var ju 1 mars och mars betyder vår i Göteborg). I går eftermiddags kom snön, i morse vaknade jag av plogbilen. Så jefla typiskt mars månad. Två steg fram, tre steg tillbaka.

Jag mumlar desperat för mig själv bara ett tillfälligt bakslag bara ett tillfälligt bakslag bara ett tillfälligt bakslag och tackar gudarna för att jag inte behöver gå många meter utomhus idag. Att ha nära till spårvagnen är en välsignelse.

Fotot tog jag för ett drygt år sen. Jag förmodar att det är så det ser ut i dag också. Ids inte gå ut och kolla p.g.a. blött och halt.

Snö och så lite panikångest på det

När jag vaknade i morse var världen liksom … vit.

Det kom så oväntat. Jag har vant mig av vid tanken på snö (bor i Göteborg, växthuseffekten, varmaste vintern yada yada yada). Men där låg den. Och den fortsatte att falla hela dagen. Inga jättemängder, inget jobb för plogbilen direkt. Men ändå, SNÖ. Världen känns normal igen.

Något annat som känns normalt igen är måendet. Vårtröttheten är väck. Tog bara ett dygn och sen mådde jag ungefär som vanligt. Så det var bara en tillfällig dipp och nu är allt normalt igen.

Okej, kanske inte helt normalt. För en dryg timme sedan fick jag värsta panikångestattacken. Och det fanns faktiskt en slags orsak till ångesten. Jag har sedan en vecka smort på Voltaren på min trilskande häl. Och plötsligt nu i kväll fick jag för mig att jag snart inte skulle kunna andas p.g.a. allergi. PANG drämde panikångesten till med all kraft den förmådde och lite till. Det var svettigt.

Varför allergin skulle slå till bara så där efter en hel veckas behandling vet jag inte. Ångest är sällan rationell, även om den har en konkret orsak.

I vilket fall som helst så lugnade det ner sig ett tag. Och jag andas fortfarande. Det känns bra. Men hädanefter skippar jag Voltaren.

K-k-k-k-kallt

Veckans hittills dummaste idé: demonstrera i vinterväder med sommarskor. Eller ja. Gympaskor av den där typen som släpper igenom fukt och luft. Mina fötter var som istappar när jag kom hem. Och glassen jag tänkt köpa och mumsa i mig efter middagen skippade jag.

Nu ska jag kolla på The Simpsons och sedan filmen Dark Shadows (regi: Tim Burton, i rollerna bl.a. Johnny Depp, Michelle Pfeiffer och Helena Bonham Carter).

Tö och svåra val

Nu har i princip all snö och is töat bort. Jääää. Kyla är helt okej, halka är det inte. Jag har fått en spricka i armen en gång och brutit handleden en gång och det räcker, tack så mycket.

Nu till kvällens stora fråga. Ska jag

  • sitta uppe och kolla på World War Z (som är helt okej, trots att den inte alls är som boken) 

eller 

  • dra till sängs med fantasyromanen Bläckhjärta av Cornelia Funke (inte särskilt bra, men det kan hänga samman med att den är skriven för barn i mellanåldern).

Brad Pitt är ju alltid trevlig. Men filmen kommer säkert sändas snart igen. Och det skulle vara skönt att läsa ut boken så jag blir av med den.

Snö och slask

Vaknade någon gång efter åtta i morse av att grannungarna väsnades. Jag undrade varför de var ute och lekte på gården när det regnade. Jag hörde ju hur det droppade. Och så tidigt en söndagsmorgon.

Själv gjorde jag det enda vettiga: jag somnade om. När jag gick upp vid 11 såg jag varför ungarna varit ute så tidigt.

Snö. Det har snöat i natt. Inte mycket, men tillräckligt för att barnen skulle passa på. De har gjort en liten snögubbe och förmodligen kastat snöbollar också.

Nu töar det. Snögubben kommer vara borta i morgon. I vilket fall som helst är ordningen återställd. Det är vinter och i Göteborg slaskar det.