Mer snö

När jag gick upp i morse såg gården ut så här.

Snöigt alltså. Jag såg väl inte direkt fram emot att gå ut (jag var tvungen att gå ut) men det såg i alla fall fint ut. Snö är vackert, men inte så länge när det gäller Göteborg. Åtminstone inte den här delen av Göteborg. Och i vilket fall som helst slaskade det bort väldigt snabbt.

Lite snö och mycket

Såg när jag tittade ut genom fönstret i morse att det snöat lite under natten. Ett tunt täcke av snö. Övervägde att gnälla om det på Facebook. Sedan kom jag att tänka på snöovädret längs Norrlandskusten och beslöt mig för att hålla mun och gilla läget. Det finns definitivt de som har det värre. Att döma av nyhetsrapporteringen under dagen har det aldrig fallet så mycket snö på så kort tid i området. Och då är det Norrland vi snackar om, vintervädrets förlovade land, jultomtens favvoplats efter Nordpolen och Rovaniemi.

Karma is a bitch

Några timmars ösregn och så gott som all snö och is är borta. Göteborgsvädret kan en alltid lita på. Åtminstone nuförtiden, när växthuseffekten har gjort snöiga vintrar till en sällsynthet på västkusten. Och ja, jag vet att växthuseffekten kan betyda vår undergång. Den betyder definitivt undergången för de svältande isbjörnarna. Men jag kan ändå inte låta bli att njuta av barmarken.

Synd för kvarterets ungar dock. De har under ett par dagar haft jätteroligt i gårdens minimala pulkabacke. Men deras föräldrar bidrar säkert till att spä på växthuseffekten genom överkonsumtion och flygresor. Att pulkabacken nu är en lervälling kan ses som en slags snabbverkande karma. Och nu går jag och lägger mig innan cynismen och framtidsskräcken tar över alldeles.

Höstlikt i augusti

Det blir mörkt allt tidigare på kvällen. Den torra sommaren har lett till att en del träd redan börjat fälla sina löv. Och kvällarna är kyliga. Det är bara augusti men det känns redan som höst. Jag älskar verkligen om hösten, men mitten av augusti är högsommar och världen borde fortfarande kännas somrig. Det känns lite konstigt.

Hösttecken

Föreningslivet håller på att starta upp efter semestrarna. Jag inledde i morse med säsongens första möte och fick en diger lista på måste-göras och borde-vara-gjort-för-veckor-sedan. Det känns lite konstig, som om det redan vore höst.

Och så ösregnade det. Som om vädret ville tala om att det är nog lite höst iallafall.

Inte för att jag har något emot att hösten. Jag älskar hösten. Och för närvarande är jag ovanligt välvilligt inställd till regn och det beror inte bara på den där regnrocken jag köpte. Det har varit ovanligt torrt juli och en del träd börjar redan få gula löv. Augusti är augusti och då vill jag inte att det ska se ut som vore det oktober.

Skyfall

När en promenerar i Lerum och hamnar i värsta skyfallet och blir genomdränkt och åker tillbaka till Göteborg där det inte regnat en droppe och folk tittar konstigt på en. Som en är den där weirda typen som tar ett dopp i kanalen bara för skojs skull.

Nu har jag köpt en regnkappa. Eller ja, det blir en present från mamma (egentligen skulle hon köpa  mig en snygg kavaj, men regnkappa är viktigare). Den är knälång och gråblå och jättefin. Och vattentät, hoppas jag.

Regn regn regn och utflykt

Skulle gått på bakluckeloppis i förmiddags men det regnade inne. Inget snällt duggregn som en fixar med paraply och hyfsade skor utan riktiga skyfall. Inte alls loppisväder. Mer ligga-i-sängen-och-läsa-deckare-väder. Har börjat på en ny deckare, Inland av Arne Dahl.

På kvällen hängde jag med en kompis till Lerum. Vi promenerade längs Säveån och kollade in Växtrum. Jag plockade en del zoner. Strandpromenaden i centrala Lerum är väldigt fin. Gångstigen funkar både för gående, barnvagnsförsedda och rullstolsburna (däremot är ett par av broarna orimligt smala, inget för permobil eller dubbelbarnvagn). Det är väldigt lummigt längs vattnet och enligt uppsatta skyltar är Säveån hem för både lax, kungsfiskare och bävrar. Lummigheten gör det ofta svårt att se själva ån men den som vill ha fri utsikt över vattnet kan ta en tur dit under vinterhalvåret – också.

Vi hade tur med vädret – precis när vi promenerat klart och åkt iväg för att fika kom hällregnet.

Regn regn regn #blogg100 dag 59

Det har ösregnat mer eller mindre hela dagen och jag har inte tagit en endaste liten zon. Jag vet att jag lovat turfa varje dag under sommarhalvåret, oavsett väder. Men jag har verkligen inte haft lust att ge mig ut i regnet.

Jag drar till sängs med en ny bok. Jag får ta dubbelt så många zoner i morgon i stället. Jajamen!

Kylslaget i Askim #blogg100 dag 48

Försöker tina upp efter en turftur i Askim. Det går sådär. Det var väl optimistiska att ge mig ut i vårkappa, jag borde tagit med en kofta.

Zonerna ligger glest i delar av Askim så jag skickade in förslag på två nya zoner, bl.a. en vid en ingång till Sandsjöbacka naturreservat. Jag har turfat i Sandsjöbacka en gång tidigare, gick runt Sisjön och Oxsjön. Det är verkligen jättefint (fast lite läskigt med skjutbanan och militärens övningsområde). Skulle vara kul med fler zoner i området.

Nu ska jag krypa upp i tv-soffan och inte röra på mig på några timmar, ska kolla på Simpsons och Kommissarie Maigret. Om jag inte somnar. Det är ganska goda chanser att jag somnar.

Regn och snö och britcrime #blogg100 dag 47

Först regn, sen snö. Aprilvädret var på sitt bästa humör i kväll. Jag är glad att jag har ett hem där jag kan krypa upp i soffan och kolla på brittisk deckare. Tv-serie baserad på Georges Simenons böcker om kommissarie Maigret. Inte dum alls. Rowan Atkinson är oväntat bra. Kul att han kan spela också allvarliga roller (tror inte han ler enda gång och han gör definitivt inga grimaser).