Höstlikt i augusti

Det blir mörkt allt tidigare på kvällen. Den torra sommaren har lett till att en del träd redan börjat fälla sina löv. Och kvällarna är kyliga. Det är bara augusti men det känns redan som höst. Jag älskar verkligen om hösten, men mitten av augusti är högsommar och världen borde fortfarande kännas somrig. Det känns lite konstigt.

Hösttecken

Föreningslivet håller på att starta upp efter semestrarna. Jag inledde i morse med säsongens första möte och fick en diger lista på måste-göras och borde-vara-gjort-för-veckor-sedan. Det känns lite konstig, som om det redan vore höst.

Och så ösregnade det. Som om vädret ville tala om att det är nog lite höst iallafall.

Inte för att jag har något emot att hösten. Jag älskar hösten. Och för närvarande är jag ovanligt välvilligt inställd till regn och det beror inte bara på den där regnrocken jag köpte. Det har varit ovanligt torrt juli och en del träd börjar redan få gula löv. Augusti är augusti och då vill jag inte att det ska se ut som vore det oktober.

Skyfall

När en promenerar i Lerum och hamnar i värsta skyfallet och blir genomdränkt och åker tillbaka till Göteborg där det inte regnat en droppe och folk tittar konstigt på en. Som en är den där weirda typen som tar ett dopp i kanalen bara för skojs skull.

Nu har jag köpt en regnkappa. Eller ja, det blir en present från mamma (egentligen skulle hon köpa  mig en snygg kavaj, men regnkappa är viktigare). Den är knälång och gråblå och jättefin. Och vattentät, hoppas jag.

Regn regn regn och utflykt

Skulle gått på bakluckeloppis i förmiddags men det regnade inne. Inget snällt duggregn som en fixar med paraply och hyfsade skor utan riktiga skyfall. Inte alls loppisväder. Mer ligga-i-sängen-och-läsa-deckare-väder. Har börjat på en ny deckare, Inland av Arne Dahl.

På kvällen hängde jag med en kompis till Lerum. Vi promenerade längs Säveån och kollade in Växtrum. Jag plockade en del zoner. Strandpromenaden i centrala Lerum är väldigt fin. Gångstigen funkar både för gående, barnvagnsförsedda och rullstolsburna (däremot är ett par av broarna orimligt smala, inget för permobil eller dubbelbarnvagn). Det är väldigt lummigt längs vattnet och enligt uppsatta skyltar är Säveån hem för både lax, kungsfiskare och bävrar. Lummigheten gör det ofta svårt att se själva ån men den som vill ha fri utsikt över vattnet kan ta en tur dit under vinterhalvåret – också.

Vi hade tur med vädret – precis när vi promenerat klart och åkt iväg för att fika kom hällregnet.

Regn regn regn #blogg100 dag 59

Det har ösregnat mer eller mindre hela dagen och jag har inte tagit en endaste liten zon. Jag vet att jag lovat turfa varje dag under sommarhalvåret, oavsett väder. Men jag har verkligen inte haft lust att ge mig ut i regnet.

Jag drar till sängs med en ny bok. Jag får ta dubbelt så många zoner i morgon i stället. Jajamen!

Kylslaget i Askim #blogg100 dag 48

Försöker tina upp efter en turftur i Askim. Det går sådär. Det var väl optimistiska att ge mig ut i vårkappa, jag borde tagit med en kofta.

Zonerna ligger glest i delar av Askim så jag skickade in förslag på två nya zoner, bl.a. en vid en ingång till Sandsjöbacka naturreservat. Jag har turfat i Sandsjöbacka en gång tidigare, gick runt Sisjön och Oxsjön. Det är verkligen jättefint (fast lite läskigt med skjutbanan och militärens övningsområde). Skulle vara kul med fler zoner i området.

Nu ska jag krypa upp i tv-soffan och inte röra på mig på några timmar, ska kolla på Simpsons och Kommissarie Maigret. Om jag inte somnar. Det är ganska goda chanser att jag somnar.

Regn och snö och britcrime #blogg100 dag 47

Först regn, sen snö. Aprilvädret var på sitt bästa humör i kväll. Jag är glad att jag har ett hem där jag kan krypa upp i soffan och kolla på brittisk deckare. Tv-serie baserad på Georges Simenons böcker om kommissarie Maigret. Inte dum alls. Rowan Atkinson är oväntat bra. Kul att han kan spela också allvarliga roller (tror inte han ler enda gång och han gör definitivt inga grimaser).

Vår vår vår 2017 #blogg100 dag 34

Nu är det riktig vårkänsla. Varmt (allt är relativt) och soligt, fåglarna kvittrar, vårlök och scilla täcker gräsmattorna i Nya Allén. Jag har tagit en långpromenad på annan ort, tagit massa zoner och blivit röd om näsan och kinderna. Tänk, det är redan dags för solkräm. Snart är det dags för bad!

Regn #blogg100 dag 30

Skulle tagit en tur med cykeln i dag men fastnade i renskrivningen av ett protokoll. Jag sänkte mina ambitioner till en promenad på eftermiddagen men vid det laget hade det börjat regna. 

Det funkar ju att promenera i regn också men mina sneakers gillar inte väta och det gör inte min iPhone heller. Jag måste skaffa bättre skor och ett bra skydd för mobilen. Och kanske en regnkappa.

Snö och så lite panikångest på det

När jag vaknade i morse var världen liksom … vit.

Det kom så oväntat. Jag har vant mig av vid tanken på snö (bor i Göteborg, växthuseffekten, varmaste vintern yada yada yada). Men där låg den. Och den fortsatte att falla hela dagen. Inga jättemängder, inget jobb för plogbilen direkt. Men ändå, SNÖ. Världen känns normal igen.

Något annat som känns normalt igen är måendet. Vårtröttheten är väck. Tog bara ett dygn och sen mådde jag ungefär som vanligt. Så det var bara en tillfällig dipp och nu är allt normalt igen.

Okej, kanske inte helt normalt. För en dryg timme sedan fick jag värsta panikångestattacken. Och det fanns faktiskt en slags orsak till ångesten. Jag har sedan en vecka smort på Voltaren på min trilskande häl. Och plötsligt nu i kväll fick jag för mig att jag snart inte skulle kunna andas p.g.a. allergi. PANG drämde panikångesten till med all kraft den förmådde och lite till. Det var svettigt.

Varför allergin skulle slå till bara så där efter en hel veckas behandling vet jag inte. Ångest är sällan rationell, även om den har en konkret orsak.

I vilket fall som helst så lugnade det ner sig ett tag. Och jag andas fortfarande. Det känns bra. Men hädanefter skippar jag Voltaren.