Dålig dag, bra dag

Delar av den här dagen kan utan vidare strykas ur rullorna för min del. Jag fick spader på Photoshop som vägrade samarbeta, jag höll inte koll på tiden och fick rusa hemifrån utan att äta, fick inte tag på folk som jag måste få tag på, hällde ut en flaska vatten i min ryggsäck och så vidare och så vidare. Runt halv fyra var jag redo att sätta mig ner och gråta. Det gjorde jag inte.

Och sedan blev dagen bättre. Jag var på en manifestation arrangerad av Hyresgästföreningen där vi krävde att kommunala Bostadsbolaget ska få köpa de vanskötta fastigheterna på Bredfjällsgatan och Gropens gård i Hammarkullen. Bostadsbolaget var redo att gå in men de borgerliga partierna stretade emot.

Det blev en bra manifestation med god uppslutning från hyresgäster från Hammarkullen och många andra delar av staden. Och senare på kvällen kom glädjebeskedet: kommunstyrelsen i Göteborg har beslutat att Bostadsbolaget ska få ta över fastigheterna i fråga. Nu gäller det att de boende tillsammans med Hyresgästföreningen och andra berörda nätverk och organisationer samarbetar för att få till stånd en ansvarsfull renovering, där alla har råd att bo kvar.

Det lönar sig att kämpa. Vissa dagar känns det hopplöst men det gäller att aldrig ge upp.

Linus och maten

En som då rakt inte krånglar med maten är Linus. Han äter allt jag ger honom och snabbt går det. Okej, jag ger honom bara Orijen torrfoder, men att döma av hans intresse för min mat hade han glufsat i sig vad som helst. Nu har jag lärt honom att inte försöka stjäla min mat. Det tog ungefär sex veckor, men det gick. Katter är envisa, det gäller att vara envisare. Och att komma ihåg att de är ögontjänare. Om jag lämnat rummet hade det inte tagit många sekunder innan Linus hade dykt på min tallrik.

Såg när jag kollade bakåt i bloggen att det är över en månad sedan jag vägde honom och Elli. Ska låna grannens våg på fredag. Måste ju veta om han ökar i vikt som han ska. Och så måste jag hålla koll på Elli, så hon inte går ner i vikt.

Elli och maten

Att få Elli att äta just nu är en konst och den går inte snabbt. När jag ställt fram matskålen vill hon att jag ska ge henne ”tillåtelse” att äta, prata mjukt med henne och klappa henne. Helst ska jag klappa henne hela tiden. Går jag ut ur rummet går hon från matskålen.

Är jag bortrest och hon har kattvakt vägrar hon för det mesta mat helt.

Elli har periodvis krånglat med maten i hela sitt liv men det har blivit värre de senaste veckorna. Jag misstänker att hon inte är helt nöjd med att Linus flyttat in. Annars nonchalerar hon honom mest. Hade det inte varit för maten hade jag sagt att de kommit förvånansvärt bra överens.

Och det var mitt första inlägg i bloggutmaningen Blogg24. Ett blogginlägg varje dag till och med julafton är tanken.