Turfar i värmeböljan

Närmare 30 grader i dag och jag har känt mig hyfsat utbombad hela dagen. Men jag hart ändå tagit en promenad och plockat 10 zoner. Det gäller att gå långsamt och i skuggan.

Jag hade aldrig klarat det på normaldosen Klomipramin. Att sänka dosen med 25 mg fungerar riktigt bra, jag blir inte så hysteriskt varm så snabbt och när jag blir det går det över snabbare.

Inte en chans att jag ökar dosen förrän i höst, när gradantalet kryper ner mot 10.

Delsjöturf

I dag tog jag en promenad runt lilla Delsjön. Det var fortfarande lite kallt när jag klev av bussen i Helenedal. Men när jag gått en stund kom solen och det blev en fin dag.

Jag gick i drygt två timmar men då ingick promenaderna från och till busshållplatserna (Helenedal och Delsjömotet). Att gå runt själva Lilla Delsjön tar mig en dryg timme. Bra vägar, funkar för både cykel och barnvagn, med undantag för stigarna till Östra Långvattnet. Ska en cykla på dem får en ha rejäla doningar. Och barnvagnen bör lämnas hemma.

Det var rätt mycket folk ute. Det var ju söndag och fint väder.

Jag plockade 14 zoner, varav 11 unika. Nu har jag tagit i princip alla zoner i Delsjöområdet. De som saknas ligger antingen i vattnet eller på en ö som en måste simma till, alternativt sno en båt. Dem hoppar jag över.

Landala vattentorn

Tog en turftur i det fina vädret (20 grader, helt fantastiskt). Plockade bland annat zonen vid Landala gamla vattentorn. Det går en väg upp till tornet också, mycket bekvämt.

Och vattentornet är fint. Fascinerande dock att jag aldrig varit där tidigare. Jag växte ändå upp i Annedal, jag gick i Annedalsskolan alldeles nedanför tornet. Men Landala var nån slags no-go-zone när jag gick på låg- och mellanstadiet. Kanske berodde det på alla historier om gängkrig mellan ungarna i Annedal och ungarna i Landala som våra lärare fyllde oss med.

No way

En bra grej med Turf är att jag fått öva på trotsa vissa av mina fobier (läs: höjdskräck). Numer kan jag gå över till exempel Mölndalsbro utan att vara rädd. Och vägbroar funkar också rätt bra. Läskigt, men jag kommer ju över. Men det finns ju gränser. Kolla in den här godingen. Jag stötte på den när jag turfade i dag i Mölndal.

Precis lika läskig ur den här vinkeln.

För att inte tala om rakt underifrån. En hög smal bro där en kan se genom golvet? No way.

Tack och lov behövde jag inte gå över bron för att ta zonen Hissakvarnen. Det räckte med att stå bredvid.

Omotivation och motivation

När klockan är 20.05 och en känner att det enda som kan motivera en att stanna uppe är en halv liter glass. Då kan en lika gärna dra till sängs med en bra deckare. Hursomhelst har jag varit hyfsat energisk i dag. Jag tog en timmes promenad i vårvintersolen, plockade 10 zoner. Det är den första längre promenaden jag tagit sen jag blev sjuk och det kändes bra. Jag har längtat efter att turfa, det har kommit massa nya zoner i Göteborg som jag vill plocka.

Det här med inne och ute

I dag har jag inte varit utanför dörren, bortsett från ett besök hos grannkatterna jag passat. Det kändes oerhört bra att inte behöva gå utanför dörren annat än till grannkatterna.

Annars har jag blivit mycket bättre på att gå ut. Tidigare kunde jag stanna hemma i veckor i sträck utan att gå ut annat än för att slänga sopor och handla. Nu går jag ut nästan varje dag.

För några år sedan fick jag promenader på recept på vårdcentralen men det funkade sådär. Jag hade svårt att motivera mig själv att gå utanför dörren. Ute är överskattat och i vilket fall som helst är det lugnare och tryggare hemma. Jag testade med att stadsorientera. Det fick mig utanför dörren, åtminstone under orienteringssäsongen. Men eftersom jag är usel på att läsa kartor irrade jag mest omkring på samma plätt medan jag försökte fatta var jag var och var kontrollen var. Så jag rörde egentligen inte så mycket på mig.

Men i april 2016 blev jag tipsad om Turf här på bloggen och det har funkat fantastiskt. Jag har börjat promenera mycket mer. Eftersom jag använder en app med GPS har jag inga problem med att se var jag är eller att hitta zonerna. Och jag gillar ju att samla på saker, i spelet samlar jag poäng och zoner. Jag kan jämföra mig med andra.

Smartphonespel som Turf och Pokemon Go är verkligen fantastiska för personer med t.ex. adhd och asperger.

Men som sagt, i dag har jag stannat hemma. Jag behövde den där innesittardagen. Jag behövde tystnad och isolation. Faktum är att det kändes så bra att jag överväger att upprepa succén i morgon.

Vila är urtrist

Den goda nyheten är att vila snabbt gör knät bättre. Den dåliga är att det är urtråkigt att vila. I dag tog jag en lång promenad i hamnen och i stan och plockade 18 zoner. Nu har jag ont i knät.

Jag måste dra ner på promenerandet åtminstone till hälften närmaste veckan. Kanske. Om jag klarar av det. Jag vill ju ut och plocka unika.

Sommarvärme och normalmående #blogg100 dag 80

Känner mig behagligt underbart härligt tom i huvudet. Senaste dagarnas promenerande och totala bortkopplande av diverse måsten har varit toppen för mitt mående. Några dagar till i den här stilen och jag kommer må som vanligt igen.

Det är i alla fall planen.

Nu ska jag kräla i säng. Turfade i Angered – Hammarkullen – Hjällbo i dag och tja, det var tidvis väldigt varmt och jag blev väldigt trött. Däckade i soffan när jag kom hem ett par timmar men tröttheten har hängt med hela kvällen. Härligt med sommar och allt det där men det tar några dagar för mig att vänja mig. Framför allt måste jag vänja mig vid att inte ta långpromenader i värmen och solen. Bättre då att cykla sent på kvällen.

 

Upp och ner #blogg100 dag 75

De flesta zoner i Turf ligger ju i stadsmiljö men det blir ju en del naturupplevelser också. Och bergsklättring. En sak jag lärt mig är att det är betydligt lättare att ta sig upp än att ta sig ner. Allting känns så mycket högre när en står där uppe och ska ner.

Jag har också lärt mig att när jag är på ställen där det finns höga branter eller mycket våtmarker är det bäst att hålla sig till stigen, även om de innebär en omväg. Det finns trots allt en orsak till att stigarna går där de går och t.ex. inte rakt genom ett kärr eller över stupet.

Många stigar finns inte utmärkta i Turf-appen eller på Eniro. Det gäller både mindre asfalterade gångvägar och upptrampade gångstigar. Då är Turf Map Tool ett bra komplement, där hittar jag stigar som leder till de flesta zoner i spenaten.

Delsjöminnen #blogg100 dag 72

Tog en långpromenad i Delsjön. Skönt att röra på mig, skönt att rensa huvudet. Fysisk aktivitet får mig att må bättre. Och Delsjön är verkligen fint. Innan jag började turfa hade jag inte varit där på decennier, helt fel ände av stan.

Men som barn och tonåring var jag där ibland. Framför allt med skolan, vi åkte dit för friluftsdagar. Det var på den tiden jag inte riktigt fattade poängen med fysisk ansträngning. Orientering tyckte jag visserligen var helt okej, trots att jag inte kunde läsa kartor. Det var ju bara att hänga på de andra. Och eftersom vi inte precis höll särskilt hög fart behövde jag inte ens byta om till gymnastikkläder. En gång traskade jag runt i spenaten med mina nya fina höga stövlar. Och en bandspelare, modell mini-bergsprängare.

Däremot hatade jag allt som gick ut på att vi skulle springa snabbt och hoppa högt och kasta långt. Min motoriska förmåga är nedsatt, snabbt och högt och långt är inte min grej. Det var ett problem i skolan och jag hatade verkligen gymnastiken och lärarna blev irriterade på mig.

Ofys kom jag undan genom att skylla på att jag glömt gymnastikkläderna, hade hälseneinflammation, whatever. Vi var alltid två-tre personer som kom med undanflykter. Våra lärare trodde antagligen inte på oss men de kunde ju inte tvinga oss till någonting. Så vi fick order om att ta en promenad och det brukade vara helt okej.

Ett par tre gånger i alla fall var jag vid Delsjöbadet. Tror jag var där med skolan åtminstone en gång, förmodligen flera. En gång var jag där med en skolkamrat.