Enkel bildmanipulering i mobilen

Här ett exempel på bildmanipulering i mobilappar.

Originalfoto taget från bussen när vi åkte genom Malmö city. Notera den grönblå nyansen orsakat av fönstret toning.

Färgerna fixade i appen Snapseed.

Och tycker en att de färgerna är tråkiga kan en börja leka med appen Mextures.

Sladdlöst

Kan inte fatta att jag slarvat bort bägge sladdarna till mobilens powerbank. Jag har letat på alla rimliga ställen och en del orimliga men inte ett spår. Visserligen är de små men hur stor är sannolikheten att bägge ska försvinna samtidigt? Jag kan ju ha lagt dem på något smart ställe som var så smart att jag glömt bort det. Skulle vara typiskt mig. Skulle vara typiskt mig om jag slängt dem av misstag.

Ska visserligen köpa en ny powerbank, det är bra att ha två. Jag hade två men den ena gick sönder för ett tag sen på grund av oförsiktig hantering. Får ta mig till stan endera dagen.

Städar i städskåpet

Äntligen! Jag har röjt i städskåpet. Slängt grejer som är trasiga, sorterat resten, dammsugit och torkat ur. Nu ser det riktigt fint ut. Och jag får äntligen plats med sånt som en ska ha i städskåp, som dammsugaren och lådan med trasor.

Appen Habitica, som jag fick tips om i ett npf-forum, har gjort underverk för min förmåga att få saker gjorda. Jag ska bland annat städa minst 10 minuter per dag, slänga minst en grej per dag (och då menar jag inte de vanliga soporna) och så vidare. Vissa dagar plockar jag bara i tio minuter, andra röjer jag ordentligt. Vissa dagar slänger jag bara något litet. Andra dagar rensar jag ut ett helt skåp. Jag bockar av och får poäng och känner mig allmänt tillfreds. Det är hur bra som helst.

Nu ska jag dra till sängs med huvudvärk (förkylning på gång) och bok.

Det här med inne och ute

I dag har jag inte varit utanför dörren, bortsett från ett besök hos grannkatterna jag passat. Det kändes oerhört bra att inte behöva gå utanför dörren annat än till grannkatterna.

Annars har jag blivit mycket bättre på att gå ut. Tidigare kunde jag stanna hemma i veckor i sträck utan att gå ut annat än för att slänga sopor och handla. Nu går jag ut nästan varje dag.

För några år sedan fick jag promenader på recept på vårdcentralen men det funkade sådär. Jag hade svårt att motivera mig själv att gå utanför dörren. Ute är överskattat och i vilket fall som helst är det lugnare och tryggare hemma. Jag testade med att stadsorientera. Det fick mig utanför dörren, åtminstone under orienteringssäsongen. Men eftersom jag är usel på att läsa kartor irrade jag mest omkring på samma plätt medan jag försökte fatta var jag var och var kontrollen var. Så jag rörde egentligen inte så mycket på mig.

Men i april 2016 blev jag tipsad om Turf här på bloggen och det har funkat fantastiskt. Jag har börjat promenera mycket mer. Eftersom jag använder en app med GPS har jag inga problem med att se var jag är eller att hitta zonerna. Och jag gillar ju att samla på saker, i spelet samlar jag poäng och zoner. Jag kan jämföra mig med andra.

Smartphonespel som Turf och Pokemon Go är verkligen fantastiska för personer med t.ex. adhd och asperger.

Men som sagt, i dag har jag stannat hemma. Jag behövde den där innesittardagen. Jag behövde tystnad och isolation. Faktum är att det kändes så bra att jag överväger att upprepa succén i morgon.

Hemma igen #blogg100 dag 74

Mamma skrevs ut från sjukhuset efter lunch i dag. Jag hämtade henne på avdelningen och vi åkte taxi hem till henne.

Jag hade ju lovat att komma och hälsa på henne på avdelningen i morse, men när jag ringde vid 8 sa växeln att telefontiden inte började förrän 11.30 och besökstiden först kl 14. Hon hade inte mobil med sig så jag kunde inte få tag på henne. Tack och lov ringde hon vid 11, hon fick låna en telefon. Personalen på Sahlgrenska har varit mycket snäll och lånat henne telefon så hon kunnat ringa mig både i går ett par gånger och i dag.

Jag kan inte beskriva med ord hur lättad jag är över att hon är hemma igen. Vi är alla lättade. I morgon ska jag gå hem till henne med en biblioteksbok jag hämtat ut åt henne.

Pokémon Go

Det fina med Pokémon Go är att folk inte längre tror att jag är galen när jag irrar runt på en gräsplätt och stirrar på min mobil. 

Det jobbiga med Pokémon Go är att de tror att jag spelar Pokémon Go. Små gulliga japanska figurer går inte ihop med min image.

Fast om jag inte redan spelat Turf hade jag nog hakat på.