Delsjöminnen #blogg100 dag 72

Tog en långpromenad i Delsjön. Skönt att röra på mig, skönt att rensa huvudet. Fysisk aktivitet får mig att må bättre. Och Delsjön är verkligen fint. Innan jag började turfa hade jag inte varit där på decennier, helt fel ände av stan.

Men som barn och tonåring var jag där ibland. Framför allt med skolan, vi åkte dit för friluftsdagar. Det var på den tiden jag inte riktigt fattade poängen med fysisk ansträngning. Orientering tyckte jag visserligen var helt okej, trots att jag inte kunde läsa kartor. Det var ju bara att hänga på de andra. Och eftersom vi inte precis höll särskilt hög fart behövde jag inte ens byta om till gymnastikkläder. En gång traskade jag runt i spenaten med mina nya fina höga stövlar. Och en bandspelare, modell mini-bergsprängare.

Däremot hatade jag allt som gick ut på att vi skulle springa snabbt och hoppa högt och kasta långt. Min motoriska förmåga är nedsatt, snabbt och högt och långt är inte min grej. Det var ett problem i skolan och jag hatade verkligen gymnastiken och lärarna blev irriterade på mig.

Ofys kom jag undan genom att skylla på att jag glömt gymnastikkläderna, hade hälseneinflammation, whatever. Vi var alltid två-tre personer som kom med undanflykter. Våra lärare trodde antagligen inte på oss men de kunde ju inte tvinga oss till någonting. Så vi fick order om att ta en promenad och det brukade vara helt okej.

Ett par tre gånger i alla fall var jag vid Delsjöbadet. Tror jag var där med skolan åtminstone en gång, förmodligen flera. En gång var jag där med en skolkamrat.

Att flytta elever #blogg100 dag 17

Lyssnade på Studio Ett i P1. Ett inslag handlade om att flytta elever som förstör.

När jag gick på högstadiet i början på 1980-talet fanns det ett killgäng på skolan som trakasserade och misshandlade andra elever. Särskilt vidriga var de mot yngre elever. Och det här var inget som hände en gång eller två utan var ett återkommande problem. Gänget gick i min klass och i parallellklassen.

Rektor och lärare reagerade och sade till. Föräldrar kontaktades. Tillsynsläraren kom till vårt klassrum och skällde ut hela klassen.

Inget hjälpte. Mobbarna fortsatte mobba. Till slut var det någon som kontaktade polisen.

Det blev ett helvetes liv. Det slutade med att två av de värsta mobbarna tvingades byta skola.

Jag minns hur mobbarnas tjejkompisar försvarade killarna som blev flyttade. Så hemska var de inte. Det var synd om dem. Straffet var alldeles för hårt. De borde inte ha blivit straffade alls.

Jag tyckte det var helt rätt att de bägge killarna tvingades byta skola. De hade betett sig helt vidrigt och när de försvann blev det betydligt lugnare i skolan. Det är mobbarna som ska flyttas, inte de mobbade.

Inslaget i Studio Ett handlade främst om elever som är kriminella och om det är rätt att flytta dem. Jag tror att det ibland kan vara nödvändigt, för att bryta upp destruktiva gängkonstellationer.