Fel Marple 

Har hållit mig uppe för att kolla på Miss Marple. Enligt tv-tablån skulle sjuan sända serien med Joan Hickson. Den har jag velat se länge. Men det står fel i tv-tablån; det är nyfilmatiseringen med Geraldine McEwan som sänds. McEwan är min favorit-Marple (jag har fortfarande inte förlåtit dem för att de gav henne kicken efter några säsonger) men jag har sett alla avsnitten ungefär en miljon gånger. Serien med Joan Hickson har jag inte sett sedan Sverigepremiären för typ 30 år sen.

McEwan är verkligen fantastisk och serien välgjord men jag orkar inte hålla mig vaken. Jag drar till sängs med en bok.

Regn och snö och britcrime #blogg100 dag 47

Först regn, sen snö. Aprilvädret var på sitt bästa humör i kväll. Jag är glad att jag har ett hem där jag kan krypa upp i soffan och kolla på brittisk deckare. Tv-serie baserad på Georges Simenons böcker om kommissarie Maigret. Inte dum alls. Rowan Atkinson är oväntat bra. Kul att han kan spela också allvarliga roller (tror inte han ler enda gång och han gör definitivt inga grimaser).

Bates Motel #blogg100 dag 13

Till en början var jag skeptisk till Bates Motel. Jag gillade inte att den utspelas i nutid (även om Norma Bates alltid har klänning och kör ett gammalt vrålåk) och jag tyckte sidohandlingen om de korrupta stadsborna var onödig.

Men så här inne i tredje säsongen har jag kapitulerat totalt. Jag har tagit serien till mitt hjärta. Bäst av allt är gestaltningen av Norman Bates och hans mamma, deras relation, Normans oförmåga att hantera relationer med det motsatta könet, Normans väg mot det totala vansinnet. Fred Highmore och Vera Farmiga förtjänar att överösas av priser för deras rollprestationer. Överhuvudtaget finns det många bra skådespelare i serien. Och sidospåret med korruption och organiserad brottslighet känns också självklart, det är ju givet att Norma och Norman skulle hamna i just en sådan stad.

Bates Motel har gått i fem säsonger. Jag hoppas att SVT fortsätter köper in de resterande två. Jag hoppas det blir en sjätte säsong.

 

Surt sa räven om Oscarsstatyetten

Oscar-regnet uteblev för den svenska storfilmen i årets Oscarsgala. Den kända svenska skådespelaren sa till journalisterna att den iranska filmen Moonlight vann p.g.a. politiskt statement. Juryn ville ju markera mot Trump. Fattar ju alla.

Just det. För det är ju helt omöjligt att filmen som vann faktiskt var bäst. Det är ju inte som om Moonlight fått några andra priser. Typ i Cannes. Klart en svensk feelgoodrulle gjord efter en svensk feelgoodroman är bättre än vilken iransk film som helst.

Surt sa räven o.s.v.

Scream Queens Blogg100 dag 66

Slappar framför tv:n med säsongsavslutningen av Scream Queens. Serien är utan vidare något av det bästa jag sett på tv de senaste åren. Helt enkelt sjukt rolig. Jamie Lee Curtis som rektorn och Emma Roberts som superbitchen Chanel är helt hysteriska. Allt är hysteriskt. Hoppas hoppas hoppas det verkligen blir en andra säsong och att tv 6 sänder den så fort det bara blir möjligt.

Tv-skapandet känns extra bra och välförtjänt eftersom jag tidigare i kväll renskrev protokollet från senaste styrelsemötet. Jag känner mig läskigt effektiv. 

Uppdatering: Sjukt rolig att Billie Lourd, som spelar Charles Mansons dotter Sadie Swenson a k a Chanel No 3 i verkligheten är dotter till Carrie Fischer och att hon i slutscenerna har samma frisyr som prinsessan Leia i Star Wars.