Febrigt

Känner mig varm och jag antar att jag har viss feber fortfarande men jag vet inte. Min febertermometer slutade fungera för ett decennium sedan. Jag borde lämna in den på återvinning. Jag borde skaffa en ny. Jag borde tacka ja till mammas erbjudande att ta emot en av hennes (hon har två).

I övrigt går det framåt. Tror jag. I natt är det dags för sista dosen penicillin, för den här gången.

Statusuppdateringar

Hälsosatus: förhållandevis god (anmärkningvärt god jämfört för några dagar sen).  Ödem borta, bara ont i halsen när jag gäspar, småfebrig. Och hyfsat pigg. I morgon ska jag ut och hamstra glass och frukt och mjölk.

Verksamhetsberättelsestatus: hyperstress och totalpanik. Och inte blir det snyggt heller.

Fortsatt framåt

Jag mår bättre och bättre. Ödemet i halsen är nästan försvunnet och jag har bara ont i halsen när jag gäspar. Är ovanligt trött och har fortfarande feber ibland men jämfört med hur jag mådde i tisdags känner jag mig som hälsan själv. Kortison är verkligen rena dundermedicinen.

Jag är dock inte pigg nog att bli uttråkad för att jag inte kan gå ut. Även om jag hade blivit uttråkad är vädret avskräckande (kallt, slask och is om vartannat, varningar om halka på Facebook). Dessutom har jag en verksamhetsberättelse att roa mig med. Håller på att lägga in all text och bild i ett dokument i InDesign. I morgon ska jag läsa igenom allt och rätta språket. Och försöka få textspalterna att hamna på någorlunda rätt ställe.

Och hur som helst är vädret inget vidare.

På bättringsvägen

Jag har ju de senaste dagarna utvecklat ett visst intresse för hur det ser ut i min hals. Ficklampan på min iPhone har varit till ovärderlig hjälp när jag står framför spegeln och ska kolla ner i svalget. Och tja, det går framåt. Ödemet har minskat påtagligt och det går mycket lättare att prata. Jag har nästan inte alls ont heller. Febern går upp och ner men jag tror inte den är särskilt hög för även om jag är tröttare än vanligt är jag uppe ungefär som vanligt. Och jag har sovit gott i natt, till skillnad från natten till igår.

Jag mår kort sagt mycket bättre. Kortison är fantastiskt. Penicillin är också fantastiskt. Personalen på Närhälsan Majorna och Öron-Näsa-Hals på Sahlgrenska sjukhuset är också fantastisk.

En ska visst byta tandborste fyra dagar in på penicillinkuren när en haft halsfluss. Jag är lite frestad att desinficera min mobil också men vet ju inte hur. Skärmen är känslig, jag kan inte gå lös på den med handsprit precis.

Miljövänligt och hälsovådligt? #blogg100 dag 79

Jag är inte helt nöjd med den nya vattenblandaren i köket. Tanken är ju att vattenblandaren ska leda till en minskning av vattenförbrukningen, särskilt vad gäller varmvatten. Det är jättebra. Problemet är att vattnet från kranen inte är tillräckligt varmt. Jag gillar miljövänligt och klimatsmart och har inga problem med att åka kollektivt och skippa flyget och minska köttätandet och dumpa shoppinghetsen. Men jag vill inte få legionella. Jag vill definitivt inte att min mamma ska få legionella. Hon har också en nyinstallerad vattenblandare i köket och hon är 85+ med diagnoser, jag tror inte hon klarar en lunginflammation av den kalibern.

I morgon ska jag googla på vattenblandare + legionella.

 

Mammografi räddar liv #blogg100 dag 32

I dag var jag på mammografi. Blir kallad vartannat år och går dit varje gång. Förut betalade en 100 kronor för besöket men numera är det gratis. Det är bra. Är en fattig är 100 kronor mycket pengar – en veckas middagar om en snålar ordentlig. Ingen ska behöva avstå från mammografi p.g.a. pengar. Mammografi räddar liv.

Linus kliar sig i öronen Blogg100 dag 36

Linus hämtar sig fint efter knips-knips i måndags och om det fortsätter så här kan vi nog ta en promenad på gården på söndag eller måndag. Men jag har noterat att han kliar sig anmärkningsvärt ofta i öronen och skakar på huvudet. Jag har googlat lite. Han skulle kunna ha öronskabb (och då har han haft det sedan han bodde hos sin mamma på landet och jag är en usel usel matte som inte begripit något) eller någon slags infektion. Jag ska ringa veterinären i morgon och beställa tid. Bäst att få det utrett snarast.

Glädjebesked

Mamma ringde tidigare i dag. Efter någon dag med sin nya medicinering mår mellansyrran mycket bättre. Och att hon svarar på medicineringen innebär att den ursprungliga diagnosen med stor sannolikhet var felaktig. Hon har fortfarande en diagnos, men en som är avsevärt bättre. En besvärlig, i slutändan handikappande sjukdom men en sjukdom som går att leva med. Till skillnad från den ursprungliga diagnosen som enligt storasyrran är riktigt rutten och nästan alltid leder till döden inom 8 år. Inte alls mycket bättre än ALS (som jag trodde). Förklarade storasyrran i dag, när jag ringde och talade om att mellansyrrans diagnos justerats.

Så nu är alla mycket lättade.