Turkiskt kaffe och libanesisk mat

Turkiskt kaffe. Tunga grejer i pyttesmå koppar. Drickbart om en häller på ordentligt med socker.

Jag har varit på libanesisk restaurang och firat en väns femtioårsdag. Och ätit libanesisk mat. Och libanesisk efterrätt. Mycket gott. Och vegetariskt så vi gjorde en insats för planeten också.

Glassigt 2

Det här med att bara äta glass en gång i veckan går riktigt bra. I dag är det fredag och enda glassen hittills denna veckan avverkades igår, när jag renskrev årsmötesprotokollet.

Ibland imponerar jag på mig själv. Fast det är klart, jag lyckades ju faktiskt sluta röka för hur många år sedan det nu var. Och jag var sjukt beroende av nikotin. Men inte längre.

Omotivation och motivation

När klockan är 20.05 och en känner att det enda som kan motivera en att stanna uppe är en halv liter glass. Då kan en lika gärna dra till sängs med en bra deckare. Hursomhelst har jag varit hyfsat energisk i dag. Jag tog en timmes promenad i vårvintersolen, plockade 10 zoner. Det är den första längre promenaden jag tagit sen jag blev sjuk och det kändes bra. Jag har längtat efter att turfa, det har kommit massa nya zoner i Göteborg som jag vill plocka.

Glassigt

Att döma av antalet glassförpackningar jag bar iväg till återvinningsstationen i dag har jag ätit kopiösa mängder glass senaste veckan eller så. Inte bulimimängder men tillräckligt mycket för att det inte ska vara så nyttigt. Fett och socker ska ju konsumeras med viss försiktighet.

Jag skyller på arbetet med verksamhetsberättelsen. Och halsflussen. Och nu är det dags att börja leva nyttigare. Typ glass högst en gång i veckan.

Det här kommer bli tufft.

Mötesmackor

Ätit tre mötesmackor med skinka och brieost. Det kom inte så många på mötet som planerat så det blev mackor över. Jättegoda, verkligen, särskilt som jag inte ätit middag innan jag gick hemifrån. Tyvärr blir jag vansinnigt törstig av kombon skinka och brie. Jag skulle vilja hinka i mig litervis med vatten men att hinka litervis strax före läggdags är ju osmart. Jag kommer lägga mig törstig i kväll.

 

Perspektiv

Stod i affären och svor över att röd curry tycks ha utgått ur sortimentet på Ica Maxi. Obegripligheten. Att något så gott kan försvinna ur sortimentet.

Sen tänkte jag på den där rapporten jag läste på spårvagnen på vägen till Ica Maxi. En rapport från Barnombudsmannen om hemlösa barn i Sverige. Om barn som får bo med hela familjen i ett rum på ett vandrarhem eller hotell. Där de delar kök och toalett med massa andra människor, av vilka en del har psykiska problem eller är missbrukare. Eller både ock. Där bråk och otrygghet och ingenstans att gå undan är vardag. Boenden som är tänkta att vara tillfälliga men där barnen kan få bo i månader och år.

Plötsligt kände jag mig väldigt gnällig och bortskämd. Visst, det är gott med röd curry men det är inte hela världen.

Hunger

Nackdelen med en tidig middag är att jag vid halv nio-tiden är hungrig som en varg. Nu har jag ätit tre vanliga smörgåsar och fyra knäckebrödsmackor och jag är fortfarande hungrig. Jag överväger en burk soppa. Eller en halv liter glass. Eller vad som helst.

Dessutom håller jag på att bli förkyld. Konstig kombo. Brukar en inte tappa aptiten av förkylningar?

Choklad och så massa spring

Så här i efterhand inser jag att jag borde ätit den där chokladen när jag klarat av middagen. Husse hämtade Love i dag vid 15-tiden och som tack för kattvakteriet fick jag choklad och Linus kattgodis.

Chokladen åt jag snabbt upp. Nu vill jag inte äta nånting mer ikväll men vet att jag måste tvinga i mig middag pga kommer få huvudvärk annars.

Och Linus har återerövrat korgen högst upp i klätterställningen. Men först sov han i sängen ett par timmar. Han har haft några livade dagar, springande fram och tillbaka i lägenheten med Love tätt i hälarna. Då och då har han fräst ifrån, när han tyckte det blev för mycket. Love är yngre och betydligt livligare och Linus hängde inte alltid med i svängarna. Men överlag har de kommit anmärkningsvärt väl överens med tanke på att de bägge är katter. Det underlättade förmodligen att ingen av dem tycks ha någon som helst känsla för revir.