Koffein- och sockerchock

Stenhög på koffein och socker. Just hemkommen från styrelsemöte, det sista för i år. Det är egentligen otroligt hur mycket sötsaker jag kan få i mig samtidigt som jag skriver protokoll.

Nu är jag lätt illamående och överväger en månads detox. Egentligen vill jag ut på långpromenad för att kompensera kalorichocken. Men det är halt som sjutton och dessutom mörkt. Och så har jag ont i knät. Jag har inte promenerat på evigheter (läs: en vecka), jag gör vissa gymnastiska övningar och knät envisas med att ha ont.

Jag börjar tro att jag nog måste ta mig till vårdcentralen i alla fall, för att få en exakt diagnos, anpassad sjukgymnastik och hela baletten. Om inte annat så vore det nog bra att utesluta andra diagnoser, som artros och annat deppigt.

Men en sak är bra. Jag mår psykiskt bättre. Inte fantastiskt men jag klättrar åtminstone inte på väggarna och det är ju bra.

Snöslaskis

I dag kom den första snön, i form av snöblandat regn. Ungarna på gården fick ihop en imponerande snögubbe, med tanke på att snön mest var slask. Det lät som de hade väldigt roligt. Själv höll jag mig inne hela dagen. Jag höll mig inne hela gårdagen också. Nu börjar jag bli hälsosamt uttråkad. Jag längtar efter att promenera men slasket på gatorna har frusit vid is nu och jag kommer ihåg hur besvärligt det var förra gången jag bröt handleden.

Men i morgon måste jag ut och införskaffa förnödenheter. Mjölken är snart slut och samma sak med kaffet. Och det skulle vara gott med glass. Eller något annat onyttigt.

Saknaden

Gjorde makrill i ugnen till middag. När jag lagade fisk brukade Lise fatta posto framför spisen, full av förväntan och med stort tålamod. Hon älskade fisk. Hon tyckte om mat överhuvudtaget men alldeles särskilt mycket tyckte hon om fisk. Och om ost. Eftersom hon hade kristaller i urinen åt hon specialfoder och fick varken det ena eller det andra, men hon hoppades alltid på att kunna sno åt sig en bit. Hon var tyst och snabb.

Fortsatt hemma och lite ute

Andra dagen hemma. Enda gången jag var utanför dörren var för att slänga sopor och köpa glass. Det börjar bli en vana det här. Jag hoppas det får mitt knä att sluta göra ont. Jag måste fixa en tid på vårdcentralen, jag behöver förmodligen en dos sjukgymnastik. Och vila.

Hyfsat otrevlig stämning i affären för övrigt, en anställd stod på vakt vid dörren för att inte EU-migranterna som fastat posto utanför inte skulle gå in om de inte uttryckligen skulle handla. Det blev en del tjafs när ena kvinnan ville gå in eftersom en kund lovat att köpa bröd åt henne och hon ville välja vilket.

Men glassen var god. Och jag har förtjänat den, tro mig.

Vinbär och bäbysniglar

Har skördat ännu mer vinbär. En del har hamnat i storasyrrans frys, en del har hittat vägen till min frys. Jag kommer kunna smaska vinbär en gång i veckan hela hösten.

När jag rensade bären upptäckte jag att en pytteliten baby-snigel med ett pyttelitet hus också följt med mig hem. Jag satte ut den på en gräsmatta, i kanten av ett grönområde. Jag hoppas den klarar sig.

Och som tidigare nämnts är P1 webbarkiv guld värt när en ska plocka och rensa vinbär. I dag har jag lyssnat på Vetenskapsradion Klotet och Vetenskapsradion Historia.

Fina fisken

Stekt sill med citronpeppar. Fina grejer. Billigt också. 

Lise såg besviken ut när hon inte fick. Hon har utvecklat ett visst intresse för min matlagning, särskilt när det vankas fisk. Då fattar hon posto i köket med förväntan i blicken. Jag kan ju få för mig att ge henne en godbit (händer aldrig). Jag kan ju tappa något (händer ofta).

Frosseri

I dag har jag varit på besök i Paradiset aka Sia Glass butik i Slöinge, Halland. Så mycket glass till  låga priser. Jag plockade åt mig viol, choklad och hallon/saltlakrits, mellansyrran skogsbär och storasyrran skogsbär. Andrasortering och nedsatt pris så det var läge att frossa.

Vi köpte godis också. I en annan butik.

Jag kommer förmodligen kräkas i natt. Jag kommer förtjäna det.

Agathas favoritgift #blogg100 dag 66

Jag visste ju att äppelkärnor får groddar när de ligger i jorden. Men det var första gången jag sett att kärnorna fått groddar när de fortfarande var kvar i det ätbara äpplet. Jag tittade misstänksamt på groddarna. Äppelkärnor innehåller Agatha Christies favoritgift vätecyanid. Det är inget jag vill få i mig, inte ens i små icke-dödliga mängder. Jag förmodar att nånting händer på vägen från kärna till groddar och att vätecyaniden inte traskar vidare från kärna till grodd men jag var inte beredd att ta några chanser. Jag petade beslutsamt bort groddarna från äpplet jag åt.

Och nej, om någon erbjuder dig låt oss säga en kaffekopp full med äppelkärnor ska du inte äta upp dem. Inte ens om det är ett vad och du får massa pengar om du sätter i dig varenda äppelkärna. De är inte nyttiga för dig.