Nej jag är inte på smällen

Var på en tillställning i dag där två bekanta oberoende av varandra uttryckte glädje över min mage. Alltså, att jag är med barn.

Jag är inte med barn. Däremot har jag gått upp i vikt sen i somras och gissa var alla kilon satt sig. Uppenbarligen är jag inte den enda som noterat det. Och uppenbarligen ser jag ut att vara ung nog för en graviditet. Vilket är hur gulligt som helst eftersom jag fyllde 5o i somras.

Jag blev väldigt glad över att få bekräftat att jag ser ung. ut. Att jag har fått mage visste jag redan, så jag tog inte illa upp över misstaget. Men jag inser ju att jag bör dra ner på socker- och fettintaget ett smula. Röra på mig mer får jag skippa för tillfället, ont i knät (ja, jag ska gå till vårdcentralen).

Koffein- och sockerchock

Stenhög på koffein och socker. Just hemkommen från styrelsemöte, det sista för i år. Det är egentligen otroligt hur mycket sötsaker jag kan få i mig samtidigt som jag skriver protokoll.

Nu är jag lätt illamående och överväger en månads detox. Egentligen vill jag ut på långpromenad för att kompensera kalorichocken. Men det är halt som sjutton och dessutom mörkt. Och så har jag ont i knät. Jag har inte promenerat på evigheter (läs: en vecka), jag gör vissa gymnastiska övningar och knät envisas med att ha ont.

Jag börjar tro att jag nog måste ta mig till vårdcentralen i alla fall, för att få en exakt diagnos, anpassad sjukgymnastik och hela baletten. Om inte annat så vore det nog bra att utesluta andra diagnoser, som artros och annat deppigt.

Men en sak är bra. Jag mår psykiskt bättre. Inte fantastiskt men jag klättrar åtminstone inte på väggarna och det är ju bra.

Fortsatt hemma och lite ute

Andra dagen hemma. Enda gången jag var utanför dörren var för att slänga sopor och köpa glass. Det börjar bli en vana det här. Jag hoppas det får mitt knä att sluta göra ont. Jag måste fixa en tid på vårdcentralen, jag behöver förmodligen en dos sjukgymnastik. Och vila.

Hyfsat otrevlig stämning i affären för övrigt, en anställd stod på vakt vid dörren för att inte EU-migranterna som fastat posto utanför inte skulle gå in om de inte uttryckligen skulle handla. Det blev en del tjafs när ena kvinnan ville gå in eftersom en kund lovat att köpa bröd åt henne och hon ville välja vilket.

Men glassen var god. Och jag har förtjänat den, tro mig.

Vila är urtrist

Den goda nyheten är att vila snabbt gör knät bättre. Den dåliga är att det är urtråkigt att vila. I dag tog jag en lång promenad i hamnen och i stan och plockade 18 zoner. Nu har jag ont i knät.

Jag måste dra ner på promenerandet åtminstone till hälften närmaste veckan. Kanske. Om jag klarar av det. Jag vill ju ut och plocka unika.

Aj som fan i hela kroppen

Nu har jag inte bara ont i knät utan också i ena handen, i ryggen och axlarna. Min kropp är inte överens med sig själv och jag funderar på om det kan vara borreliainfektionen jag fick förra året som spökar. Jag fick visserligen antibiotika men först när jag gått med infektionen ett tag (det här med att gå till läkare är inte min grej och jag trodde faktiskt det var nässelutslag eller nåt). Om antibiotika sätts in försent kan infektionen hinna vandra vidare i kroppen och då behövs en annan slags antibiotika.

Men jag tycker inte att symptomen riktigt stämmer. Och det har gått för lång tid sedan den där förbaskade fästingen bet mig. Det handlar nog om att jag är en halvsekelgammal tant och det jag känner är det naturliga förfallet. Oh boy.

Lika bra att kräla till sängs med min zombiekalypsroman. Om en tycker livet är jobbigt ska en alltid tänka på de som har det ännu jobbigare.

Ont i knät #blogg100 dag 99

Har ont som sjutton i knät. Jag misstänkte att det beror på cyklingen och har vilat från cykeln ett par veckor. I stället promenerar jag. Men knät blir inte bättre. Jag ska vila från promenerandet också några dagar och se om det blir någon skillnad. Känner ingen större längtan efter att gå till vårdcentralen så jag hoppas det går över.

Bästa botemedlet #blogg100 dag 52

Bästa botemedlet mot ont i ryggen och kramp i muskler i rygg och höfter? Ligga på golvet med benen på vardagsrumsbordet, böjda i 90 graders vinkel. Mellansyrran lärde mig knepet när jag i 12-årsåldern. Funkar varje gång.

Och det är dit jag är på väg nu. Till golvet. Och sen ska jag kräla till sängs. Skulle egentligen kollat på säsongspremiären av Unge kommissarie Morse men det får bli på play i stället.

Aj i knät #blogg100 dag 43

Ont på framsidan av knäet. Misstänker cyklingen som orsak. Min vana trogen att alltid gå från 0 till 100 utan att tänka efter har jag börjat cykla ute för mycket för snabbt och struntat i att stretcha. Och jag har haft för låg höjd på sadeln.

Jag ville ju ta igen det jag missat under två månaders inaktivitet p.g.a. hälsporreproblem. Turfandet sliter hårt på min kropp. Vilket känns lite muppigt för så intensivt turfar jag ju inte, inte jämfört med andra.

Så i dag vilar jag, kollar upp hur jag ska stretcha och stärka musklerna och funderar på vem som kan hjälpa mig att höja sadeln på cykeln.

Axlar, rygg #blogg100 dag 20

Jätteont i axeln och ryggen p.g.a. suttit framför datorn och mobilen för mycket. Jag har rörelser jag ska göra för att mjuka upp musklerna i axlar och rygg men de gör jag bara när läget är akut, som nu. Sen, när det slutat göra ont, glömmer jag dem igen. Men jag ska göra rörelserna nu och sen krypa till sängs med min bok. Jag läser Rövarbruden av Margaret Atwood. Inte riktigt lika vass som hennes senare böcker, men ändå mycket bra.

Och aj fan vad ont det gör när jag skriver.