Nyårspromenader

Det var det där med att inte gå ut igen på nyårsafton. Jag hade försökt ringa mamma flera gånger under eftermiddagen/kvällen, för att önska gott nytt år och allt det där. Det var upptaget, och upptaget, och upptaget igen. Jag gissade att hon satt i telefon med mellansyrran. De kan babbla i timmar.

Sedan messade mellansyrran. Hon undrade om jag hade pratat med mamma något på sistone, själv hade hon försökt ringa hela dagen.

Jaha ja. Mamma har råkat stöta till telefonen så luren ligger av (hon kör fortfarande med fast telefon, hon är 86+). Det förekommer att luren ligger av. Inget att oroa sig för. Särskilt inte på nyårsafton när det är direkt farligt att gå ut.

Jag förklarade för mellansyrran att jag skulle till mamma på nyårsdagens morgon, då skulle jag be henne lägga på luren. Typ.

Strax därpå ringde storasyrran. Hon undrade om jag pratat med mamma något på sistone, hon hade försökt ringa flera gånger.

Jag drog mamma-har-uppenbarligen-stött-till-telefonen-förklaringen, men jag visste att det var lönlöst. Jag känner igen den där tonen i storasyrrans röst. Och i vilket fall som helst skulle brodern också ringa någon gång under kvällen och fråga om jag pratat med mamma något på sistone och då skulle klockan förmodligen vara tolvslaget och ännu läskigare att gå ut.

Alltså loggade jag ut från datorn (hade just satt på Madagaskar) och gav mig ut i nyårsfyrverkerikaoset och hem till mamma som blev mycket förvånad när jag klampade hon. Hon mådde bra. Hon hade inte sett att telefonen låg av. Hon mådde fantastiskt.

Jag ringde storasyrran och messade mellansyrran och förklarade att luren hade legat av men att den nu låg på igen. Jag tror jag glömde att önska dem Gott Nytt År. Jag kan inte tänka på allt.

Sen gick jag hem och tittade på Madagaskar. Sen såg jag på en animerad film till och när smällandet drog igång på allvar vid tolv höjde jag volymen riktigt mycket. Linus tittade intresserat ut genom köksfönstret (det skrålades en del ute på gården) och Lise syntes inte till. Sen blev det äntligen tyst och filmen tog slut och vi kunde sova.

Summering 2016

På det hela taget var 2016 ett skitår. Så mycket gick åt fanders både i världen och här i landet. Det handlar inte om att en taskig sits förblev taskig. Vi befinner oss i dag i en situation som jag hade trott varit fullt omöjlig bara för ett par år sedan. Jag brukar tänka att vi kommer klara oss, att saker och ting kommer ordna sig, på något sätt. Jag är inte längre så säker.

Dessutom dog David Bowie. På något sätt är det signifikativt för hela det här jävla året. David Bowie dog och sen började det gå söderut på allvar.

Men allt är inte nattsvart dysterhet. På det personliga planet hände många positiva saker. Allt gick inte fantastiskt men på det stora hela hade jag ett fint år. Också i föreningslivet och i de frågor som jag verkar för hände en del som kan bli riktigt bra. Om vi bara lyckas överleva de närmaste åren.

Så. Gott Nytt År, världen. Jag hoppas vi lyckas skärpa till oss nästa år. Vi måste göra det.

Kattnytt

När Morden i Midsomer är slut ska jag titta till ett par grannkatter och sen går jag inte ut igen förrän de slutar smälla så förbannat. Linus bryr sig inte om fyrverkerier men jag vet inte hur Lise kommer reagera när det drar igång på allvar och själv hatar jag alltihop.

Seriöst. Jag hatar det. I likhet med de flesta hundar och många katter och massa vilda djur. Fyrverkerier borde förbjudas. 

På tal om katter har vi haft besök av en liten kattherre vid namn Love. Han kom i söndags och hämtades av husse i går och däremellan var det riktigt livat. Han är bara ett halvår gammal och full av energi och han jagade Linus över hela lägenheten. Linus springer riktigt snabbt. Lise däremot rådde han inte på, när han blev närgången fräste hon och drämde till med klorna.