Delsjöminnen #blogg100 dag 72

Tog en långpromenad i Delsjön. Skönt att röra på mig, skönt att rensa huvudet. Fysisk aktivitet får mig att må bättre. Och Delsjön är verkligen fint. Innan jag började turfa hade jag inte varit där på decennier, helt fel ände av stan.

Men som barn och tonåring var jag där ibland. Framför allt med skolan, vi åkte dit för friluftsdagar. Det var på den tiden jag inte riktigt fattade poängen med fysisk ansträngning. Orientering tyckte jag visserligen var helt okej, trots att jag inte kunde läsa kartor. Det var ju bara att hänga på de andra. Och eftersom vi inte precis höll särskilt hög fart behövde jag inte ens byta om till gymnastikkläder. En gång traskade jag runt i spenaten med mina nya fina höga stövlar. Och en bandspelare, modell mini-bergsprängare.

Däremot hatade jag allt som gick ut på att vi skulle springa snabbt och hoppa högt och kasta långt. Min motoriska förmåga är nedsatt, snabbt och högt och långt är inte min grej. Det var ett problem i skolan och jag hatade verkligen gymnastiken och lärarna blev irriterade på mig.

Ofys kom jag undan genom att skylla på att jag glömt gymnastikkläderna, hade hälseneinflammation, whatever. Vi var alltid två-tre personer som kom med undanflykter. Våra lärare trodde antagligen inte på oss men de kunde ju inte tvinga oss till någonting. Så vi fick order om att ta en promenad och det brukade vara helt okej.

Ett par tre gånger i alla fall var jag vid Delsjöbadet. Tror jag var där med skolan åtminstone en gång, förmodligen flera. En gång var jag där med en skolkamrat.

Långfredagen och godissuget #blogg100 dag 45

Det är Långfredag och jag är helt hysteriskt sugen på godis. Alla påskägg och allt påskgodis som jag sett både i flödet och i den fysiska världen de senaste dagarna håller på att ta knäcken på mig. Normalt brukar jag föredra glass men nu vill jag ha godis godis godis!

Men inte förrän i morgon. Påskgodis äter jag på påskafton. Mamma gav oss alltid varsitt jättelikt påskägg fyllt med godis på påskafton.

Bortsett från det där med godiset är Långfredagen betydligt roligare än när jag var barn. Förbudet mot bio och dans på Långfredagen togs visserligen bort redan 1969. Men vad jag minns var det mesta stängt den dagen många år framåt. På tv sändes bara tråkiga program, gärna med religiös anknytning och kompisarna var bortresta eller fick inte gå ut för sina föräldrar. Jag hade alltid tråkigt på Långfredagen.

Från värsta hålan till mysigt ställe Blogg24 dag 9

När jag var i tonåren hängde jag med en kompis till Lerum. Vi tog pendeln från Göteborg Central till Lerum station. Vi skulle hälsa på en tjej hon kände och som snart skulle flytta utomlands. Jag hade aldrig varit i Lerum tidigare och jag tyckte det var det tråkigaste stället ever. Jag tänkte att det måste vara förfärligt att bo där, jag var glad när vi tog pendeln tillbaka till Göteborg.

Jag var ungefär 16 år. Min högsta dröm var att bo i London. Eller Stockholm. Göteborg var urtrist, rena pesten, helt värdelöst. Jag ville bo i en stor storstad.

I dag åkte jag till Lerum för att turfa. Gud en så så gulligt litet samhälle. Säveån som slingrar igenom och sjön Aspen bredvid och alla dessa söta hus och små gator. Skulle nästan kunna tänka mig att bo här, om det hade funnits billiga hyresrätter. Och pendeln tar en till Göteborg på 15 minuter. Ja, skulle mycket väl kunna bo här.

Det är otroligt vilken skillnad dryga 30 år kan göra.

En tripp söderöver Blogg24 dag 4

I dag turfade jag i Åkered och Näset.  Det var ganska intressant för jag var där en del i tonåren. Eller ja, lite åtminstone. De flesta av mina minnen därifrån kvalar knappast in som lyckliga men tja, det som hände på åttiotalet stannar på åttiotalet.

Jag hade ganska svårt att känna igen mig. Eller snarare, jag känner igen flera områden men kan inte peka ut särskilda gator, här var jag på fest och där kollade vi på Indiana Jones på video. Video var nytt då, och modernt. Det är ju så längesedan och våra möjligheter att roa oss ganska små.

Men jag kände igen Näsets ändhållplats. Jag var frestad att gå till badplatsen, där vi var med hela klassen en av de sista dagarna i nian. Men jag beslöt mig för att det skulle bli en för lång omväg. Däremot gick jag till Smithska udden där det finns en zon. Den förblev otagen. Stigen når nästan ända fram men den sista biten hade jag fått klättra över hala klippor. Jag beslöt mig för att jag inte tänkte riskera en bruten arm bara för en zon. Jag ville komma hem i ett stycke och helst utan blåmärken.

Gammal favoritplats som ny Blogg100 dag 64

I dag fyller Linus 1 år. Han har bott hos mig i snart 7 månader. Han tar det här med födelsedag med ro. Möjligtvis är han en smula uttråkad. Jag ska snart leka med honom.

linus 6 maj 2016_litenSjälv har jag ont i fötterna. Promenerade nästan tre timmar och tog poäng i Turf. Slank dessutom in på stadsbiblioteket för att låna en novell. Det var första gången jag var där sedan det byggdes om. Jag tycker att det har blivit riktigt fint. Ett palats helgat åt läsande och lärande och möten mellan människor. Okej, nu låter jag som en översmörig slogan framtagen på uppdrag av Göteborgs stad. Men faktum är att jag verkligen gillar Stadsbibliotekets nya stil.

Jag hängde väldigt mycket på stadsbiblioteket som barn och tonåring. Ett tag bodde jag på Barn- och ungdomsavdelningen. Sedan blev jag vuxen och fastnade för facklitteraturen på universitetsbiblioteket. Numera går jag mest till Majornas bibliotek (så bra, så nära) och har inte känt mig direkt lockad av stadsbiblioteket vid Götaplatsen (så långt bort).

Nu har jag ändrat uppfattning. Jag kommer dra till Götaplatsen fler gånger i sommar.

Olle Ljungström RIP Blogg100 dag 62

Hur en vet att en börjar bli gammal? Musikerna en lyssnade på när en var mycket ung dör som flugor.

Jag hörde Reeperbahn första gången när jag var 15-16 år. Syrran hade Venuspassagen på vinyl (cd var inte aktuellt på den tiden). Jag fattade visserligen inte texterna men gillade ändå. Reeperbahn blev aldrig så stort för mig som Ebba Grön och senare Imperiet, men jag gillade bandet och lyssnade mycket periodvis.

Fast när jag såg filmen G fattade jag inte att det var Reeperbahn som spelade filmens bad boys i depraverade bandet Nürnberg 47. Jag tyckte bara scenerna med bandet var löjliga och överdrivna.

När jag såg om filmen några år senare tyckte jag allt i den var löjligt och överdrivet och pinsamt. Jag kunde inte fatta att jag som 16-åring hade tyckt filmen var  bra. Okej, jag första gången jag såg den störde jag mig på alla pekpinnar men bortsett från det hade jag tyckt att filmen var toppen och jag hade varit  arg på alla recensenter som totalsågat filmen.

Jag var 16 år. Jag var sjukt uttråkad. Jag var svältfödd på ungdomsfilmer. Klart jag tyckte G var bra. Bortsett från scenerna med Nürnberg 47.

I vilket fall som helst. Vila i frid, Olle Ljungström. Och vila i frid Prince, när jag ändå är igång och minns.