Turfar i värmeböljan

Närmare 30 grader i dag och jag har känt mig hyfsat utbombad hela dagen. Men jag hart ändå tagit en promenad och plockat 10 zoner. Det gäller att gå långsamt och i skuggan.

Jag hade aldrig klarat det på normaldosen Klomipramin. Att sänka dosen med 25 mg fungerar riktigt bra, jag blir inte så hysteriskt varm så snabbt och när jag blir det går det över snabbare.

Inte en chans att jag ökar dosen förrän i höst, när gradantalet kryper ner mot 10.

Varmt

Nu börjar gradantalet närma sig 30 grader igen. När jag är utomhus funkar det någorlunda eftersom jag har sänkt dosen på Klomipramin. En av de jobbigaste biverkningarna med Klomipramin är att jag blir onaturligt varm och svettig så fort jag rör på mig. Men det problemet minskar med lägre dos. Och på nätterna går det ju att ställa fönstren på glänt så det kommer in kallare luft.

Men jag är lite orolig över att det inte regnar. Det måste regna snart, annars kommer allt torka bort.

Uppskruvat

Möte i kväll och nu är jag så där uppskruvad igen. Försöker varva ner och fokusera men det går inte så bra. I stället hattar jag runt, både bokstavligt och bildligt. Jag tror att det enda som funkar i det här läget är pyjamas, dubbel dos Propavan och en bra bok.

Just det ja. Jag måste förnya mina recept. Det är ju inte svårt att göra det, det är bara att ringa och prata med telefonsvararen. Men jag ska ju komma ihåg att göra det.

Febrigt

Känner mig varm och jag antar att jag har viss feber fortfarande men jag vet inte. Min febertermometer slutade fungera för ett decennium sedan. Jag borde lämna in den på återvinning. Jag borde skaffa en ny. Jag borde tacka ja till mammas erbjudande att ta emot en av hennes (hon har två).

I övrigt går det framåt. Tror jag. I natt är det dags för sista dosen penicillin, för den här gången.

På bättringsvägen

Jag har ju de senaste dagarna utvecklat ett visst intresse för hur det ser ut i min hals. Ficklampan på min iPhone har varit till ovärderlig hjälp när jag står framför spegeln och ska kolla ner i svalget. Och tja, det går framåt. Ödemet har minskat påtagligt och det går mycket lättare att prata. Jag har nästan inte alls ont heller. Febern går upp och ner men jag tror inte den är särskilt hög för även om jag är tröttare än vanligt är jag uppe ungefär som vanligt. Och jag har sovit gott i natt, till skillnad från natten till igår.

Jag mår kort sagt mycket bättre. Kortison är fantastiskt. Penicillin är också fantastiskt. Personalen på Närhälsan Majorna och Öron-Näsa-Hals på Sahlgrenska sjukhuset är också fantastisk.

En ska visst byta tandborste fyra dagar in på penicillinkuren när en haft halsfluss. Jag är lite frestad att desinficera min mobil också men vet ju inte hur. Skärmen är känslig, jag kan inte gå lös på den med handsprit precis.

Har varit hos doktorn

Fick en akuttid på vårdcentralen i förmiddags. De misstänkte halsfluss med halsböld och jag skickades med remiss till Öron-Näsa-Hals på Sahlgrenska sjukhus. Undersökningen var lite läskig pga den där grejen som skulle stickas ner i svalget via näsan, men jag fick hålla en sköterska i handen. Läkaren konstaterade att jag hade halsfluss och ödem och jag fick kortison på stället samt antibiotika på recept. Ödem orsakas av virus men han trodde att jag dessutom hade en bakteriell infektion, därav antibiotikan.

Det gick oväntat snabbt och smidigt både på vårdcentralen och på sjukhuset. Jag fick visserligen vänta en del, tre timmar sammanlagt, men det får en räkna med när det gäller akuttider. Jag dök upp en dag när det var ännu mer stressigt än vanligt och det kan alltid komma någon som är sjukare som måste gå före i kön. Och på sjukhuset fick jag ligga på en brits i korridoren, jag låg och halvsov en timme och sen satt jag och tittade på folk.

Kortisonet verkar ha gett snabb effekt, jag har inte alls lika ont längre. Nu hoppas jag på att ödemet ska gå ner. Det gör det svårt för mig att prata och dessutom är det lite besvärligt att andas när jag ligger ner. Men det mest jobbiga är att jag måste vara vaken till halv ett då det är dags att ta en ny omgång antibiotika.

Snöslaskregn och så möte på det

Snöade igår och i dag på dagen. Snön förvandlades tämligen omgående till slask. Ungarna på gården har inte haft mycket att leka i, inte minsta lilla snögubbe har det blivit. Själv hoppas jag att Göteborgsvädret ska leva upp till sitt rykte och drämma till med ett ordentligt regnväder.

Var på årets första styrelsemöte med föreningen ikväll. Det var långt och bullrigt. Det ligger i sakens natur att människor som är förtroendevalda i idéburna organisationer har många åsikter om mycket och gärna uttrycker dem. Men ljudnivån kan bli lite mycket om en är känslig. Jag märkte på mötet att jag hanterat just den saken mycket bättre sen jag höjde nivån på medicineringen. Jag höjde dosen i december nån gång.

Fuskmatlagning

Att värma en burk kantarellsoppa och ett paket vita bönor kvalar med nöd och näppe in som matlagning. Men det funkar. Särskilt när jag kommer hem efter en demonstration, bottenfrusen och vrålhungrig och med huvudvärk. Nu är jag upptinad, mätt och huvudvärken reducerad till en smärre irritationsfaktor.

Ska väl tillägga att två Alvedon och en halv liter vatten hjälpte till vad gäller huvudvärken. Samt att champinjonsoppa är godare än kantarellsoppa.

Inte sjuk

Vad det än var som fick mig att må illa igår så var det inte vinterkräksjukan. Mådde bättre redan efter en halvtimme och idag har jag känt mig som vanligt. Bortsett från att jag mår piss i största allmänhet och psykiskt piss i synnerhet. Men det beror på att jag ändrat dosen på Klomipramin och går snart över. Hoppas jag innerligt för jag får spader snart.

Konstigt uttryck förresten, att få spader.