Den ekomedvetna medelklassens klassförakt

Älskar hur ekomedveten medelklass bemöter påpekanden om att ekologisk mat är alldeles för dyr. Hur de påstår att ”vi” fyller matkassarna med kött, halvfabrikat och snask och andra onödigheter och att ”vi” genom omprioriteringar har råd med den där dyra ekologiska maten som inte alls är dyr eftersom den är så snäll mot planeten.

Snacka om att leva i en alternativ verklighet. Många människor har inte dyrt kött, halvfabrikat och snask på menyn annat än i undantagsfall.

Lite som när moderater säger att höjningen av månadskortet ”bara kostar två påsar chips”. Eller när företrädare för allmännyttan säger att hyreshöjningar ”bara motsvarar två latte”. Hej, klassförakt, liksom.

På förekommen anledning

Jag har en hög bomullskassar från Gudrun Sjödén som jag inser att jag aldrig mer kommer använda. Utom möjligtvis som skurtrasor. Fast det bär mig emot att göra trasor av något som är helt.

Det får bli Stadsmissionen. Där hamnar allt jag inte vill ha som inte är moget för sopsäcken.

Och det är ju en poäng i att skänka käringens prylar till verksamheter som stöttar människor hon föraktar. För jag antar att hennes människo- och klassförakt inte begränsar sig till kvinnor med låga löner och låga pensioner.