Fina fisken

Stekt sill med citronpeppar. Fina grejer. Billigt också. 

Lise såg besviken ut när hon inte fick. Hon har utvecklat ett visst intresse för min matlagning, särskilt när det vankas fisk. Då fattar hon posto i köket med förväntan i blicken. Jag kan ju få för mig att ge henne en godbit (händer aldrig). Jag kan ju tappa något (händer ofta).

Att inte få sova i garderoben #blogg100 dag 86

Linus är lite upprörd. Han tycker om att sova på översta hyllan i en av garderoberna. Men när han hoppar upp dit har hyllorna en tendens att rasa ner (inte så bra kvalitet). Så nu har jag satt tillbaka hyllorna för femtioelfte gången och stängt garderobsdörren och han förstår inte varför. Han sitter och piper utanför den stängda dörren och väntar på att jag ska öppna den. Men jag öppnar inte och han förstår inte varför.

Jag hoppas att hans minne är kort.

En varierad kost #blogg100 dag 60

Linus och Lise tror starkt på det här med en varierad kost. De försöker alltid stjäla varandras mat. Särskilt Lise. Hon vet att jag när jag sitter framför datorn är döv och blind för allt annat, som om det är en eller två katter som äter ur Linus matskål. Linus serveras alltid i vardagsrummet, Lise i köket. 

Egentligen borde jag stänga dörren till köket när jag gett Lise mat. Men hon tycker inte om att bli instängd och en gång kissade hon i protest på köksmattan.

Eftersom Lise får specialfoder för att motverka kristaller i urinen är det viktigt att hon äter sin egen mat och inte Linus. Hävdar jag. Hon håller inte med. Förnuftsargument är inte hennes grej.

I sängen #blogg100 dag 10

Övervägde att gå ut och köpa näsdroppar. Stupade på ”gå ut”. Nu ligger jag nerbäddad i sängen med katt och bok. Och jag har fått ett bra tips på vanlig koksaltlösning som ska funka på däppta näsod. Det ska jag testa ikväll.

Men nu ska jag ligga i sängen och bara njuta av ingenting några timmar. Och katten har visst gått iväg. Jag tror att han tycker jag är tråkig. I dag frossar jag i att vara tråkig. 

Det här med att inte förstå människor #blogg100 dag 9

Jag är förkyld. Jag har haft en lång dag. Den inkluderande möten med många människor. Jag är väldigt, väldigt trött.

Jag ät inte bra på människor. Det finns en och annan som tror att jag är bra på människor p.g.a. kan vara väldigt glad och charmig och lättpratad. Jag kan verkligen prata med vem som helst. Förmodligen beror det på att jag tycker människor är trevliga, underhållande och spännande. Dessutom är jag pratsam av naturen. Men att en kan prata med vem som helst och dessutom vara trevlig betyder inte att en kan hantera människor. Och jag kan inte hantera människor. Jag kan inte hantera ett fenomen jag inte förstår.

Jag är inte dum. Jag har en IQ över det normala. Intellektuellt begriper jag hur människor resonerar och agerar. Känslomässigt gör jag det inte och det är ett problem eftersom det innebär att jag är på ständig kollisionskurs med stora delar av mänskligheten.

Dessutom har jag svårt att läsa människor. Om folk är förbannade eller ledsna eller irriterade bör de tala om det för mig. Sannolikheten att jag kan räkna ut det på egen hand är liten. Om jag räknar ut det på egen hand sker det ofta med en fördröjning på några timmar, dagar eller månader (och då brukar jag känna mig jättedum). Och eftersom jag har svårt för att läsa andras reaktioner kan jag inte anpassa mitt beteende efter situationen. Det är sjukt besvärligt att inte kunna anpassa sitt beteende efter situationen.

Jag har hela mitt liv tänkt att jag tillhör en annan art. Den enda av min sort. One of a kind. Det kanske låter kul men är skitjobbigt och en anledning till att jag ransonerar mitt umgänge med andra. För många mänskliga möten och jag får nippran.

Det är också en anledning till att jag föredrar katter. Jag behöver inte förstå dem. De är katter. Det är så underbart med varelser jag inte behöver förstå.

Och nu går jag och lägger mig.

 

Landar lite #blogg100 dag 3

I dag har jag mest ägnat mig åt att landa. Känner mig hyfsat bombad och har inte orkat göra något vettigt (läs: något som jag borde göra). I stället har jag tagit det lugnt, läst och sovit och så en sväng till mamma på kvällen. Det är fascinerande att jag kan bli så trött av en kort resa, jag var inte borta ens två dygn och det var ju inte precis som att jag var ute och festade. Det mest ansträngande jag gjorde var att promenera.

Lise surar lite över att blötfodret hon fick av kattvakten har bytts ut mot det vanliga torrfodret. Hon älskar blötfoder. Problemet är att hon äter specialfoder för att hon har kristaller i urinen och att blötfodret är mycket dyrare. En förpackning blötfoder kostar 28 kronor och den räcker bara till ett mål – knappt. Alltså får Lise framför allt torrfoder. Blötfoder köper jag bara ibland och särskilt när Linus och Lise ska ha kattvakt. Då vet jag att hon äter.

Hemma igen #blogg100 dag 2

Precis hemkommen från en snabb tripp norröver. Jag fick ett varmt välkomnande av katterna. De har varit i goda händer. Bästa beviset på det är att Lise faktiskt ätit. Hon har visserligen fräst åt den där främmande människan som ersatt hennes människa och gömt sig under bordet. Men hon har ätit maten som serverats. Till saken hör att jag hade köpt blötfoder, för att fresta henne lite extra mycket. Vägen till Lises hjärta går via hennes mage.

Linus har också haft det bra. Tidigare har han varit avvaktande åt kattvakterna, fräst och verkat lite olycklig. Men nu har han bestämt sig för att kattvakt är rätt okej, särskilt kattvakt som han träffat tidigare, och han har varit jättegosig och sällskaplig. Åtminstone i dag. I går var han mest intresserad av maten.

Och nu drar jag till sängs. Jag har haft ett par intensiva dagar och nu är jag helt slut. Och eftersom jag är så uppe i varv kommer jag förmodligen somna vid sådär 4-5 tiden på morgonen och sedan sova hela dagen.