Fegis

Jag hade gärna tagit en långpromenad i dag men det var flera minusgrader och senast jag tog en långpromenad i minusgrader blev jag jättesjuk. Jag är rädd att eventuella virus och bakterier ska vakna till liv igen om jag ger mig ut. Jag orkar inte med en sjukdomsperiod till. Inte precis inför årsmötet.

Halsflussen har gjort mig mesig. Det är hemskt.

För övrigt såg jag säsongsavslutningen av Hard Sun i dag. Helt awesome. Någon, se till att det blir en andra säsong! Se till att det blir flera.

 

Febrigt

Känner mig varm och jag antar att jag har viss feber fortfarande men jag vet inte. Min febertermometer slutade fungera för ett decennium sedan. Jag borde lämna in den på återvinning. Jag borde skaffa en ny. Jag borde tacka ja till mammas erbjudande att ta emot en av hennes (hon har två).

I övrigt går det framåt. Tror jag. I natt är det dags för sista dosen penicillin, för den här gången.

Statusuppdateringar

Hälsosatus: förhållandevis god (anmärkningvärt god jämfört för några dagar sen).  Ödem borta, bara ont i halsen när jag gäspar, småfebrig. Och hyfsat pigg. I morgon ska jag ut och hamstra glass och frukt och mjölk.

Verksamhetsberättelsestatus: hyperstress och totalpanik. Och inte blir det snyggt heller.

Fortsatt framåt

Jag mår bättre och bättre. Ödemet i halsen är nästan försvunnet och jag har bara ont i halsen när jag gäspar. Är ovanligt trött och har fortfarande feber ibland men jämfört med hur jag mådde i tisdags känner jag mig som hälsan själv. Kortison är verkligen rena dundermedicinen.

Jag är dock inte pigg nog att bli uttråkad för att jag inte kan gå ut. Även om jag hade blivit uttråkad är vädret avskräckande (kallt, slask och is om vartannat, varningar om halka på Facebook). Dessutom har jag en verksamhetsberättelse att roa mig med. Håller på att lägga in all text och bild i ett dokument i InDesign. I morgon ska jag läsa igenom allt och rätta språket. Och försöka få textspalterna att hamna på någorlunda rätt ställe.

Och hur som helst är vädret inget vidare.

På bättringsvägen

Jag har ju de senaste dagarna utvecklat ett visst intresse för hur det ser ut i min hals. Ficklampan på min iPhone har varit till ovärderlig hjälp när jag står framför spegeln och ska kolla ner i svalget. Och tja, det går framåt. Ödemet har minskat påtagligt och det går mycket lättare att prata. Jag har nästan inte alls ont heller. Febern går upp och ner men jag tror inte den är särskilt hög för även om jag är tröttare än vanligt är jag uppe ungefär som vanligt. Och jag har sovit gott i natt, till skillnad från natten till igår.

Jag mår kort sagt mycket bättre. Kortison är fantastiskt. Penicillin är också fantastiskt. Personalen på Närhälsan Majorna och Öron-Näsa-Hals på Sahlgrenska sjukhuset är också fantastisk.

En ska visst byta tandborste fyra dagar in på penicillinkuren när en haft halsfluss. Jag är lite frestad att desinficera min mobil också men vet ju inte hur. Skärmen är känslig, jag kan inte gå lös på den med handsprit precis.

Har varit hos doktorn

Fick en akuttid på vårdcentralen i förmiddags. De misstänkte halsfluss med halsböld och jag skickades med remiss till Öron-Näsa-Hals på Sahlgrenska sjukhus. Undersökningen var lite läskig pga den där grejen som skulle stickas ner i svalget via näsan, men jag fick hålla en sköterska i handen. Läkaren konstaterade att jag hade halsfluss och ödem och jag fick kortison på stället samt antibiotika på recept. Ödem orsakas av virus men han trodde att jag dessutom hade en bakteriell infektion, därav antibiotikan.

Det gick oväntat snabbt och smidigt både på vårdcentralen och på sjukhuset. Jag fick visserligen vänta en del, tre timmar sammanlagt, men det får en räkna med när det gäller akuttider. Jag dök upp en dag när det var ännu mer stressigt än vanligt och det kan alltid komma någon som är sjukare som måste gå före i kön. Och på sjukhuset fick jag ligga på en brits i korridoren, jag låg och halvsov en timme och sen satt jag och tittade på folk.

Kortisonet verkar ha gett snabb effekt, jag har inte alls lika ont längre. Nu hoppas jag på att ödemet ska gå ner. Det gör det svårt för mig att prata och dessutom är det lite besvärligt att andas när jag ligger ner. Men det mest jobbiga är att jag måste vara vaken till halv ett då det är dags att ta en ny omgång antibiotika.

Halsfluss eller nåt

Mer gnäll om hälsa: igår morse vaknade jag med ont i ena sidan av halsen och sen dess har smärtan förvärrats. Jag har ont runt ena mandeln, i vinkeln på käkbenet också och i örat. Lätt feber och möjligtvis en antydan till snuva. Gör ännu mer ont när jag sväljer och jag sluddrar lätt när jag pratar. Små vita prickar i halsen.

Jag misstänker halsfluss. Vilket ju är omväxlande mot de vanliga förkylningarna. Jag har redan bestämt mig för att jag föredrar förkylning. Det här gör ont som satan och febern hjälper inte till. Normalt får jag inte feber. Jag är bortskämd i det avseendet.

Panodil hjälper dock mot både smärta och feber så jag har varit på apoteket och fyllt på förrådet. I morgon ska jag ringa vårdcentralen.

Aj som fan i hela kroppen

Nu har jag inte bara ont i knät utan också i ena handen, i ryggen och axlarna. Min kropp är inte överens med sig själv och jag funderar på om det kan vara borreliainfektionen jag fick förra året som spökar. Jag fick visserligen antibiotika men först när jag gått med infektionen ett tag (det här med att gå till läkare är inte min grej och jag trodde faktiskt det var nässelutslag eller nåt). Om antibiotika sätts in försent kan infektionen hinna vandra vidare i kroppen och då behövs en annan slags antibiotika.

Men jag tycker inte att symptomen riktigt stämmer. Och det har gått för lång tid sedan den där förbaskade fästingen bet mig. Det handlar nog om att jag är en halvsekelgammal tant och det jag känner är det naturliga förfallet. Oh boy.

Lika bra att kräla till sängs med min zombiekalypsroman. Om en tycker livet är jobbigt ska en alltid tänka på de som har det ännu jobbigare.