En sjuk liten kille

En liten kattkille jag känner är sjuk. Han har legat på Blå stjärnan den här veckan, han är anemisk och de misstänker en tumör. Operation är utesluten. Nu mår han lite bättre och har fått komma hem. Han äter medicin och specialkost och får vara hos sin matte men det är ju på lånad tid. När det är dags för honom att gå har jag lovat att vara med om det behövs.

Det bästa med Blå stjärnan är att personalen är så tydlig med när de tror att fortsatt behandling inte kommer hjälpa. Ledsna djurägare blir inte övertalade att betala för dyra behandlingar som har liten möjlighet att hjälpa och som bara förlänger djurets lidande. Det är väldigt viktigt att veta när det är dags att låta sitt djur lämna den här världen.

Febrigt

Känner mig varm och jag antar att jag har viss feber fortfarande men jag vet inte. Min febertermometer slutade fungera för ett decennium sedan. Jag borde lämna in den på återvinning. Jag borde skaffa en ny. Jag borde tacka ja till mammas erbjudande att ta emot en av hennes (hon har två).

I övrigt går det framåt. Tror jag. I natt är det dags för sista dosen penicillin, för den här gången.

Statusuppdateringar

Hälsosatus: förhållandevis god (anmärkningvärt god jämfört för några dagar sen).  Ödem borta, bara ont i halsen när jag gäspar, småfebrig. Och hyfsat pigg. I morgon ska jag ut och hamstra glass och frukt och mjölk.

Verksamhetsberättelsestatus: hyperstress och totalpanik. Och inte blir det snyggt heller.

På bättringsvägen

Jag har ju de senaste dagarna utvecklat ett visst intresse för hur det ser ut i min hals. Ficklampan på min iPhone har varit till ovärderlig hjälp när jag står framför spegeln och ska kolla ner i svalget. Och tja, det går framåt. Ödemet har minskat påtagligt och det går mycket lättare att prata. Jag har nästan inte alls ont heller. Febern går upp och ner men jag tror inte den är särskilt hög för även om jag är tröttare än vanligt är jag uppe ungefär som vanligt. Och jag har sovit gott i natt, till skillnad från natten till igår.

Jag mår kort sagt mycket bättre. Kortison är fantastiskt. Penicillin är också fantastiskt. Personalen på Närhälsan Majorna och Öron-Näsa-Hals på Sahlgrenska sjukhuset är också fantastisk.

En ska visst byta tandborste fyra dagar in på penicillinkuren när en haft halsfluss. Jag är lite frestad att desinficera min mobil också men vet ju inte hur. Skärmen är känslig, jag kan inte gå lös på den med handsprit precis.

Halsfluss eller nåt

Mer gnäll om hälsa: igår morse vaknade jag med ont i ena sidan av halsen och sen dess har smärtan förvärrats. Jag har ont runt ena mandeln, i vinkeln på käkbenet också och i örat. Lätt feber och möjligtvis en antydan till snuva. Gör ännu mer ont när jag sväljer och jag sluddrar lätt när jag pratar. Små vita prickar i halsen.

Jag misstänker halsfluss. Vilket ju är omväxlande mot de vanliga förkylningarna. Jag har redan bestämt mig för att jag föredrar förkylning. Det här gör ont som satan och febern hjälper inte till. Normalt får jag inte feber. Jag är bortskämd i det avseendet.

Panodil hjälper dock mot både smärta och feber så jag har varit på apoteket och fyllt på förrådet. I morgon ska jag ringa vårdcentralen.

Svajigt

Kan inte bestämma mig om jag ska kräkas eller inte. Jag mår inte direkt illa men inte bra heller. Lite kallsvettig och lite svajig. En smula huvudvärk. Och så var det hela grejen med att kräkas.

Det här kan bli en intressant natt. Jag kanske ska ställa en spann bredvid sängen. Och flytta på böckerna jag läser. Det vore synd att kräkas på böckerna.

Hej 2018

Firar årets första dag med att stanna kvar i pyjamasen. Har värsta förkylningen och ute har det regnat mest hela tiden så motivationen att klä på mig och gå ut har inte varit på topp.

I stället har jag läst (Marie Bengts debutroman En sax i hjärtat, pusseldeckare, mycket lovande hittills), kollat på film (animerade Hitta Nemo, hur bra som helst, obegripligt att jag inte sett den tidigare) och bloggat. Och så har jag lekt med Linus.

Tjock

Undra på att mina kollegor i föreningen tror att jag är med barn. Jag har ju blivit jättetjock de senaste månaderna. Okej, inte överviktstjock. Men snudd på. Det kan inte vara många hekton kvar innan jag halkar ut ur spannet för normalviktig.

Och det jobbiga är att nästan allt satt sig på magen. Det är ju för mycket midjemått som är problematiskt ur hälsosynpunkt.

Dags att dra ner på glassen och sötsakerna igen. Och så borde jag nog se mig i spegeln lite oftare.

Nej jag är inte på smällen

Var på en tillställning i dag där två bekanta oberoende av varandra uttryckte glädje över min mage. Alltså, att jag är med barn.

Jag är inte med barn. Däremot har jag gått upp i vikt sen i somras och gissa var alla kilon satt sig. Uppenbarligen är jag inte den enda som noterat det. Och uppenbarligen ser jag ut att vara ung nog för en graviditet. Vilket är hur gulligt som helst eftersom jag fyllde 5o i somras.

Jag blev väldigt glad över att få bekräftat att jag ser ung. ut. Att jag har fått mage visste jag redan, så jag tog inte illa upp över misstaget. Men jag inser ju att jag bör dra ner på socker- och fettintaget ett smula. Röra på mig mer får jag skippa för tillfället, ont i knät (ja, jag ska gå till vårdcentralen).

Vitaminer

Har svullat clementiner de senaste dagarna p.g.a. superbilligt på Ica. Nu tror jag att jag drabbats av C-vitaminförgiftning. Jag tror att jag håller mig till glass hädanefter. Det är inte nyttigt att vara överdrivet nyttig.

Jag har också börjat äta D-vitamintillskott p.g.a. vinterhalvåret. Där tror jag inte risken för överdos är överhängande. Snarare tvärtom. Jag har svårt att komma ihåg tabletterna. De ska intas i samband med måltid och jag glömmer dem för det mesta. Det hade varit bra om jag kunde ta dem tillsammans med övrig medicinering, det vill säga vid läggdags. Men jag äter aldrig då. Om jag äter när jag ska sova somnar jag inte.