Nej jag är inte på smällen

Var på en tillställning i dag där två bekanta oberoende av varandra uttryckte glädje över min mage. Alltså, att jag är med barn.

Jag är inte med barn. Däremot har jag gått upp i vikt sen i somras och gissa var alla kilon satt sig. Uppenbarligen är jag inte den enda som noterat det. Och uppenbarligen ser jag ut att vara ung nog för en graviditet. Vilket är hur gulligt som helst eftersom jag fyllde 5o i somras.

Jag blev väldigt glad över att få bekräftat att jag ser ung. ut. Att jag har fått mage visste jag redan, så jag tog inte illa upp över misstaget. Men jag inser ju att jag bör dra ner på socker- och fettintaget ett smula. Röra på mig mer får jag skippa för tillfället, ont i knät (ja, jag ska gå till vårdcentralen).

Vitaminer

Har svullat clementiner de senaste dagarna p.g.a. superbilligt på Ica. Nu tror jag att jag drabbats av C-vitaminförgiftning. Jag tror att jag håller mig till glass hädanefter. Det är inte nyttigt att vara överdrivet nyttig.

Jag har också börjat äta D-vitamintillskott p.g.a. vinterhalvåret. Där tror jag inte risken för överdos är överhängande. Snarare tvärtom. Jag har svårt att komma ihåg tabletterna. De ska intas i samband med måltid och jag glömmer dem för det mesta. Det hade varit bra om jag kunde ta dem tillsammans med övrig medicinering, det vill säga vid läggdags. Men jag äter aldrig då. Om jag äter när jag ska sova somnar jag inte.

Fuskmatlagning

Att värma en burk kantarellsoppa och ett paket vita bönor kvalar med nöd och näppe in som matlagning. Men det funkar. Särskilt när jag kommer hem efter en demonstration, bottenfrusen och vrålhungrig och med huvudvärk. Nu är jag upptinad, mätt och huvudvärken reducerad till en smärre irritationsfaktor.

Ska väl tillägga att två Alvedon och en halv liter vatten hjälpte till vad gäller huvudvärken. Samt att champinjonsoppa är godare än kantarellsoppa.

Koffein- och sockerchock

Stenhög på koffein och socker. Just hemkommen från styrelsemöte, det sista för i år. Det är egentligen otroligt hur mycket sötsaker jag kan få i mig samtidigt som jag skriver protokoll.

Nu är jag lätt illamående och överväger en månads detox. Egentligen vill jag ut på långpromenad för att kompensera kalorichocken. Men det är halt som sjutton och dessutom mörkt. Och så har jag ont i knät. Jag har inte promenerat på evigheter (läs: en vecka), jag gör vissa gymnastiska övningar och knät envisas med att ha ont.

Jag börjar tro att jag nog måste ta mig till vårdcentralen i alla fall, för att få en exakt diagnos, anpassad sjukgymnastik och hela baletten. Om inte annat så vore det nog bra att utesluta andra diagnoser, som artros och annat deppigt.

Men en sak är bra. Jag mår psykiskt bättre. Inte fantastiskt men jag klättrar åtminstone inte på väggarna och det är ju bra.

Inte sjuk

Vad det än var som fick mig att må illa igår så var det inte vinterkräksjukan. Mådde bättre redan efter en halvtimme och idag har jag känt mig som vanligt. Bortsett från att jag mår piss i största allmänhet och psykiskt piss i synnerhet. Men det beror på att jag ändrat dosen på Klomipramin och går snart över. Hoppas jag innerligt för jag får spader snart.

Konstigt uttryck förresten, att få spader.

Mår illa

Mår illa och kallsvettas och känner mig alldeles matt. Kom helt plötsligt. Ingen huvudvärk så det är inte migrän. Vinterkräksjuka är ju ett alternativ. Jag har tidigare varit immun mot vinterkräksjuka men viruset lär ha muterat och vi som varit immuna är det inte längre.

Eller så handlar det bara om att jag ökat på dosen av Klomipramin. Jag hoppas det. Tvättid i morgon.

Att kräkas eller inte kräkas

Jag kräktes inte i natt, trots överdosen av godis och glass. Faktum är att jag somnade jättegott och sov länge. Storasyrran försökte få upp mig med ett ”Klockan är jättemycket” men jag somnade om, trots att hon och mellansyrran satt och babblade någon meter bort (jag sov i bäddsoffan, bredvid mellansyrrans datorbord).

Däremot höll jag på att spy i eftermiddags. Jag blev gräsligt åksjuk under bilresan från systersonen ute i spenaten till Halmstad. Stora skulle ta bussen tillbaka till Göteborg. Jag blir lätt åksjuk i bil, särskilt om sockerhalten i blodet är hög.

Jag får nog minska intaget av godis, glass och wienerbröd inför bilresor. Eller köra med starkare åksjuketabletter.

I vilket fall som helst är jag hemma igen, efter ett kort, intensivt och trevligt besök hos mellansyrran utanför Halmstad.