Trängsel, hjälp

Möte ikväll i en alldeles för liten lokal. Jag avskyr den sortens trängsel. Det är så kaotiskt, röran när alla ska försöka hitta en plats, människor och prylar överallt, en oförsiktig rörelse och nånting välter eller ramlar i golvet. Som överfulla spårvagnar i rusningstrafik.

Dessutom gillar jag inte att sitta nära människor jag inte känner så bra. Det är ytterst få, i princip bara nära släktingar, som jag är bekväm att dela soffa med. Resten vill jag ha på visst avstånd, tackar som frågar.

Nästa gång ska jag föreslå en större möteslokal.

Hösttecken

Föreningslivet håller på att starta upp efter semestrarna. Jag inledde i morse med säsongens första möte och fick en diger lista på måste-göras och borde-vara-gjort-för-veckor-sedan. Det känns lite konstig, som om det redan vore höst.

Och så ösregnade det. Som om vädret ville tala om att det är nog lite höst iallafall.

Inte för att jag har något emot att hösten. Jag älskar hösten. Och för närvarande är jag ovanligt välvilligt inställd till regn och det beror inte bara på den där regnrocken jag köpte. Det har varit ovanligt torrt juli och en del träd börjar redan få gula löv. Augusti är augusti och då vill jag inte att det ska se ut som vore det oktober.

Nonchalant och respektlöst

Jag är sjukt trött, har ont överallt och har en del att göra som bara måste göras. Det hade varit hanterligt om jag inte dessutom måste jaga på människor för att få dem göra sin del. Vi har en arbetsgrupp med tajt schema och deadline i närtiden. Gruppen måste alltså leverera resultat snart. Jag förstår inte varför man anmäler sig till en sådan arbetsgrupp om man sedan inte har tid att göra det som förväntas av en utan bara skjuter upp och skjuter upp. Det är nonchalant både mot övriga i arbetsgruppen och mot uppdragsgivarna. Det är respektlöst.

Det var just den typen av människor som fick mig att hata grupparbeten i skolan.

Utflykt till Åsa #blogg100 dag 98

Nu hatar jag bara delar av mitt liv. Det går framåt.


I dag var jag i Åsa med en kompis. Vi promenerade till naturreservatet Näsbokrok och sedan blev det lunch hos hennes föräldrar. Härligt att komma ut och bort från stan.

Och ikväll har jag svullat glass och renskrivit ett protokoll jag borde ha tagit itu med för två veckor sedan. I dag känns det nästan som om jag fungerar. Det är bra. Det var över en månad sedan sist.

Från ledsen till glad #blogg100 dag 90

Det är när livet krisar som jag inser hur stort nätverk jag har och hur många jag har omkring mig som bryr sig.

Det är också då jag förstår att jag inte alltid uttrycker mig så bra. Jag upplevde i kväll något som jag uppfattade som ett stort svek av en person. Jag var fullt beredd på att hoppa av mitt liv som förtroendevald. Jag skrev en Facebookstatus som utan vidare kunde tolkas som jag ville hoppa av hela mitt liv. Det var ett jäkla dumt sätt att uttrycka det på. Det var mitt liv som förtroendevald jag tänkte på. Inte livet i sig. Jag tycker om livet. Det finns mycket som är så spännande. Och jag har katter och en uråldrig mamma. Jag har systrar och bror och många andra släktingar. Jag har massa människor runt mig som bryr sig, familj och vänner och bekanta.

Tack alla för att ni finns.

Konflikt #blogg100 dag 85

När en arbetsgrupp ska åstadkomma något och sammankallande kör sitt eget race, utan att ta till sig andras synpunkter och slutprodukten blir jättedåligt. När flera personer är ense om att arbetsgruppens förslag måste ändras på vissa punkter och sammankallande bara vägrar att göra de ändringarna. Då vill jag bara hoppa av allt.

Om det är något jag lärt mig de senaste månaderna så är det hur viktigt det är att rätt person är sammankallande för en arbetsgrupp. Och att göra klart att ”sammankallande” inte är samma sak som ”ledare av arbetet”.

 

 

Uppe i varv och jättetrött #blogg100 dag 56

Nyss hemkommen från styrelsens första möte sedan årsmöte. Vi inledde med konstituerande möte och därefter följde vanligt styrelsemöte. Det blev som vanligt många engagerade diskussioner och emellanåt ganska bullrigt – vi är en pratglad och livad styrelse. Strax före 21 blev vi klara.

Jag har ju svårt för liv och rörelse och möten får mig ofta uppe i varv samtidigt som jag blir jättetrött. Ofta har jag väldigt svårt att somna efter ett kvällsmöte. Egentligen borde jag ta en cykeltur efter kvällsmöten, bara för att rensa skallen och varva ner. I stället ska jag ta dubbel dos Propavan och krypa till sängs med en bok.

Ännu ett årsmöte #blogg100 dag 53

Har ägnat hela dagen åt årsmöte i föreningen. Bra möte, väl organiserat och med utmärkt mötesledning. Det går inte att överskatta vikten av en bra mötesledare.

Det blev också bra diskussioner om viktiga frågor. Jag lämnade mötet med den där härliga känslan att allt fungerat. Och vetskapen att vi strävar mot samma mål. Vi kan ha olika åsikter om hur de gemensamma målen ska nås, det är naturligt i en stor förening och också eftersträvansvärt. Vår styrka ligger i att vi strävar mot samma mål med många olika metoder.

Nu försöker jag varva ner. Det går inte fantastiskt. Jag är alldeles för uppskruvad för att fokusera på någonting, tankarna hoppar bara hit och dit. Egentligen hade det vettigaste varit att dra till sängs med en lagom tråkig bok men somnar jag nu kommer jag vakna klockan 4 i natt och vara helt hysteriskt pigg. Jag måste försöka hålla mig vaken åtminstone ett par timmar till.

Efter årsmötet #blogg100 dag 28

Just hemkommen från årsmötet, trött men nöjd. Allt gick som det skulle, tidvis rätt livade diskussioner. Det brukar bli en del livliga diskussioner, människor kommer på årsmöten och blir förtroendevalda för att de är engagerade. Vår största utmaning är att fånga in alla som vill engagera sig, även de som inte får förtroendeuppdrag. Vi behöver verkligen utveckla möjligheterna för medlemmarna att vara aktiva. För en del kan det bli en väg till förtroendeuppdrag, för andra ett sätt att engagera sig utan att behöva tyngas ner av föreningsbyråkratin.

Jag fick min sedvanliga överdos av kaffe och chokladmunkar. Jag kommer förmodligen inte somna förrän nästa vecka någon gång. Men jag tänkte ändå dra till sängs med min urtråkiga bok av Nick Hornby, förhoppningsvis får jag den utläst i natt. I morgon renskriver jag protokollet.