Hejdå PUL, hej GDPR

Fick en dragning i dag i den nya dataskyddsförordningen, GDPR (General Data Protection Regulation). Det är en ny lag som börjar gälla i alla EU-länder den 25 maj. Det är en snårig lagstiftning och i dagsläget känner jag att jag har skrämmande dålig koll. Men kontentan av lagen är att reglerna för insamling, lagring och spridning av personuppgifter stramas upp ordentligt. Individen ska skyddas och det åligger företag, föreningar och privatpersoner att ha koll på vad som gäller. Att bryta mot lagen kan resultera i skyhöga böter.

Och det handlar alltså inte bara om vad en publicerar på sociala medier och i nyhetsbrev utan också om vad en har på hårddisk, USB-minnen och i molntjänster. Det handlar till och med om IP-adresser och mejladresser på sparats på sajten när besökare kommenterat. Det finns mycket att tänka på.

PUL tillät till exempel publicering av namn och bilder på människor om publiceringen inte skedde i ett kränkande sammanhang. En ideell förening kunde alltså utan problem publicera foton på aktiviteter den arrangerade, till exempel en loppis eller manifestation.

Enligt GPDR måste tillstånd inhämtas. Punkt. Handlar det om barn under en viss ålder ska förälder/vårdnadshavare ge sitt tillstånd. Tillståndet bör dessutom inhämtas skriftligt (svårt att bevisa muntliga överenskommelser). Och ett tillstånd kan återkallas när som helst.

Vad gäller privatpersoners publicering av bilder tycks dock finnas ett kryphål. Det är om publiceringen sker i konstnärligt syfte. Då är det okej med bilder (åtminstone på vuxna), även om de inte uttryckligen gett sitt tillstånd. Amatörfotografer som instagrammar foton på gatulivet ska alltså kunna fortsätta göra det, förutsatt att syftet med publiceringen är konstnärligt.

 

 

Årsmöte och vårtecken

Ännu ett årsmöte och nu känner jag mig som överkörd av tåget. Men jag tror att resultatet av årsmötet blir bra. Men det finns också människor som jag kommer sakna i styrelsen.

Och ute är det vår på allvar. Jag trodde det skulle vara vinter till i maj nån gång men vårtecknen flödar – vitsippor och maskrosor, humlor och rödmyror, lövsprickning och pollenallergi. Jag tar allergimedicin sedan ett par veckor tillbaka, en medicin jag inte testat tidigare och den fungerar bra. Den där vårtröttheten som jag brukar drabbas av har inte gett sig till känna och det kan ha med allergimedicinen att göra.

Och nu kryper jag till sängs med den där boken jag aldrig kommer igång med. Jag har haft mycket som stressat mig och har inte kunnat koncentrera mig riktigt, har kollat på musikvideos i stället för att läsa innan jag somnat. Det kan vara svårt att tro men Laibach kan vara väldigt sövande.

Tröttsamt

Årsmötet i föreningen närmar sig och jag brukar sätta samman listan på alla som anmält sig och använda den när jag bockar av alla på årsmötet. Jag brukar kolla alla som anmäler sig via e-post medan den som brukar vara i lokalen brukar skriva ner de som anmäler sig via telefon. I år har ordföranden delegerat den senare uppgiften till en styrelsemedlem som ändå sitter i lokalen varje dag. Jag bad henne att mejla mig namnen på de som anmält sig via telefon. Det ville hon inte. Hon skulle bara skicka till ordföranden (jag är sekreterare). Hon skulle skicka en handskriven lista. När jag sa att vi brukar lägga in alla namnen i ett Worddokument fick jag svaret ”Men det orkar väl inte jag”.

Alltså va?

Så här är det: att förbereda och genomföra årsmöten kräver en del arbete. Min del i det hela handlar om att skriva delar av verksamhetsberättelsen samt att sedan korrläsa. Dessutom brukar jag upprätta listan på de som anmält sig och bocka av dem mot medlemslistan. På själva mötet ska jag registrera alla som kommer. Eftersom det alltid dyker upp ett gäng som inte anmält sig blir det lite stressigt när de ska hittas i medlemslistan. Det är en röst per hushåll som gäller och vi måste ha en röstlängd innan själva årsmötet börjar. Dessutom är jag vanligtvis mötessekreterare.

Det är lite stressigt och lite nervöst men samtidigt roligt. Årsmötet är ju så viktigt och allt måste ju gå i lås.  Jag brukar göra vad jag kan för att få delarna jag ansvarar för att funka.

Att då få svaret ”Men det orkar väl inte jag” när det gäller en så enkel sak som att skriva ner vilka som anmält sig via telefon känns bara så fullständigt hopplöst.

Nu känner jag mig fullständigt sänkt. Jag hoppas verkligen styrelsens valberedning glömt bort mig. Jag orkar inte med ett år till med människor som har en sån inställning. Det är ju det här som är anledningen till att jag vill hoppa av. Inte hela föreningslivet alltså, bara den här styrelsen.

Långt gnälligt inlägg, jag vet, men jag var tvungen att skriva av mig

Bra möte och efter

Möte ikväll med arbetsgrupp i föreningen. Ett bra möte som fattade bra beslut som jag tror kommer lösa en del onödiga konflikter och allmänna otrevligheter. Tyvärr har många av konflikterna skapats av en person. Det senaste året har varit riktigt jobbigt och flera i gruppen har sagt att det måste bli en förändring. Nu har vi fattat beslut om en förändring. Jag tror det kommer bli bra.

När jag kom ut från mötet hade det börjat snöa. Typ småspik frusen till is. Jag åkte direkt hem och rasade ihop i soffan. Mental meltdown pga överdos av intryck. Jag tog min tillflykt till en biografi över de Gaulle. Fattade knappt vad jag läste men jag blev i alla fall nervarvad. Nu ska jag i säng.

Mötesmackor

Ätit tre mötesmackor med skinka och brieost. Det kom inte så många på mötet som planerat så det blev mackor över. Jättegoda, verkligen, särskilt som jag inte ätit middag innan jag gick hemifrån. Tyvärr blir jag vansinnigt törstig av kombon skinka och brie. Jag skulle vilja hinka i mig litervis med vatten men att hinka litervis strax före läggdags är ju osmart. Jag kommer lägga mig törstig i kväll.

 

Hoppar av

Jag har beslutat mig för att hoppa av ett förtroendeuppdrag jag haft i flera år. Det är ett stort beslut, förtroendeuppdraget har gett mig mål och mening med livet. Men jag trivs inte längre i styrelsen, eller snarare sagt, jag vantrivs. Det har varit så ett tag nu. Någonstans på vägen förvandlades vår styrelse från att vara ung och radikal och nytänkande till gaggig, gubbig och gnällig. Det är för mycket av människor som själva inte gör något men gärna klagar på andra.

Droppen som fick bägaren att rinna över var trashandet av en person som betytt massor för rörelsen men som nu omtalas som förrädare. Jag var den enda som försvarade henne. Det var väldigt obehagligt och deprimerande och fel.

Det är massa sådana saker som gjort att jag fått nog. Jag vill inte vara en del av det där. Så nu ska jag bara fixa några sista saker före årsmötet och sedan går jag vidare med mitt liv.

Snöslaskregn och så möte på det

Snöade igår och i dag på dagen. Snön förvandlades tämligen omgående till slask. Ungarna på gården har inte haft mycket att leka i, inte minsta lilla snögubbe har det blivit. Själv hoppas jag att Göteborgsvädret ska leva upp till sitt rykte och drämma till med ett ordentligt regnväder.

Var på årets första styrelsemöte med föreningen ikväll. Det var långt och bullrigt. Det ligger i sakens natur att människor som är förtroendevalda i idéburna organisationer har många åsikter om mycket och gärna uttrycker dem. Men ljudnivån kan bli lite mycket om en är känslig. Jag märkte på mötet att jag hanterat just den saken mycket bättre sen jag höjde nivån på medicineringen. Jag höjde dosen i december nån gång.

Trängsel, hjälp

Möte ikväll i en alldeles för liten lokal. Jag avskyr den sortens trängsel. Det är så kaotiskt, röran när alla ska försöka hitta en plats, människor och prylar överallt, en oförsiktig rörelse och nånting välter eller ramlar i golvet. Som överfulla spårvagnar i rusningstrafik.

Dessutom gillar jag inte att sitta nära människor jag inte känner så bra. Det är ytterst få, i princip bara nära släktingar, som jag är bekväm att dela soffa med. Resten vill jag ha på visst avstånd, tackar som frågar.

Nästa gång ska jag föreslå en större möteslokal.

Hösttecken

Föreningslivet håller på att starta upp efter semestrarna. Jag inledde i morse med säsongens första möte och fick en diger lista på måste-göras och borde-vara-gjort-för-veckor-sedan. Det känns lite konstig, som om det redan vore höst.

Och så ösregnade det. Som om vädret ville tala om att det är nog lite höst iallafall.

Inte för att jag har något emot att hösten. Jag älskar hösten. Och för närvarande är jag ovanligt välvilligt inställd till regn och det beror inte bara på den där regnrocken jag köpte. Det har varit ovanligt torrt juli och en del träd börjar redan få gula löv. Augusti är augusti och då vill jag inte att det ska se ut som vore det oktober.