Seriöst

Seriöst. Om inte jag slutar vara så irriterad snart blir jag galen. Jag känner mig som en osäkrad handgranat. Det känns inte bra. Jävla medicin.

Blixa

Men bortsett från det har dagen varit bra. Jag har träffat trevliga katter. Och sett en bra film med storasyrra och kompis, Blade Runner 2049. Uppföljaren behöver inte vara sämre.

Surt sa räven om Oscarsstatyetten

Oscar-regnet uteblev för den svenska storfilmen i årets Oscarsgala. Den kända svenska skådespelaren sa till journalisterna att den iranska filmen Moonlight vann p.g.a. politiskt statement. Juryn ville ju markera mot Trump. Fattar ju alla.

Just det. För det är ju helt omöjligt att filmen som vann faktiskt var bäst. Det är ju inte som om Moonlight fått några andra priser. Typ i Cannes. Klart en svensk feelgoodrulle gjord efter en svensk feelgoodroman är bättre än vilken iransk film som helst.

Surt sa räven o.s.v.

Bokfynd och så filmen Cirkeln

I förmiddags tog jag en sväng till Ebbes hörna. Hittade tre böcker, bl.a. Theres av Steve Sem-Sandberg som jag letat ett tag efter. Funderade på en grå kofta också men beslöt mig stoiskt för att avstå; jag ska spara pengar. Dessutom har jag redan tre koftor i samma stil fast svarta, jag behöver inte en till. Åtminstone inte för 65 kronor.

Nu i kväll har jag kollat på Cirkeln på SVT Play. Gillade verkligen boken och var orolig för att filmen skulle vara helkass, men jag tyckte den var bra. Snyggt gjord, bra skådespelare och bra miljöer, Värmland noir. Hade varit kul om de två andra böckerna filmatiserats med samma gäng i huvudrollerna men det verkar inte bli av.

Förkylningen är för övrigt på väg ut. Ingen feber, hostan inte längre mördande. Det går åt rätt håll.

K-k-k-k-kallt

Veckans hittills dummaste idé: demonstrera i vinterväder med sommarskor. Eller ja. Gympaskor av den där typen som släpper igenom fukt och luft. Mina fötter var som istappar när jag kom hem. Och glassen jag tänkt köpa och mumsa i mig efter middagen skippade jag.

Nu ska jag kolla på The Simpsons och sedan filmen Dark Shadows (regi: Tim Burton, i rollerna bl.a. Johnny Depp, Michelle Pfeiffer och Helena Bonham Carter).

Tö och svåra val

Nu har i princip all snö och is töat bort. Jääää. Kyla är helt okej, halka är det inte. Jag har fått en spricka i armen en gång och brutit handleden en gång och det räcker, tack så mycket.

Nu till kvällens stora fråga. Ska jag

  • sitta uppe och kolla på World War Z (som är helt okej, trots att den inte alls är som boken) 

eller 

  • dra till sängs med fantasyromanen Bläckhjärta av Cornelia Funke (inte särskilt bra, men det kan hänga samman med att den är skriven för barn i mellanåldern).

Brad Pitt är ju alltid trevlig. Men filmen kommer säkert sändas snart igen. Och det skulle vara skönt att läsa ut boken så jag blir av med den.

Olle Ljungström RIP Blogg100 dag 62

Hur en vet att en börjar bli gammal? Musikerna en lyssnade på när en var mycket ung dör som flugor.

Jag hörde Reeperbahn första gången när jag var 15-16 år. Syrran hade Venuspassagen på vinyl (cd var inte aktuellt på den tiden). Jag fattade visserligen inte texterna men gillade ändå. Reeperbahn blev aldrig så stort för mig som Ebba Grön och senare Imperiet, men jag gillade bandet och lyssnade mycket periodvis.

Fast när jag såg filmen G fattade jag inte att det var Reeperbahn som spelade filmens bad boys i depraverade bandet Nürnberg 47. Jag tyckte bara scenerna med bandet var löjliga och överdrivna.

När jag såg om filmen några år senare tyckte jag allt i den var löjligt och överdrivet och pinsamt. Jag kunde inte fatta att jag som 16-åring hade tyckt filmen var  bra. Okej, jag första gången jag såg den störde jag mig på alla pekpinnar men bortsett från det hade jag tyckt att filmen var toppen och jag hade varit  arg på alla recensenter som totalsågat filmen.

Jag var 16 år. Jag var sjukt uttråkad. Jag var svältfödd på ungdomsfilmer. Klart jag tyckte G var bra. Bortsett från scenerna med Nürnberg 47.

I vilket fall som helst. Vila i frid, Olle Ljungström. Och vila i frid Prince, när jag ändå är igång och minns.

Film eller tv-serie Blogg100 dag 57

Dagens jobbigaste beslut: kolla på filmatiseringen av Joyce Carol Oates roman Foxfire eller kolla på sci-fi-serien Defiance. Jag gillar Oates och Foxfire är en av hennes bästa böcker. Det är en av få av hennes böcker som är avgjort feministisk (kvinnor i JCO:s böcker är ofta beroende (av män) och osjälvständiga, modell klängväxter. Men jag gillar sci-fi också och Defiance är riktigt bra. Vad jag än kollar på så är bilden bättre på tv:n än på datorn. Kvalitetsfilm bör väl ses på bästa skärmen. Men eftersom filmen så vitt jag kan förstå kommer ligga ute på play i 10 dagar medan tv-serien definitivt inte läggs ut på play borde inte valet bli så svårt.

Det blir sci-fi ikväll. Och film någon av de närmaste dagarna.