Den ekomedvetna medelklassens klassförakt

Älskar hur ekomedveten medelklass bemöter påpekanden om att ekologisk mat är alldeles för dyr. Hur de påstår att ”vi” fyller matkassarna med kött, halvfabrikat och snask och andra onödigheter och att ”vi” genom omprioriteringar har råd med den där dyra ekologiska maten som inte alls är dyr eftersom den är så snäll mot planeten.

Snacka om att leva i en alternativ verklighet. Många människor har inte dyrt kött, halvfabrikat och snask på menyn annat än i undantagsfall.

Lite som när moderater säger att höjningen av månadskortet ”bara kostar två påsar chips”. Eller när företrädare för allmännyttan säger att hyreshöjningar ”bara motsvarar två latte”. Hej, klassförakt, liksom.

Hej, klimatångest

På nyheterna snackas det värmerekord och jag överväger på allvar att plocka fram höstkappan igen. I december. Min klimatångest lever rövare och jag vill gömma mig under ett täcke och inte komma fram förrän någon kan lova att världen är räddad. Klimatmötet i Paris tycks ju inte gjort jobbet, trots alla försäkringar om motsatsen.

I övrigt har jag ägnat dagen åt att läsa och att lägga in data i mitt släktforskningsprogram (och alltså spätt på växthuseffekten genom att ha datorn på, yay). Och så har jag handlat åt mamma.

Undrar om jag kan övertala henne till att börja köpa ekologiskt. Undrar om jag kan leva utan dator. Undrar om jag kan köpa in mig i ett vindkraftverk.