Marken gungar, världen kantrar

I dag var jag ute, flera timmar och mycket längre än beräknat. När jag kom hem var katterna upprörda för att de fått vänta för länge på kvällsmålet. De tar det här med mat på stort allvar. Jag gav dem mat och de spann.

Sedan rasade jag ihop i soffan och ett tag trodde jag att jag aldrig skulle kunna resa mig igen. Det kändes som om marken gungade, som världen höll på att kantra. När jag befinner mig länge i en bullrig miljö, när jag träffar många människor på en gång, när jag måste hantera en obehaglig situation, när jag måste lyssna in och processa mycket information i en sådan miljö, då kan jag påverkas rent fysiskt. Efteråt, när det blir tyst och lugnt omkring mig ramlar jag ihop. Marken gungar, världen kantrar. Det enda som hjälper är att lägga mig ner och sluta ögonen och sluta tänka. Och det är vad jag ska göra nu. Och sedan, om jag inte somnar, ska jag läsa en stund.

Det här med inne och ute

I dag har jag inte varit utanför dörren, bortsett från ett besök hos grannkatterna jag passat. Det kändes oerhört bra att inte behöva gå utanför dörren annat än till grannkatterna.

Annars har jag blivit mycket bättre på att gå ut. Tidigare kunde jag stanna hemma i veckor i sträck utan att gå ut annat än för att slänga sopor och handla. Nu går jag ut nästan varje dag.

För några år sedan fick jag promenader på recept på vårdcentralen men det funkade sådär. Jag hade svårt att motivera mig själv att gå utanför dörren. Ute är överskattat och i vilket fall som helst är det lugnare och tryggare hemma. Jag testade med att stadsorientera. Det fick mig utanför dörren, åtminstone under orienteringssäsongen. Men eftersom jag är usel på att läsa kartor irrade jag mest omkring på samma plätt medan jag försökte fatta var jag var och var kontrollen var. Så jag rörde egentligen inte så mycket på mig.

Men i april 2016 blev jag tipsad om Turf här på bloggen och det har funkat fantastiskt. Jag har börjat promenera mycket mer. Eftersom jag använder en app med GPS har jag inga problem med att se var jag är eller att hitta zonerna. Och jag gillar ju att samla på saker, i spelet samlar jag poäng och zoner. Jag kan jämföra mig med andra.

Smartphonespel som Turf och Pokemon Go är verkligen fantastiska för personer med t.ex. adhd och asperger.

Men som sagt, i dag har jag stannat hemma. Jag behövde den där innesittardagen. Jag behövde tystnad och isolation. Faktum är att det kändes så bra att jag överväger att upprepa succén i morgon.

Försoven men effektiv ändå

Uppsatt på tvättid i morse, försov mig. Nu vet mina grannar hur jag ser ut i pyjamas. 

Men jag fick i allafall tvättat. Och jag har diskat och städat och handlat blötfoder till Lise och renskrivit mötesanteckningar. Jag känner mig riktigt effektiv.

Jag känner mig nästan normal. 

Plötsligt händer det.

Bättre i dag #blogg100 dag 92

Mår bättre i dag, mycket bättre. Jag har beslutat mig för att fortsätta med det jag är bra på, sluta med det som andra gör bättre, ransonera situationer som får mig att må dåligt och strunta i människor som sänker mig. Det sistnämnda handlar liksom om en eller två personer av alla de som jag har omkring mig och en eller två människor, de är faktiskt inte så betydelsefulla att de ska få mig att hoppa av.

Sommarvärme och normalmående #blogg100 dag 80

Känner mig behagligt underbart härligt tom i huvudet. Senaste dagarnas promenerande och totala bortkopplande av diverse måsten har varit toppen för mitt mående. Några dagar till i den här stilen och jag kommer må som vanligt igen.

Det är i alla fall planen.

Nu ska jag kräla i säng. Turfade i Angered – Hammarkullen – Hjällbo i dag och tja, det var tidvis väldigt varmt och jag blev väldigt trött. Däckade i soffan när jag kom hem ett par timmar men tröttheten har hängt med hela kvällen. Härligt med sommar och allt det där men det tar några dagar för mig att vänja mig. Framför allt måste jag vänja mig vid att inte ta långpromenader i värmen och solen. Bättre då att cykla sent på kvällen.

 

Totalt slut #blogg100 dag 76

Jag är så förfärligt trött och nervig. Alldeles för mycket som hänt på sistone, alldeles för mycket att tänka på. Jag behöver en timeout. De närmaste dagarna ska jag träffa så få människor som möjligt och göra så lite som möjligt som är mentalt ansträngande. Jag behöver vila från syn- och hörselintryck och från känslor. Jag ska sova och promenera och klappa katter. Jag ska ta semester från världen.

Delsjöminnen #blogg100 dag 72

Tog en långpromenad i Delsjön. Skönt att röra på mig, skönt att rensa huvudet. Fysisk aktivitet får mig att må bättre. Och Delsjön är verkligen fint. Innan jag började turfa hade jag inte varit där på decennier, helt fel ände av stan.

Men som barn och tonåring var jag där ibland. Framför allt med skolan, vi åkte dit för friluftsdagar. Det var på den tiden jag inte riktigt fattade poängen med fysisk ansträngning. Orientering tyckte jag visserligen var helt okej, trots att jag inte kunde läsa kartor. Det var ju bara att hänga på de andra. Och eftersom vi inte precis höll särskilt hög fart behövde jag inte ens byta om till gymnastikkläder. En gång traskade jag runt i spenaten med mina nya fina höga stövlar. Och en bandspelare, modell mini-bergsprängare.

Däremot hatade jag allt som gick ut på att vi skulle springa snabbt och hoppa högt och kasta långt. Min motoriska förmåga är nedsatt, snabbt och högt och långt är inte min grej. Det var ett problem i skolan och jag hatade verkligen gymnastiken och lärarna blev irriterade på mig.

Ofys kom jag undan genom att skylla på att jag glömt gymnastikkläderna, hade hälseneinflammation, whatever. Vi var alltid två-tre personer som kom med undanflykter. Våra lärare trodde antagligen inte på oss men de kunde ju inte tvinga oss till någonting. Så vi fick order om att ta en promenad och det brukade vara helt okej.

Ett par tre gånger i alla fall var jag vid Delsjöbadet. Tror jag var där med skolan åtminstone en gång, förmodligen flera. En gång var jag där med en skolkamrat.

Migrän eller nåt #blogg100 dag 70

Så fort Lise ätit klart drar jag till sängs. För andra dagen i rad har jag huvudvärk och mår illa och kallsvettas. I går kväll mådde jag riktigt dåligt innan jag somnade. Jag antar att det är migrän men det skulle ju kunna vara en infektion av något slag. I vilket fall som helst är sängläge med dubbel dos propavan bästa boten. Huvudvärken mildras betydligt av att jag sover.

Tyvärr får jag migrän av stress och senaste veckan har det varit väl mycket i föreningslivet. Jag har ju låg stresströskel. Men det blir lugnare snart. Hoppas jag.

Ångest på 1:a maj #blogg100 dag 62

Jag funderade faktiskt på att gå i 1:maj-tåget p.g.a. extra viktigt i år. Men bara tanken på alla människor fick mig att kallsvettas. Jag får seriös ångest av sådana situationer. I stället gav jag mig ut på en lång cykeltur och sedan sov jag.

Nu känner jag mig förfärligt osolidarisk. Ibland önskar jag verkligen att jag inte var jag.