Inställt pga väder

Storasyrran och jag skulle släpat soffa i morgon men det är inställt pga regn och blåst. SMHI har utfärdat en klass 3-varning för höga vattenflöden och jag funderar på en katastroffotograferingstripp. Nu skulle jag behövt de där gummistövlarna jag tjatat om att jag ska köpa några år nu. Eller en liten båt.

Känns lite sci-fi  med en båttur på gatorna i Göteborg. Påminner mig om en grafisk roman med Linda och Valentin, Det stigande vattnets stad.

Helga

När storasyrran, som är en inkarnation av vilken supertuff vikingadrottning som helst, ringer och säger att jag ska hålla mig inomhus pga storm, då håller ja mig inomhus.

Och sedan, när det värsta blåst över, gick jag ut pga behövde kattmat. Majorna står kvar. Det mest dramatiska jag såg var nerblåsta grenar på Älvsborgsgatan. Inga nerblåsta träd. 

När jag kom hem igen kollade jag in läsarnas bilder i lokalblaskan. Bästa grejen med oväder, bilderna folk tar.

Dålig dag, bra dag

Delar av den här dagen kan utan vidare strykas ur rullorna för min del. Jag fick spader på Photoshop som vägrade samarbeta, jag höll inte koll på tiden och fick rusa hemifrån utan att äta, fick inte tag på folk som jag måste få tag på, hällde ut en flaska vatten i min ryggsäck och så vidare och så vidare. Runt halv fyra var jag redo att sätta mig ner och gråta. Det gjorde jag inte.

Och sedan blev dagen bättre. Jag var på en manifestation arrangerad av Hyresgästföreningen där vi krävde att kommunala Bostadsbolaget ska få köpa de vanskötta fastigheterna på Bredfjällsgatan och Gropens gård i Hammarkullen. Bostadsbolaget var redo att gå in men de borgerliga partierna stretade emot.

Det blev en bra manifestation med god uppslutning från hyresgäster från Hammarkullen och många andra delar av staden. Och senare på kvällen kom glädjebeskedet: kommunstyrelsen i Göteborg har beslutat att Bostadsbolaget ska få ta över fastigheterna i fråga. Nu gäller det att de boende tillsammans med Hyresgästföreningen och andra berörda nätverk och organisationer samarbetar för att få till stånd en ansvarsfull renovering, där alla har råd att bo kvar.

Det lönar sig att kämpa. Vissa dagar känns det hopplöst men det gäller att aldrig ge upp.

Linus och maten

En som då rakt inte krånglar med maten är Linus. Han äter allt jag ger honom och snabbt går det. Okej, jag ger honom bara Orijen torrfoder, men att döma av hans intresse för min mat hade han glufsat i sig vad som helst. Nu har jag lärt honom att inte försöka stjäla min mat. Det tog ungefär sex veckor, men det gick. Katter är envisa, det gäller att vara envisare. Och att komma ihåg att de är ögontjänare. Om jag lämnat rummet hade det inte tagit många sekunder innan Linus hade dykt på min tallrik.

Såg när jag kollade bakåt i bloggen att det är över en månad sedan jag vägde honom och Elli. Ska låna grannens våg på fredag. Måste ju veta om han ökar i vikt som han ska. Och så måste jag hålla koll på Elli, så hon inte går ner i vikt.

Elli och maten

Att få Elli att äta just nu är en konst och den går inte snabbt. När jag ställt fram matskålen vill hon att jag ska ge henne ”tillåtelse” att äta, prata mjukt med henne och klappa henne. Helst ska jag klappa henne hela tiden. Går jag ut ur rummet går hon från matskålen.

Är jag bortrest och hon har kattvakt vägrar hon för det mesta mat helt.

Elli har periodvis krånglat med maten i hela sitt liv men det har blivit värre de senaste veckorna. Jag misstänker att hon inte är helt nöjd med att Linus flyttat in. Annars nonchalerar hon honom mest. Hade det inte varit för maten hade jag sagt att de kommit förvånansvärt bra överens.

Och det var mitt första inlägg i bloggutmaningen Blogg24. Ett blogginlägg varje dag till och med julafton är tanken.

Teknikstrul och kvarglömda väskor

Tekniken är inte helt med mig just nu. Adaptern och sladden till min iPhone krånglade och i söndags köpte jag en ny på Elgiganten. Men när jag skulle ladda mobilen på kvällen flippade min älskling ut totalt, tjöt och blinkade. Tillbaka till Elgiganten i måndags för att byta. Och för säkerhets skull testade jag den nya sladden och adaptern på plats. Bara för säkerhets skull, liksom. Den fungerade. 

I går kväll krånglade den. Och i dag när jag skulle föra över några foton från datorn till mobilen var den stendöd. Sladden alltså. Jag räddades av en kompis som kunde låna ut en sladd.

I morgon ska jag till Elgiganten och byta, igen. Hoppas jag får en som funkar den här gången.

Och på tal om teknik var det upp till trettio minuters försening på 11:ans linje och jag missade båten till Styrsö. Nu sitter jag i väntrummet på Saltholmen och surar.

Och på tal om mer teknik glömde något pucko sin väska på spårvagnen. Är det nånting en inte ska göra i dessa terrorhysteriska tider så är det att glömma sin väska på spårvagnen. Konduktören tog modigt hand om väskan, dvs hon tog in den i förarhytten och fortsatte köra. Själv hade jag utrymt vagnen.

Det kan hända att jag gick av en hållplats tidigare pga den där väskan.

Veckan som gick

Veckan som gick var intressant. Först förklarade EU:s samtliga länder att de skulle hjälpa Frankrike med alla till buds stående medel. Svenska journalister frågade höga politiker: Är vi i krig nu?

Sedan höjdes hotnivån i Sverige till en fyra med allt det innebar och Säpo uppgav sig vara på jakt efter en terrormisstänkt som tagit sig in i Sverige. Urusel bild på den misstänkte publicerades i nyhetsmedierna. Svenska journalister frågade höga politiker: Är vi i krig nu? På stan fler poliser än vanligt. Människor som är mer misstänksamma än jag undrade över Säpos metoder. Själv hade jag annat att tänka på.

Dagen därpå arresterades en ung man. Mysko detaljer rörande den gripne förvirrade (Facebookkonto, egna namnet på dörren på flyktingboendet där han bott sen september eller något i den stilen). Fler skeptiska röster höjdes. Till och med jag började undra. Och surprise, surprise, efter några dagar rapporterade svenska nyhetsmedier att den misstänkte släppts och inte längre var misstänkt för någonting alls.

Och läget nu? Hotnivån ligger kvar på en fyra men svenska journalister har i alla fall slutat fråga: Är vi i krig nu? Och jag har konstaterat: Jag är inte rädd. Jag trodde att jag skulle vara rädd i en sådan här situation men det är jag inte. Dessutom har jag annat att tänka på.

En månad hos oss

Nu har Linus bott hos oss i en månad. Sedan i går morse, för att vara exakt. Det går i huvudsak riktigt bra. Enda orosmomentet är att jag tre nätter i rad vaknat av att Elli morrat. Linus har stört henne medan hon sover. Hon sover gärna på elementet eller i strumplådan och Linus har gått fram och petat på henne med tassen. Jag vet inte om han bara vill leka eller utmana henne på allvar. I vilket fall som helst är Elli inte road.

IMG_1944-04Men annars går det som sagt bra. Elli bryr sig inte särskilt mycket om Linus. Linus leker, äter och sover. Han har en imponerande aptit. Han växer.

Paris november 2015

Vaknade i morse till nyheterna om terrorattentaten i Paris. Det är fruktansvärt. Jag saknar ord. Men jag skräms också av de människor som ser det attentaten som en ursäkt för att hetsa mot invandrare i största allmänhet och muslimer i synnerhet. Men hallå. Människorna som flyr från Syrien är inte IS. Det är IS de flyr från.

P1110421-004IS och rasisterna står på samma sida, mot demokrati och frihet och jämlikhet.

Mår mysko

Har legat lågt på sistone pga mått mysko. Det är aldrig bra när jag mår mysko. Min förankring i verkligheten tenderar att svaja då och det är väldigt obehagligt. Jag tror inte människor utan psykiatrisk diagnos förstår hur det är att ha en. Hur fruktansvärt hemskt det kan vara.

Det som retar mig mest just nu är okunniga som tror att några timmars KBT löser allting. Eller några piller. Visst, som om jag inte redan testat det. I 40 år nu. Det är det som håller mig upprätt. Jag hade inte levt utan mediciner och KBT, i alla fall inte så här, men ingendera kan åstadkomma mirakel. Vissa av oss går inte att fixa. Vänj er.

autumnleaves_okt2015_01Men hösten är i alla fall vacker.