Hemåt Blogg100 dag 75

Sitter på tåget riktning Göteborg. Vi passerade precis Alingsås och hittills har allt gått tidtabellsenligt. Om det fortsätter så är vi i Göteborg om 20 minuter och jag hemma till midnatt. Linus kommer nog bli glad. Mina kattvakter säger att han tycks ha saknat mig. Jag har dåligt samvete för att jag inte varit hemma på över två dygn. Det är inte bra för honom att vara ensam så, även om kattvakten kommer två gånger om dagen. 

Trött och uppe i varv Blogg100 dag 74

Det slutade med att tåget blev drygt 4 timmar försenat och klockan var över 4 innan jag fick en säng (madrass) att falla ihop på. Det tog en stund innan jag somnade p.g.a. uppe i varv men sen sov jag väldigt bra till 10. Det kan hända att det blev en försovning.

Nu har jag en hel dag med seminarier och paneldiskussion om bostadsfrågan bakom mig. Nu är jag trött och uppskruvad på samma gång och inte säker på att jag kommer kunna somna.

Sitter fast Blogg100 dag 73

Klockan är kvart i midnatt och jag sitter fast på ett tåg. Nedriven kontaktledning. Eller nåt. Senaste budet var två timmars försening och det var ett bra tag sen. Jag börjar tro att jag inte kommer få sova i natt. Jag kommer förmodligen vara mycket trött i morgon.

Nästa gång tar jag bussen. Japp.

Uppdatering kl. 00.19: WHOA! VI RÖR PÅ OSS!

Uppdatering kl. 00.54. Vi stannade igen och nu har vi stått här skitlänge. Nåt fel på tåget, att döma av tågpersonalens konversation.

Nåt mysko på gång Blogg100 dag 72

Två gånger på ett dygn har Linus plötsligt börja stirra stint på en punkt i rummet, vädrat oroligt, burrat upp sig till dubbel storlek, oändligt långsamt rört sig över golvet mot denna punkt och först efter en bra stund återgått till sitt vanliga icke-rädda jag. Två gånger. Och Linus är inte en lättskrämd katt, jämförelsevis. Antingen har ett spöke flyttat in eller så är det möss i väggarna. Eller nånting. Det är framför allt det där nånting som skrämmer mig.

linus 15 maj 2016_litenI natt tänker jag sova med öppna ögon. Japp.

Saker som roar Linus och saker som inte roar mig Blogg100 dag 71

I dag har jag torkat golven. Linus tyckte det var jätteroligt. Jag torkar liksom inte golven så ofta och han tycker fortfarande det är spännande. Nyhetens behag och allt det där.

Dammsugaren däremot har han tröttnat på. Jag dammsuger ju betydligt oftare än jag torkar golven. För att ta till årets understatement.

Jag hade tänkt avsluta kvällen med ett avsnitt välförtjänt upstairs downstairs. Men Mr Selfridge är inställt p.g.a. Eurovisionsfestival. I stället ska jag fly in i spionroman om andra världskriget av Ola Larsmo. Mycket kulturtantigt, om ni frågar mig.

Sötsuget Blogg100 dag 70

Sötsuget slår med fördel till kvart i tolv på natten. Jag vill ha chokladglass. Men faktum är att jag ätit mycket lite glass senaste veckorna. Jag har inte varit lika sugen. Med tanke på hur mycket jag promenerar nuförtiden borde jag vara hungrigare, men det är jag inte och jag är avgjort inte sugen på sötsaker. Kanske är jag för fysiskt utmattad för att längta efter sockerintag. Eller så har kroppen i chocken över all fysisk aktivitet helt kopplat bort sötsuget.

Vad det än beror på så funkar det. Yay!

Bortslarvat Blogg100 dag 69

Arrrrgh! Jag kan inte hitta min extranyckel. Höll den i handen för någon vecka sedan och tänkte att jag skulle lägga den på ett säkert ställe. Det måste ha varit ett jefligt säkert ställe. Jag har letat överallt där jag lägger nycklar och liknande och på en miljon ställen till.

En kan få ett bryt för mindre. Och nu måste jag slänga ut 200 spänn på att fixa en ny. Och jag kommer säkert hitta den gamla nyckeln ungefär en vecka efter att jag låtit göra den nya.

Och därmed har vi klarat av dagens i-landsproblem.

Mötesordförande Blogg100 dag 68

I dag känner jag mig så där extra nöjd med mig själv. Jag satt mötesordförande för ett hyfsat stort möte. Det var läskigt. Jag har social fobi och jag tycker inte alls om att prata inför många människor. Och även om jag har föreningsvana finns det alltid frågor som är svåra att svara på. Men jag fixade det, utan några större katastrofer. Jag tror i alla fall inte jag ställde till med någon katastrof. Det lär väl visa sig.

Efter mötet tog jag en promenad på en knapp timme. Vid det laget hade det blivit lite svalare och det var skönt att komma ut och röra på mig. I går blev det inget promenerande alls och jag saknade det. Jag har fått smak för det här med att röra på mig ordentligt, min kondition har förbättrats och jag längtar efter att cykla. Fast då måste jag fixa en cykel.

Meningslösa inlägg Blogg100 dag67

Mest meningslösa blogginlägget ever? Den där jag skriver att jag förklarar att jag inte hann/orkade/kunde skriva i går och att jag därför är ännu en dag efter i bloggutmaningen Blogg100.

Jag tänkte på att blogga men orkade faktiskt inte. Jag hade varit ute på två långpromenader – i sommarvärmen – och på kvällen när det blev bloggdags var jag helt vedervärdigt trött. Jag gick och lade mig klockan nio. Jag trodde aldrig att jag skulle gå upp igen.

I dag har jag inte gått en meter i onödan, bara ägnat mig åt föreningslivet, framför datorn och på möte (vi fick tårta värd att döda för). Och så har jag sovit, massor. Och läst ut Den umbärliga av Sigrid Combüchen.

Scream Queens Blogg100 dag 66

Slappar framför tv:n med säsongsavslutningen av Scream Queens. Serien är utan vidare något av det bästa jag sett på tv de senaste åren. Helt enkelt sjukt rolig. Jamie Lee Curtis som rektorn och Emma Roberts som superbitchen Chanel är helt hysteriska. Allt är hysteriskt. Hoppas hoppas hoppas det verkligen blir en andra säsong och att tv 6 sänder den så fort det bara blir möjligt.

Tv-skapandet känns extra bra och välförtjänt eftersom jag tidigare i kväll renskrev protokollet från senaste styrelsemötet. Jag känner mig läskigt effektiv. 

Uppdatering: Sjukt rolig att Billie Lourd, som spelar Charles Mansons dotter Sadie Swenson a k a Chanel No 3 i verkligheten är dotter till Carrie Fischer och att hon i slutscenerna har samma frisyr som prinsessan Leia i Star Wars.