Verksamhetsberättelser och skaparångest Blogg100 Dag 5

Årsmötet i föreningen närmar sig och jag fixar med mitt bidrag till verksamhetsberättelsen. Det är jag som står för bilderna och dessutom ska jag skriva om de verksamheter jag deltagit i. Fixa med bilder är roligt, att skriva seriösa texter – not so much. Och ärligt talat – att göra omslag till verksamhetsberättelsen känns lätt stressande. Jag är verkligen ingen begåvning när det gäller layout. Jag kan åstadkomma foton som inte är helt förfärliga (åtminstone om jag tar väldigt många) men någonstans där upphör min förmåga och ångesten tar vid.

IMG_6151_03Utöver verksamhetsberättelsen håller jag på att sätta ihop ett faktablad om flyttningar i samband med ombyggnation av hyresrätter. Jag har läst en rapport från Boverket och som jag nu kokat ner till en A4. Men innehållet ska komprimeras ytterligare. Och layoutas, men där har jag faktiskt en förlaga och jag slipper att tänka.

Och när årsmötet är över är vi inne på mitten av mars och nästan april och sen är det maj och då är det vår på allvar.

Nu stänger jag ner burken för i dag. Jag ska kolla på Krig och fred på SVT. Vackert klädda människor i vackra miljöer som får uppleva massa drama. Och så allmänbildande dessutom. Och jag behöver inte ens läsa boken!

Spilla kaffe då och nu Blogg100 dag 4

Spilla kaffe år 1976: ”Arrrrgh, min nya bok dränkt i kaffe och jag som inte läst ut den än!”

Spilla kaffe år 1996: ”Synd på boken men tangentbordet klarade sig åtminstone.”

Spilla kaffe år 2016: ”Synd på boken och tangentbordet men Gud så skönt att min smartphone klarade sig”.

Med andra ord, jag välte ut en mugg kaffe i morse. Böckerna som kom i vägen blir aldrig sig lika igen men min iPhone var tryggt placerad på andra sidan bordet. Tack och lov. Jag har fortfarande inte kommit över fasan när jag tappade min förra iPhone i katternas vattenskål.

Det är vår! Blogg100 dag 3

Våren åkte på ett tillfälligt bakslag i går med snöblandat regn och allmänt blä-hä men i dag är ordningen återställd. Det snöar inte. Och kvicksilvret håller sig ovan nollan. Och jag fotograferade snödroppar. Och i vilket fall som helst rapporterade SMHI redan förra veckan att den meteorologiska våren ankomst till Västkusten.

IMG_3130_01Så det så. Vad mig anbelangar kan det snöa resten av mars. Våren är ändå här.

Uppdatering: Vid närmare eftertanke vill jag absolut inte att det ska snöa resten av mars. Ingen mer snö förrän december. Nån gång.

Spenat Blogg100 dag 2

Spenatstuvning blir ju godare om en saltar och pepprar. Just a reminder, liksom. Jag kan också stolt meddela att jag äter vegetarisk middag och gillar det.

Jag var lite osäker på det där med vegetarisk så jag slängde ut en kommentar på Facebook. Jag var osäker på hur ägg räknas. Facebook gav svar. Så länge ägget inte utvecklats till kyckling räknas de dock som vegetariskt. Dock ej veganskt, men det är inte heller något jag eftersträvar. Jag älskar ju mjölkprodukter. Och det är ju nada mening med vegansk middag om en sen svullar ickeveganskt till efterrätt (läs: glass).

 

Långt möte och så hårdkokt Blogg100 dag 1

Nyligen hemkommen från långt och bullrigt möte med livliga diskussioner. Jag blev rätt irriterad mot slutet p.g.a. långt och bullrigt möte med livliga diskussioner. Det är ett problem jag har, jag blir stressad av att sitta stilla länge i en livad miljö där jag måste hänga med i diskussionen. Mitt försvar mot livade miljöer är att stänga ute omvärlden. Men det kan jag ju inte göra om jag ska hänga med i diskussionen. Dessutom är jag ju sekreterare. Om jag ska klara av att sitta stilla och lyssna under ett par tre timmar måste jag anteckna. Jag måste göra något, jag kan inte bara sitta och lyssna. Och ska jag anteckna kan jag lika gärna vara sekreterare.

Nu känner jag mig fullständigt urblåst. Egentligen skulle jag vilja släktforska men instinkten säger mig att jag borde krypa i säng med en bra deckare i stället. Hårdkokt anno 1947 i Berlin och Wien för att vara exakt. Jag är mitt upp i tredje boken i Philip Kerrs trilogi Berlin noir och jag gillar’t. Kerr är min stil. Hårdkokt i Berlin under och strax efter Tredje riket, det är ju underbart. Visserligen utspelas boken jag läser nu mest i Wien, men en kan inte få allt här i världen.

Det var mitt första inlägg i bloggutmaningen #Blogg100. Ett inlägg om dagen i 100 dagar är det tänkt att bli, med start i dag, den 1 mars. Det funkar bra att starta senare också, huvudsaken är att det blir ett inlägg om dagen i 100 dagar. Mer info om utmaningen hittar du  här.

Tv-serier

I kväll har den nya säsongen av Arkiv X premiär i USA. På torsdag har turen kommit till Sverige. Jag kommer inta tv-soffan i god tid på torsdag kväll, med en halv liter glass och kanske lite godis. Jag älskar verkligen Arkiv X. Särskilt de sista säsongerna, när serien började flippa ut på allvar. Jag är beredd på att älska den nya säsongen.

Kritikerna har visserligen gett blandade recensioner, läste jag i Göteborgs-Posten. Det kan hända att jag kommer bli besviken. Men om nya Arkiv X visar sig vara blä-hä kommer jag i alla fall ha glass att trösta mig med.

Och så kan jag ju tänka på Game of Thrones. Säsong 5 har precis börjat sändas på SVT och jag kollar slaviskt. Om jag fattat saken rätt kommer det bli i alla fall två säsonger till. Visst, böckerna är bättre men tv-serien är bra nog. Duktiga skådespelare som passar perfekt i respektive roll (med något undantag, läs: snubben som spelar Jon Snow), grymt snygga miljöer, skarp dialog och massa spänning. Och drakar dessutom.

 

Växter och hur en inte bör hantera dem

Mina pelargoner mår inte så bra. Vintern (läs:  min misskötsel under vintern) har farit hårt fram med dem. Jag har glömt att vattna och sedan som kompensation övervattnat. Placeringen ovanför varma element har inte hjälpt inte till. Några har dött och de andra verkar inte allt för pigga.

Att påstå att jag har gröna fingrar är en överdrift. Jag pysslar gärna med blommor både ute och inne, jag blir glad av de vackra färgerna och formerna. Men det var det där med vattningen. Pelargoner mår bra av att torka ut men inte hur mycket som helst. Och de tycker definitivt inte om att stå i vatten, deras rötter ruttnar lätt.

Nu försöker jag pyssla om mina pelargoner bäst jag kan. Om ett par veckor ska jag klippa ner och ytterligare en vecka senare är det dags att plantera om. Det ska bli intressant att se hur många som överlever chocken den här gången.

Detta var mitt (väldigt) försenade bidrag till vecka två i bloggutmaningen Temablogg52.

Umgänget med de döda

Jag har ägnat de senaste dagarna åt att lyssna på David Bowie på Spotify och kolla på foton på David Bowie på Instagram. Och så har jag släktforskat. Och funderat på människor i mitt liv som dött för tidigt.

Jag är inte säker på att allt detta umgänge med de döda är nyttigt för min mentala hälsa. Jag börjar må konstigt. Världen talar om för mig att den tänker kantra, bara på pin kiv liksom. För att den kan.

Kanske borde jag gå ut i dagsljuset. En promenad i Slottsskogen eller något annat glatt och trevligt och vardagligt och normalt. Och ta med mig min nya kamera.

Eller så stannar jag här inne. Verkligheten is so overrated. Människor dör ju fan hela tiden.

David Bowie R.I.P.

Vaknar till nyheten att David Bowie är död. Kanske borde jag lära mig att inte gå in på Facebook förrän jag fått i mig kaffe. Bowie är en del av min tidigaste barndom, mina äldre systrar gillade honom. Sen, när jag blev äldre, fastnade jag för annan musik men Bowie fanns där någonstans i medvetandet. Och i somras fick jag ett plörsligt Bowiesug och lyssnade igenom allt som finns på Spotify och insåg hur fantastisk han faktiskt var.

Det känns sorgligt och jag kan inte ens lägga upp mitt favoritklipp av Kooks. Hittar det inte på Youtube längre, antagligen borttaget p.g.a. tjafs om upphovsrätt (klippet innehöll massa foton på Bowie runt år 1970).

Planering

Klockan var närmare 16 när jag åt frukost i dag. Middag blev det vid 21. Jag fastnade i släktforskningen och glömde tiden. Jag tänkte inte på att jag var hungrig. Jag tänkte inte på någonting alls utom kyrkoböckerna.

Det där är så typiskt jag. Jag är jättedålig på att planera och får panik av mer invecklad planering. Om jag tänker att jag för att uppnå något måste göra en hel radda saker och att dessa kräver en viss grad av organisation går min skalle i baklås. Och när den går i baklås blir det inte gjort ett skvatt.

För att komma runt det fokuserar jag på mindre delmål och en dag i taget.  Men även med den taktiken går det sisådär med fullföljandet av planerna. Jag är lättdistraherad. Jag glömmer bort tiden. Jag tenderar att glömma. Jag är fantastisk på att skjuta upp. Jag är så fokuserad på att klara alla vardagliga vardagsprylar att övrig planering hamnar i skymundan.

Men jag har en iPhone och min iPhone har en kalender och och på min iPhone-kalender har jag koll. Papperskalendrar tappade jag alltid bort och i vilket fall som helst hade jag ingen lust att kolla i dem. Men jag älskar att fippla med min mobil. Sen jag blev med iPhone har jag blivit mycket bättre på att göra det jag ska göra.

Det här var mitt första inlägg i bloggutmaningen Temablogg52. Tanken är att det ska bli ett inlägg per vecka om olika teman.