Döda julmusiken

För min del går det jättebra att döda alla julsånger. Typ nu. Särskilt på Spotify. Varenda reklamavbrott innehåller helt vedervärdigt smöriga julsånger och jag blir alldeles allergisk. Jag överväger premium. Eller bara lyssna på P1 resten av året.

Bortsett från det har det varit en bra dag. Jag har bringat ordning i alla mina släktforskningsanteckningar och börjat lägga in data i mitt släktforskningsprogram. Och så har jag läst.

Släktforskningskaos

Jag funderar på att haka på ett erbjudande från Arkiv Digital om abonnemang på kyrkoböcker m.m. Det var ett par år sedan jag dök ner i arkiven och känner mig sugen. Men då måste jag först få lite ordning på det jag redan gjort.

Och my oh my vilken röra det är. Jag har släktforskat i omgångar och har flera mappar med anteckningar. Nu försöker jag samla allt i en huvudmapp. Tanken är att jag i den ska göra en grovsortering i några undermappar utifrån linje (farmors far, farmors mor och så vidare inklusive deras respektive anor bakåt i tiden).

I kväll har jag försökt få en överblick över dokumentmassorna samt skrivit ut det som ännu inte blivit utskrivet. Det var en hel del. I morgon ska jag börja lägga in alla dokument i huvudmappen.

Välja bok

Nu har jag läst ut Upp trälar av Väinö Linna. Den var tung. Jag visste att det finska inbördeskriget med efterspel var en otäck historia men inte så otäck.

Dags att välja ny bok. Bland alternativen finns: en nobelpristagare som verkar rätt tråkig (Nadine Gordimer), en nobelpristagare som verkar helt okej (Patrick Modanio, som dessutom skriver lovvärt tunna böcker) och en brittisk författare som kan vara helt för mig (Monica Ali).

Jag har varit på Majornas bibliotek och botaniserat. Ett välfyllt stadsdelsbibliotek är värt. Nu har jag att läsa resten av året. Och om biblioteksböckerna tar slut kan jag ta mig an den tredje boken i Linnas torpartrilogi. Eller kanske en bok om upproret i Warsawas ghetto. Till exempel.

Ett angenämt problem

Jag har ett angenämt problem: för mycket kläder. De senaste åren har jag köpt mycket kläder på loppis och second hand och det märks i garderoberna. De svämmar över. Jag måste rensa ut.

Nu har jag slängt en del trasigt som inte går att laga så det ser snyggt ut. Och plockat ut två ynka plagg som jag ska skänka bort. Samt gjort några mentala noteringar om kläder som jag borde skänka bort p.g.a. använder dem aldrig. Det är idiotiskt att behålla kläder jag inte använder. Det är därför det finns loppis och second hand. Jag har faktiskt skänkt en hel del till Stadsmissionen senaste året och nu är det dags för en ny tur dit.

Och den här gången ska jag inte köpa något när jag lämnat min kasse. Så det så. Förutom kanske en bok eller två, om det finns några böcker jag vill ha.

(det finns det alltid)

Drama i tvättstugan

Tvättat hela kvällen. Nu är lägenheten full med tvätt som ska in i skåp och lådor i morgon. Det här tål att upprepas hur många gånger som helst: jag är så glad att jag lever i ett land och en tid där tvättmaskin, torktumlare och torkskåp tillhör normal standard. Att tvätta för hand är blött och tungt och svårt och jag är glad att jag slipper.

Men det är nåt mysko på gång i vår tvättstuga. Pratade med en arg granne som fått sin tvättid norpad för tredje gången. Någon tar bort andras tvättlås på bokningstavlan och börjar tvätta själv i stället. Ett så dumt och fånigt tilltag. Och så lätt att åka fast. Varför göra något så pantat?

Ärendet är anmält till värden. Fortsättning följer, gissar jag.

Sugen på tidsresa

Jag har läst Väinö Linnas roman Högt bland Saarijärvis moar och är grymt sugen på en tidsresa. Bra historiska romaner har den effekten på mig. Jag vill ta en tripp till den där byn som Linna skriver om, gå längs vägarna och titta in i torp, prästgård och herrgård. Lyssna på snacket liksom.

Eftersom jag har släktforskat en del och har väldigt många småbönder, torpare och backstugusittare bland mina anor skulle resan bli extra spännande. En resa tillbaka i mitt eget förflutna. Okej, anorna jag forskat i bodde i Sverige, i Västergötland och Bohuslän. Men vissa likheter borde finnas.

Men om jag ska ut på tidsresa vill jag först få garantier om säker återresa. Någon lust att stanna i åren kring sekelskiftet 1900 för alltid har jag inte. Det är det som är poängen med turistresor, att kunna återvända hem.

En katt!

En katt! En katt! Jag har gjort en katt som ser ut som en katt! Okej, inget mästerverk, jag är inte Michelangelo och jag kommer aldrig bli, inte ens när jag tagit mig igenom manualen för Photoshop. Men för en person som inte kan teckna och som inte tagit sig igenom manualen för Photoshop är det rätt okej. Det syns ju att det är en katt!

katt2_03_500Mvh Odrägligt Stolt Över Sig Själv.

Katter och utbrott

Saker jag gör när jag är irriterad på mig själv: ritar katter i Photoshop. Den ser ut som en mård eller något men det är en katt. Och jag har fattat principen med lager, markeringar och en del annat.katt1_04_500Orsaken till irritationen är att jag fick ett omotiverat utbrott på någon annan i dag. Jag  skulle ha frågat och rett ut innan jag exploderade, men nej nej. Jag exploderade. Inte bra. Och det värsta är att mitt utbrott finns dokumenterat på mejl. Allt var mycket enklare förr i tiden, när ens idiotier inte dokumenterades för eftervärlden på det sättet.

Ska hålla mig borta från mänskligheten resten av vintern. För obalanserad för att vistas bland folk just nu.

Hemsläpet

I dag bevisade storasyrran att det går att släpa en tresitssoffa på en sån där kärra med två hjul genom Majorna. Soffan var en gåva från en av mina grannar och jag hade kallat samman släphjälp i form av en annan granne och systersonen. De två sistnämnda hjälptes åt att bära ner den för trapporna (inga hissar i landshövdingehus) och sedan drog syrran och systersonen iväg längs Slottsskogsgatan.

Min insats begränsades till att släpa soffkuddar och hålla upp dörrar. Syrran tyckte det var säkrast så. Jag också.
Jag har fasat för det här i veckor. Jag trodde att kärran skulle välta alternativt gå sönder i höjd med Mariaplan och att någon skulle filma oss och lägga ut på Youtube. Men allt gick finfint. Och snabbt. Halv sex ringde vi på hos soffans forna ägare och klockan sex var soffan i syrrans lägenhet.
De där kärrorna klarar mer än en kan tro.

Tröttheten

Helt osannolikt trött. Sov en stor del av dagen och kvällen har gått i slowmotion. Men jag har åtminstone ätit middag (frysta wokgrönsaker is a life saver) och installerat drivrutinerna till nya skrivaren. Och handlat. Och diskat. Och ätit glass.

Skulle kunna somna nu men ska se klart Kommissarie Lewis.