Turf – for now Blogg100 dag 45

I dag laddade jag ner appen för Turf och drog ut på en spelpromenad. Att jag valde Turf och inte Ingress den här gången berodde på kartan och på enkelheten. Kartan med alla zoner finns lätt tillgängligt på nätet och jag kunde kolla in den i lugn och ro innan jag gick ut. Den närmaste zonen ligger ungefär ett par minuters promenad  från min port och det låg en radda zoner på den väg jag skulle gå för att uträtta ett par ärenden. Jag var ute och promenerade i ett par timmar, fick mina ärenden gjorda och plockade närmare 900 poäng. Dessutom hann jag med ett besök på Ebbes hörna som låg på vägen.

Det är vad en gör i Turf. Knallar runt från zon till zon och samlar poäng. När en tagit en zon är den blockerad för andra en halv timme. Sen är det fritt fram för vem som helst att erövra zonen. I appen kan en hålla koll på var medtävlarna är. Det är lite nervigt när en ser att någon annan närmar sig zonen en vill erövra. Två gånger i dag hann någon annan före mig till en zon med någon minut.

Tröskeln att börja är väldigt låg, bara att ladda ner appen, gå utanför dörren och kolla i appen var de närmaste zonerna ligger. Ett bra sätt att utforska staden till fots och samtidigt få massa motion.

Men samtidigt verkar Ingress mer lockande. Spelet är mer komplicerat och verkar mer spännande. Dessutom har det en mytologi som verkar tilltalande. Jag misstänker att jag så småningom kommer börja med Ingress i stället.

Spel där en rör på sig Blogg100 dag 44

I dag gick jag faktiskt ut på den där promenaden. Kom hem med rinnande näsa (pollen) och den där bra-iga känslan jag alltid får när jag gjort något nyttigt/viktigt/nödvändigt som jag dragit mig för p.g.a. lat.

Nu håller jag på att kolla in olika spel som går ut på att en måste ut och röra på sig. Jag har ju orienterat en del. Nackdelen med orientering är att antalet kontroller är begränsat och när en tagit en kontroll så har en tagit den. Dessutom är jag inte bra på att läsa kartor över skog och mark. Inte ens när skogen i fråga är Slottsskogen och det finns vägar i närheten som jag kan orientera mig efter. Mycket bättre att röra sig på gator och torg. Inte lika läskigt heller. Naturen skrämmer mig.

En läsare tipsade om spelet Ingress. En Facebookkompis nämnde Turf. Man samlar poäng genom att promenera till olika platser där det finns portaler (Ingress) respektive zoner (Turf). Bägge verkar bra men jag tror jag föredrar Turf. Det är enklare uppbyggt och jag behöver inte ha någon kontakt med andra spelare.

 

Latheten Blogg100 dag 43

Det här med att en halvtimmes rask promenad fem gånger i veckan, det funkar bara inte. En och annan promenad blir det ju men inte så många som det borde bli. Jag kommer inte utanför dörren och kommer jag inte utanför dörren tar jag spårvagnen. Och om jag faktiskt går så går jag inte tillräckligt långt.

Jag kanske skulle skaffa en stegmätare och börja föra bok. Det kanske skulle väcka min tävlingsinstinkt.

På tal om promenader kom inte Linus heller ut på någon i dag. Det var första gången han skulle få gå ut i sele sedan kastreringen men vi kom inte längre än porten. Det är uppenbart att han associerar gå-ut-genom-porten med att bli-intvingad-i-taxi-och-körd-till-veterinären. 

Jag ska göra ett nytt försök i morgon.

Vårtecken Blogg100 dag 42

Det har varit en lång dag och jag har fått massa gjort och nu är jag så trött att jag skulle kunna kräkas. Att blogga något vettigt kan det bara inte bli tal om. Så jag väljer den enkla vägen. Ett foto. På vitsippor, dessutom. Nu är det verkligen vår o.s.v.

IMG_3511_01_litenFaktum är att vårtecknen står som spön i backen. I går såg jag årets första fjäril. Den var gul, citrongul.

Skabbigt Blogg100 dag 41

I dag var Linus och jag hos veterinären igen. Han har öronskabb. Det tycks framför allt var kattungar som får öronskabb och de kan gå med det ett tag utan att det kliar. Sköterskan rengjorde Linus öron  och jag fick ett recept på Stronghold. Det är ett medel mot alla möjliga slags otrevliga småkryp och appliceras i nacken, där katten inte kan klia sig. När det gäller öronskabb ska en behandling räcka. Nu hoppas jag att de små monstren dör snabbt och att Linus öron slutar klia.

Linus uppträdde för övrigt jättefint hos veterinären. Jag är van vid katter som gömmer sig i buren (Bela) eller river/biter veterinären (Sabina, Elli). Men Linus är hur lugn som helst. Han uppskattar inte riktigt att främmande människor tar på honom på det där veterinärviset men han bråkar inte heller.

Däremot var han riktigt missnöjd under taxiresan på vägen hem. Den tyckte han inte om. Jag tror inte jag ska släpa honom till syrran på Styrsö i sommar. Så kul verkar han inte tycka det är med resor.

Veckans mest snopna Blogg100 dag 40

Stack iväg till ett möte i föreningen i dag men möteslokalen var tyst och nedsläckt. På Facebook fick jag veta av en bekant att mötet var inställt p.g.a. för få anmälningar. När jag kom hem kollade jag min utgående mejl och insåg att jag glömt att anmäla mig. Mejlet om att mötet ställts in hade tydligen bara gått ut till de som anmält sig.

Av ovanstående kan en dra följande slutsatser:

  1. Det är bra att kolla om en verkligen mejlade det där mejlet om att en vill delta på ett möte som kräver föranmälan.
  2. Om mötet ställs in är det bra om arrangörerna meddelar alla som kallats till mötet, inte bara de som anmält sig p.g.a. det finns alltid någon virrpanna som glömmer att anmäla sig.

Till de goda nyheterna hör att jag fick en promenad i det fina vårvädret. 

Mindre dator mer läsning Blogg100 dag 39

Jag har ont i handen p.g.a. suttit framför datorn sjukt mycket på sistone. Borde ta någon slags paus från datorn. Och mobilen. Vill inte. Jag älskar den digitala världen.

Men jag skulle få loss massa tid till läsning. Har precis börjat på Kvinnan på tåget av Paula Hawkins. Verkar mycket lovande. Och jag har en del böcker om Sverige under 1700-talet och 1800-talet att plöja igenom. Jag vill ju känna till den tid jag släktforskar om. Jag har pluggat historia på universitetet men det var ett tag sedan. Och när jag läst historia på egen hand har jag inte varit så intresserad av perioden 1700-1900. 1700-talet har jag mer eller mindre negligerat. Men nu ska jag läsa in mig.

Målare puts väck Blogg100 dag 38

Jag börjar misstänka att målarna som skulle måla fasaderna i mitt kvarter gått ut i strejk. I går tvättade de fasaderna. I dag borde de varit sysselsatta med att skrapa färg. Men inte en målare har synts till på hela dagen. Puts väck, allihop. Och enligt nyhetsrapporteringen har i dag 265 målare på ett trettiotal arbetsplatser tagits ut i strejk.

Det känns ju som det borde finnas ett samband.

Jag har noll koll på varför målarna strejkar, bortsett det allmänt luddiga högre löner och bättre villkor. Rent generellt tycker jag strejkrätten är viktig. Rent generellt är jag också mer bekymrad över löneutvecklingen i kvinnodominerade branscher, som handeln, än över dito i mansdominerade. Men med det sagt: jag vet nada, noll och intet om måleriarbetarnas löneutveckling och arbetsvillkor. Jag vet alltså inte om jag stöder strejken eller inte. Men jag hoppas att parterna kan nå en överenskommelse snabbt. Jag är så lagom pepp på att ha byggnadsställningar utanför fönstret längre än nödvändigt.

Abstinensen Blogg100 dag 37

Mitt abonnemang på Arkiv Digital tog slut igår och nu har jag värsta abstinensen. Jag vill tillbaka till kyrkoböckerna. När jag slutade var jag mitt uppe i ett intressant spår. Okej, spåren är inte många och precis så knapphändiga som kyrkoböcker brukar vara. Det handlar om ett par som fick en son 1784. Bondfolk kallas de i Födelse- och dopboken. Nästa spår kommer på 1790-talet. Då är hustrun i familjen inhyses, maken har övergett hemmet och av barnet syns inte ett spår. Sedan hittar jag maken och barnet i i Hol i Älvsborgs län. Fadern sägs ha kommit till socknen redan fyra år efter barnets födelse, han arbetar som dräng och pojken bor antingen på samma ställe som honom eller som fosterbarn i någon familj. Modern är kvar i ursprungsorten och dör 1812. Året därpå gifter änklingen om sig.

Vad hände liksom? Det förekommer ju att män lämnar sina hustrur, också i kyrkoböckerna. Men de brukar inte ta barnen med sig.

Jag har hur många frågor som helst. Hur förlorade paret gården? Varför lämnade maken sin hustru? Tog han med sig sonen genast eller kom barnet till fadern efter några år? Det enda jag vet är att maken lämnade sin hustru senast år 1790 (för då var han i Hol) och att barnet inte var hos sin mor från och med år 1792.

Kanske finns det i kyrkoböckerna noteringar om fattigvården i socknen. Modern var ju inhyses och pojken var ju tidvis placerad i andra familjer.

 

Linus kliar sig i öronen Blogg100 dag 36

Linus hämtar sig fint efter knips-knips i måndags och om det fortsätter så här kan vi nog ta en promenad på gården på söndag eller måndag. Men jag har noterat att han kliar sig anmärkningsvärt ofta i öronen och skakar på huvudet. Jag har googlat lite. Han skulle kunna ha öronskabb (och då har han haft det sedan han bodde hos sin mamma på landet och jag är en usel usel matte som inte begripit något) eller någon slags infektion. Jag ska ringa veterinären i morgon och beställa tid. Bäst att få det utrett snarast.