Regn!

I eftermiddags kom regnet. Ett stilla regn som förhoppningsvis inte stöttes bort av den torra marken. Och det regnade ganska länge.

Svalare blev det också. Nu är det bara 16 grader.

Efter en månads värmebölja känns det helt underbart. Och det bästa av allt är att det ska regna lite mer i morgon!

Datorhaveri

Min dator har ju blivit segare och segare och nu håller den på att ge upp alldeles. Och jag tror det är den senaste stora uppdateringen av Windows som håller på att ge den dödsstöten. Jag kan inte längre använda Photoshop, programmet bara kraschar. Jag har testat med att ominstallera allt från Adobe Creative Cloud, inklusive uppdateringar, men nej. Datorn vill inte längre. Jag tror inte det är någon idé att felsöka. Resten av datorn fungerar allt sämre.

Det är dags att shoppa loss.

Autism, för att uttrycka det kort

Var hos en psykolog i dag för bedömning om huruvida jag kan få psykologhjälp med att hantera min ADHD, framför allt mina humörsvängningar (jag pendlar upp och ner som kvicksilver vilket är jobbigt både för mig och för omgivningen). När jag pratat en timme sa hon att jag är autistisk, att vårdcentralens resurser inte kan ge mig så bra hjälp som jag skulle kunna få, att jag borde in på vuxenhabiliteringen. Nu kommer jag förmodligen kallas till ytterligare samtal så hon kan skriva remiss om utredning av autism.

Nu kan jag inte bestämma mig för att jag är glad för att jag kommer få stöd och hjälp eller om jag ska vara förbannad för att ingen kommit på det här med autism tidigare. Jo, en kompis lade till mig i en Facebookgrupp för Asperger för ett år sedan. Men hon var den första som berättade för mig att hon trodde jag var autistisk.

Så här är det: jag har skrikit på hjälp sen jag var 8 år, när jag insjuknade i OCD första gången. Sen dess har jag haft en väldigt jobbig tvångs- och ångestneuros. Psykiatrin i Göteborg kunde inte erbjuda mycket mer än tabletter (resursbrist i kombination med en extremt biologiskt inriktad psykiatri). Jag behövde visserligen medicin men jag ville ha terapi också.

Till slut sökte jag mig till psykiatrin i Alingsås där jag fick kognitiv beteendeterapi under några år och sedan en utredning om ADHD. Det var jättebra. Men när jag var 30 år var jag färdigbehandlad där, de kunde inte hjälpa mig mer, vi bara upprepade allt. Psykiatrin i Göteborg kunde fortfarande bara erbjuda medicinering. Mediciner är jättebra, de är en förutsättning för allt annat men medicin kunde jag ju få på vårdcentralen. Så jag dumpade psykiatrin i Göteborg och försökte klara mig på egen hand. Det gick väl så där men det gick.

Men så var det en ung läkare på vårdcentralen som för ett par månader sen gärna ville träffa mig. Jag hade ringt in begäran om förnyelse om recept. Hon skrev nåt i stil med att vårdcentralen skriver ut medicin mot psykiska problem och att det ju var ett tag sen jag var där för att prata om mina psykiska problem. Så jag fick en tid. Besöket ledde till en remiss angående eventuell psykologkontakt för att hantera min ADHD. Jag trodde att det skulle utmynna i ingenting men så kom ett brev om att jag hade fått en tid för samtal för utredning om jag kunde få psykologhjälp. Jag gick dit i dag och pratade närmast oavbrutet i en timme. Sen sa hon något i stil med autism och att jag kan få väldigt bra hjälp på vuxenhabiliteringen, om jag bara får en diagnos.

Och där är jag nu. Omtumlande dag, det här. Omtumlande år också, det senaste året.

För vi har tagit studenten

I dag var jag på studentutsläpp med efterföljande mottagning. Studentutsläppet var en bisarr upplevelse. Jag tyckte det var hysteriskt redan för 30 år sen, när jag gick ut gymnasiet, och hysterin har ju accelererat de senaste decennierna. Men grundkonceptet är ju densamma. Till synes hysteriskt glada studenter i vitt och till synes lyckliga anhöriga med studentplakat och gåvor. Och så en del alkohol, liveband, och lastbilsflak.

Det var mycket roligt. En studie i sociologi eller etnologi. Jag borde ha tagit systemkameran med mig.

Studentmottagningen efteråt var mer stillsam, ingen hysteri och inget tvång att hålla sig till traditionerna. Det var väldigt trevligt.

Svalare

Nu ska det bli svalare ett par dagar. 20-22 grader enligt SMHI. Det är efterlängtat. I dag var det åtminstone 27 och förmodligen mer än så på spårvagnen. För att inte tala om min lägenhet. Jag har ju fönstren på glänt på natten, men det räcker inte långt.

Beundrar de som sprang Blodomloppet i dag och överlevde. Själv klarar jag bara av maklig promenadtakt.

 

 

Till sängs

Fick ett migränanfall i går kväll. Normalt brukar det gå över under natten men när jag vaknade tidigt i morse mådde jag fortfarande dåligt. Jag kunde inte ens sitta upp. Jag sov större delen av dagen och det hjälpte. Vid halv ett var jag faktiskt uppe en sväng, drack massor och åt smörgåsar. Och när jag sovit ytterligare några timmar mådde jag riktigt bra. Nu i kväll har jag varit igång som vanligt, till och med i väg till mamma en sväng för att lämna böcker.

Högsommarvärmen och torkan fortsätter och nu har Göteborgs kommun gått ut med vattningsförbud. Det är redan lågt vattentryck i högt belägna bostadsområden och i ytterområdena.

Jag längtar efter regn.

Turfar i värmeböljan

Närmare 30 grader i dag och jag har känt mig hyfsat utbombad hela dagen. Men jag hart ändå tagit en promenad och plockat 10 zoner. Det gäller att gå långsamt och i skuggan.

Jag hade aldrig klarat det på normaldosen Klomipramin. Att sänka dosen med 25 mg fungerar riktigt bra, jag blir inte så hysteriskt varm så snabbt och när jag blir det går det över snabbare.

Inte en chans att jag ökar dosen förrän i höst, när gradantalet kryper ner mot 10.