Opinionsbildning i praktiken Blogg100 dag 32

I dag var jag på en heldag med föreläsningar på temat Opinionsbildning i praktiken. Vi fick lyssna på representanter för GIL och Ung cancer samt tjejen bakom Instagramkontot Svart Kvinna, Fanna Ndow Norrby. Det var otroligt intressant. Jag fick många bra idéer om hur man kan väcka uppmärksamhet för sin sak. Men det bästa av allt är att jag fick lyssna på människor som hanterar problem och utmaningar jag aldrig behövt hantera. Det är bra att få andra perspektiv på tillvaron.

Jag blev sugen på att köpa Fanna Ndow Norrbys bok Svart Kvinna, som getts ut av Natur & Kultur. En av mina bästa vänner under tonåren var ihop med en man född i Nigeria och fick två barn med honom. Både hon och barnen har fått höra åtskilligt okunniga, dumma och rasistiska kommentarer genom åren. Särskilt barnen. Också när de var väldigt små.

Seminariet hölls i Hyresgästföreningens nya lokaler, Arena Första Lång på Första Långgatan 17 b. Eftersom det var en heldag fick vi smörgås på morgonen och lunch mitt på dagen.

Allergimedicin och nyhetsrapportering Blogg100 dag 22

I dag har jag gjort något alldeles särskilt klokt. Jag har köpt medicin mot pollenallergi. Mildaste sorten, med förhoppningsvis mildaste biverkningarna. Hjälper inte de tar jag till det grövre artilleriet.

För övrigt har jag hängt med extra noga i nyhetsrapporteringen i dag. Och eftersom jag inte på humör att ge terroristerna den uppmärksamhet de inte förtjänar väljer jag att publicera en lycklig bild på krokusar.

IMG_3327_02Jag är så sjukt trött på män – för det handlar påtagligt ofta om män – som vill att vi ska vara rädda för dem. Fuck off, liksom.

Cykelfika i Majorna Blogg100 dag 15

I dag har jag varit på cykelfika. Det var ett drop-in-möte arrangerat av projektet Cykelstaden Majorna. Deltagarna kollade på foton och diskuterade cykling och cykelförvaring med fokus Majorna. Syftet med projektet är att få fler att vilja välja cykeln i stället för bilen. Minskat bilberoende betyder mindre utsläpp av växthusgaser, mindre luftföroreningar, mindre buller och dessutom bättre folkhälsa. Det betyder inte att bilar ska förbjudas, bara att de som kan och vill ska få bättre möjligheter att välja cykeln i stället för bilen.

P1200718_05Det var ett bra tag sedan jag cyklade, jag går eller åker kollektivt. Men jag har funderat på att börja cykla (mest p.g.a. folkhälsoaspekten, cykling är bra träning). Men jag behöver en ny cykel. Den jag har är för stor och tung och ska ut till syrran på Styrsö. Jag har funderat på att köpa en begagnad men på mötet fick jag tips om att Cykelköket skänker bort överblivna cyklar – och lär de nya ägarna att meka med dem. Det kanske är något för mig.

Cykelstaden Majorna är ett delprojekt i Ekologisk Stadsdel Majorna 2.0.

Glömde p.g.a. mycket att göra Blogg100 dag 8

Har haft fullt upp i dag. Framför allt har jag suttit framför datorn, verksamhetsberättelse samt en folder som jag i ett anfall av överdriven hjälpsamhet lovade att göra. Och eftersom jag var så uppslukad av föreningslivet glömde jag att blogga. Därmed har jag missat målet med Blogg100, att blogga varje dag i 100 dagar. Jag fortsätter ändå, jag deltar ju i utmaningen för att få rutin i mitt bloggande. Men strikt formellt kommer jag alltså inte gå i land med Blogg100.

Det jag inte har gjort i dag är att demonstrera. Jag var på möte. Men jag hade faktiskt tänkt gå på min första 8 mars-demonstration någonsin. Åtminstone tills jag surnade till på 8 mars-kommitténs agerande på Facebook. Flera personer har kritiserat både arrangörer och talare. Det normala hade varit att 8 mars-kommittén svarat på kritiken genom att förklara hur den resonerat. I stället har kritikerna uppmanats att skicka sina ståndpunkter i DM (där ingen annan kan få ta del av den). Det är väl okej. Vad som inte är okej är att alla kritiska meddelanden på Facebook konsekvent har tagits bort och att inga försök har gjorts att bemöta kritiken. Det är verkligen uselt.

Spelets regler

Vi lever i en kapitalistisk ekonomi. I kapitalistiska ekonomier är företagen framför allt ute efter att tjäna pengar (tjänar de inte pengar går de till slut i konkurs och det vill de inte).

Det där med att tjäna pengar gäller också våra allmännyttiga bostadsbolag. De är enligt den nya lagen om allmännyttan, som började gälla 2011, ålagda att verka enligt affärsmässiga principer. Det betyder inte att de ska vinstmaximera men de har avkastningskrav. Och de är duktiga, bäst i klassen rentav. Vinsterna är höga. Det är lönsamt att äga hyresfastigheter i Sverige, också för allmännyttan.

Om vi vill att allmännyttiga bostadsbolag ska agera mer allmännyttigt måste vi övertala dem att göra det. Visa att det ligger i deras eget intresse att tänka mer på allmännyttan och mindre på vinsten.

Att bara förutsätta att allmännyttan ska sluta tänka vinst och i stället tänka alla ska ha råd att bo är inget som kommer hända av sig själv. Om så vore fallet skulle inte läget se ut som det gör.

Dålig dag, bra dag

Delar av den här dagen kan utan vidare strykas ur rullorna för min del. Jag fick spader på Photoshop som vägrade samarbeta, jag höll inte koll på tiden och fick rusa hemifrån utan att äta, fick inte tag på folk som jag måste få tag på, hällde ut en flaska vatten i min ryggsäck och så vidare och så vidare. Runt halv fyra var jag redo att sätta mig ner och gråta. Det gjorde jag inte.

Och sedan blev dagen bättre. Jag var på en manifestation arrangerad av Hyresgästföreningen där vi krävde att kommunala Bostadsbolaget ska få köpa de vanskötta fastigheterna på Bredfjällsgatan och Gropens gård i Hammarkullen. Bostadsbolaget var redo att gå in men de borgerliga partierna stretade emot.

Det blev en bra manifestation med god uppslutning från hyresgäster från Hammarkullen och många andra delar av staden. Och senare på kvällen kom glädjebeskedet: kommunstyrelsen i Göteborg har beslutat att Bostadsbolaget ska få ta över fastigheterna i fråga. Nu gäller det att de boende tillsammans med Hyresgästföreningen och andra berörda nätverk och organisationer samarbetar för att få till stånd en ansvarsfull renovering, där alla har råd att bo kvar.

Det lönar sig att kämpa. Vissa dagar känns det hopplöst men det gäller att aldrig ge upp.

Veckan som gick

Veckan som gick var intressant. Först förklarade EU:s samtliga länder att de skulle hjälpa Frankrike med alla till buds stående medel. Svenska journalister frågade höga politiker: Är vi i krig nu?

Sedan höjdes hotnivån i Sverige till en fyra med allt det innebar och Säpo uppgav sig vara på jakt efter en terrormisstänkt som tagit sig in i Sverige. Urusel bild på den misstänkte publicerades i nyhetsmedierna. Svenska journalister frågade höga politiker: Är vi i krig nu? På stan fler poliser än vanligt. Människor som är mer misstänksamma än jag undrade över Säpos metoder. Själv hade jag annat att tänka på.

Dagen därpå arresterades en ung man. Mysko detaljer rörande den gripne förvirrade (Facebookkonto, egna namnet på dörren på flyktingboendet där han bott sen september eller något i den stilen). Fler skeptiska röster höjdes. Till och med jag började undra. Och surprise, surprise, efter några dagar rapporterade svenska nyhetsmedier att den misstänkte släppts och inte längre var misstänkt för någonting alls.

Och läget nu? Hotnivån ligger kvar på en fyra men svenska journalister har i alla fall slutat fråga: Är vi i krig nu? Och jag har konstaterat: Jag är inte rädd. Jag trodde att jag skulle vara rädd i en sådan här situation men det är jag inte. Dessutom har jag annat att tänka på.

Paris november 2015

Vaknade i morse till nyheterna om terrorattentaten i Paris. Det är fruktansvärt. Jag saknar ord. Men jag skräms också av de människor som ser det attentaten som en ursäkt för att hetsa mot invandrare i största allmänhet och muslimer i synnerhet. Men hallå. Människorna som flyr från Syrien är inte IS. Det är IS de flyr från.

P1110421-004IS och rasisterna står på samma sida, mot demokrati och frihet och jämlikhet.