Spårvagnshaveri på engelska

Jag fick pröva på min engelska i dag. Spårvagnshaveri på Saltholmen och jag fick förklara för turistande amerikaner vad som stod på och vilka som var alternativen. De skulle till centralen. Tyvärr hade sista direktbussen till stan gått och alternativet taxi lockade inte (det är svindyrt med taxi i Göteborg).

Tack och lov kunde de tillkallade teknikerna snabbt avhjälpa felet och vi  kunde återvända till vagnen som snart rullade iväg, bara 20 minuter sen.

Jag har ju inga större problem med att förstå talad och skriven engelska – ordförrådet skulle väl kunna utökas lite – och jag har lätt för att skriva på engelska. Men normalt brukar jag få tunghäfta när jag ska tala engelska, jag hittar inte orden, blir helt tomt i huvudet. Men den här gången funkade det.

Plötsligt händer det liksom.

Mår inget vidare

Har huvudvärk och mår illa. No wonder. Dålig mathållning i flera dagar, jag har levt på kaffe, smörgåsar och godis. Och så två dagar på stranden, i solen. Nu mår jag blähähäää. Ska äta middag (den första på länge), ta två Propavan och sen dra till sängs. Det finns en definitiv risk att middagen kommer upp igen, men det får jag ta. Jag måste få i mig någon mer näring än mjölken jag har i kaffet.

Att kräkas eller inte kräkas

Jag kräktes inte i natt, trots överdosen av godis och glass. Faktum är att jag somnade jättegott och sov länge. Storasyrran försökte få upp mig med ett ”Klockan är jättemycket” men jag somnade om, trots att hon och mellansyrran satt och babblade någon meter bort (jag sov i bäddsoffan, bredvid mellansyrrans datorbord).

Däremot höll jag på att spy i eftermiddags. Jag blev gräsligt åksjuk under bilresan från systersonen ute i spenaten till Halmstad. Stora skulle ta bussen tillbaka till Göteborg. Jag blir lätt åksjuk i bil, särskilt om sockerhalten i blodet är hög.

Jag får nog minska intaget av godis, glass och wienerbröd inför bilresor. Eller köra med starkare åksjuketabletter.

I vilket fall som helst är jag hemma igen, efter ett kort, intensivt och trevligt besök hos mellansyrran utanför Halmstad.

Försoven men effektiv ändå

Uppsatt på tvättid i morse, försov mig. Nu vet mina grannar hur jag ser ut i pyjamas. 

Men jag fick i allafall tvättat. Och jag har diskat och städat och handlat blötfoder till Lise och renskrivit mötesanteckningar. Jag känner mig riktigt effektiv.

Jag känner mig nästan normal. 

Plötsligt händer det.

Vila är urtrist

Den goda nyheten är att vila snabbt gör knät bättre. Den dåliga är att det är urtråkigt att vila. I dag tog jag en lång promenad i hamnen och i stan och plockade 18 zoner. Nu har jag ont i knät.

Jag måste dra ner på promenerandet åtminstone till hälften närmaste veckan. Kanske. Om jag klarar av det. Jag vill ju ut och plocka unika.

Aj som fan i hela kroppen

Nu har jag inte bara ont i knät utan också i ena handen, i ryggen och axlarna. Min kropp är inte överens med sig själv och jag funderar på om det kan vara borreliainfektionen jag fick förra året som spökar. Jag fick visserligen antibiotika men först när jag gått med infektionen ett tag (det här med att gå till läkare är inte min grej och jag trodde faktiskt det var nässelutslag eller nåt). Om antibiotika sätts in försent kan infektionen hinna vandra vidare i kroppen och då behövs en annan slags antibiotika.

Men jag tycker inte att symptomen riktigt stämmer. Och det har gått för lång tid sedan den där förbaskade fästingen bet mig. Det handlar nog om att jag är en halvsekelgammal tant och det jag känner är det naturliga förfallet. Oh boy.

Lika bra att kräla till sängs med min zombiekalypsroman. Om en tycker livet är jobbigt ska en alltid tänka på de som har det ännu jobbigare.

Helt utslagen och nu går jag och lägger mig

Är på väg att kravla mig till sängs. Lite skämmigt att gå och lägga mig före kl 21 men jag har haft en psykiskt ansträngande dag (fråga inte). Och den började tidigare än beräknat. Jag låg och läste länge inatt p.g.a. räknade med sovmorgon men sovmorgonen frös inne. Kl. 8 vaknade jag av väsen på gården; värden låter göra om rabatterna. Trädgårdsarbete kan låta mer än en tror. Särskilt när det är motorfordon inblandade.

Ibland önskar jag det fanns en regel om att entreprenörer inte får börja låta före kl 09.00. Jag antar att jag ska vara glad att de inte satte igång redan runt 7.

I vilket fall. Igår avslutade jag ju bloggutmaningen Blogg100. För första gången ever lyckades jag blogga en gång om dagen i 100 dagar. Undrar om jag kan fortsätta i samma stil och blogga minst en gång om dagen under resten av sommaren?

Ont i knät #blogg100 dag 99

Har ont som sjutton i knät. Jag misstänkte att det beror på cyklingen och har vilat från cykeln ett par veckor. I stället promenerar jag. Men knät blir inte bättre. Jag ska vila från promenerandet också några dagar och se om det blir någon skillnad. Känner ingen större längtan efter att gå till vårdcentralen så jag hoppas det går över.

Utflykt till Åsa #blogg100 dag 98

Nu hatar jag bara delar av mitt liv. Det går framåt.


I dag var jag i Åsa med en kompis. Vi promenerade till naturreservatet Näsbokrok och sedan blev det lunch hos hennes föräldrar. Härligt att komma ut och bort från stan.

Och ikväll har jag svullat glass och renskrivit ett protokoll jag borde ha tagit itu med för två veckor sedan. I dag känns det nästan som om jag fungerar. Det är bra. Det var över en månad sedan sist.