Osocial dag och social

I går gick jag inte utanför dörren. Inte ens för att slänga sopor. Jag klev inte ens ur pyjamasen.

Det var en sådan dag.

I dag ska jag vara lite mer aktiv. Framför allt ska jag vara mer social i meningen träffa många människor. Eftersom jag inte känner mig så social just nu är planen att ligga lågt och inte säga så mycket men lyssna desto mer. Planen är i alla fall att jag ska lyssna och inte fladdra iväg i mina egna tankar.

Knockad

Ett migränanfall knockade mig fullständigt igår. Halv sju på kvällen tog jag dubbel dos Propavan och kravlade mig till sängs. Jag stannade där i 14 timmar, med undantag för en tur upp vid två för att ge katterna mat (Linus pep om att han var hungrig).

Nu mår jag mycket bättre. Jag kan t.ex. sitta upp och jag har ätit frukost, även om jag inte gjorde det med något större nöje. Men nu ska jag nog ta mig tillbaka till sängen, jag har fått nog av uppe.

Marken gungar, världen kantrar

I dag var jag ute, flera timmar och mycket längre än beräknat. När jag kom hem var katterna upprörda för att de fått vänta för länge på kvällsmålet. De tar det här med mat på stort allvar. Jag gav dem mat och de spann.

Sedan rasade jag ihop i soffan och ett tag trodde jag att jag aldrig skulle kunna resa mig igen. Det kändes som om marken gungade, som världen höll på att kantra. När jag befinner mig länge i en bullrig miljö, när jag träffar många människor på en gång, när jag måste hantera en obehaglig situation, när jag måste lyssna in och processa mycket information i en sådan miljö, då kan jag påverkas rent fysiskt. Efteråt, när det blir tyst och lugnt omkring mig ramlar jag ihop. Marken gungar, världen kantrar. Det enda som hjälper är att lägga mig ner och sluta ögonen och sluta tänka. Och det är vad jag ska göra nu. Och sedan, om jag inte somnar, ska jag läsa en stund.

Fortsatt hemma och lite ute

Andra dagen hemma. Enda gången jag var utanför dörren var för att slänga sopor och köpa glass. Det börjar bli en vana det här. Jag hoppas det får mitt knä att sluta göra ont. Jag måste fixa en tid på vårdcentralen, jag behöver förmodligen en dos sjukgymnastik. Och vila.

Hyfsat otrevlig stämning i affären för övrigt, en anställd stod på vakt vid dörren för att inte EU-migranterna som fastat posto utanför inte skulle gå in om de inte uttryckligen skulle handla. Det blev en del tjafs när ena kvinnan ville gå in eftersom en kund lovat att köpa bröd åt henne och hon ville välja vilket.

Men glassen var god. Och jag har förtjänat den, tro mig.

Det här med inne och ute

I dag har jag inte varit utanför dörren, bortsett från ett besök hos grannkatterna jag passat. Det kändes oerhört bra att inte behöva gå utanför dörren annat än till grannkatterna.

Annars har jag blivit mycket bättre på att gå ut. Tidigare kunde jag stanna hemma i veckor i sträck utan att gå ut annat än för att slänga sopor och handla. Nu går jag ut nästan varje dag.

För några år sedan fick jag promenader på recept på vårdcentralen men det funkade sådär. Jag hade svårt att motivera mig själv att gå utanför dörren. Ute är överskattat och i vilket fall som helst är det lugnare och tryggare hemma. Jag testade med att stadsorientera. Det fick mig utanför dörren, åtminstone under orienteringssäsongen. Men eftersom jag är usel på att läsa kartor irrade jag mest omkring på samma plätt medan jag försökte fatta var jag var och var kontrollen var. Så jag rörde egentligen inte så mycket på mig.

Men i april 2016 blev jag tipsad om Turf här på bloggen och det har funkat fantastiskt. Jag har börjat promenera mycket mer. Eftersom jag använder en app med GPS har jag inga problem med att se var jag är eller att hitta zonerna. Och jag gillar ju att samla på saker, i spelet samlar jag poäng och zoner. Jag kan jämföra mig med andra.

Smartphonespel som Turf och Pokemon Go är verkligen fantastiska för personer med t.ex. adhd och asperger.

Men som sagt, i dag har jag stannat hemma. Jag behövde den där innesittardagen. Jag behövde tystnad och isolation. Faktum är att det kändes så bra att jag överväger att upprepa succén i morgon.

Spårvagnshaveri på engelska

Jag fick pröva på min engelska i dag. Spårvagnshaveri på Saltholmen och jag fick förklara för turistande amerikaner vad som stod på och vilka som var alternativen. De skulle till centralen. Tyvärr hade sista direktbussen till stan gått och alternativet taxi lockade inte (det är svindyrt med taxi i Göteborg).

Tack och lov kunde de tillkallade teknikerna snabbt avhjälpa felet och vi  kunde återvända till vagnen som snart rullade iväg, bara 20 minuter sen.

Jag har ju inga större problem med att förstå talad och skriven engelska – ordförrådet skulle väl kunna utökas lite – och jag har lätt för att skriva på engelska. Men normalt brukar jag få tunghäfta när jag ska tala engelska, jag hittar inte orden, blir helt tomt i huvudet. Men den här gången funkade det.

Plötsligt händer det liksom.

Mår inget vidare

Har huvudvärk och mår illa. No wonder. Dålig mathållning i flera dagar, jag har levt på kaffe, smörgåsar och godis. Och så två dagar på stranden, i solen. Nu mår jag blähähäää. Ska äta middag (den första på länge), ta två Propavan och sen dra till sängs. Det finns en definitiv risk att middagen kommer upp igen, men det får jag ta. Jag måste få i mig någon mer näring än mjölken jag har i kaffet.

Att kräkas eller inte kräkas

Jag kräktes inte i natt, trots överdosen av godis och glass. Faktum är att jag somnade jättegott och sov länge. Storasyrran försökte få upp mig med ett ”Klockan är jättemycket” men jag somnade om, trots att hon och mellansyrran satt och babblade någon meter bort (jag sov i bäddsoffan, bredvid mellansyrrans datorbord).

Däremot höll jag på att spy i eftermiddags. Jag blev gräsligt åksjuk under bilresan från systersonen ute i spenaten till Halmstad. Stora skulle ta bussen tillbaka till Göteborg. Jag blir lätt åksjuk i bil, särskilt om sockerhalten i blodet är hög.

Jag får nog minska intaget av godis, glass och wienerbröd inför bilresor. Eller köra med starkare åksjuketabletter.

I vilket fall som helst är jag hemma igen, efter ett kort, intensivt och trevligt besök hos mellansyrran utanför Halmstad.