Mycket som händer

I dag var jag på sjukgymnastik för andra gången. Fick med mig hem en ny omgång övningar som jag ska ägna mig åt under sommaren. Första gången jag var där var för tre veckor sedan och de övningar jag fick då har gjort mig gett mig lite starkare benmuskler och lite bättre balans. Och knät gör i alla fall inte mer ont.

Och nästa vecka ska jag på ett nytt samtal med psykolog, hon ska ställa kompletterande frågor inför skrivande av remiss om utredning av autismspektrumtillstånd.

Det är mycket som händer nu.

I stället för middag

Saker jag gör i stället för att äta en ordentlig middag: sätter i mig två wrap och tre smoothies + kaffe. Nu mår jag lite konstigt. Antingen var det för mycket socker i den där smoothiesen (jävla ord att böja på svenska) eller så skulle jag skippat den sista muggen med kaffe.

Eller så är det ett migränanfall på ingång. Det var faktiskt ett tag sedan.

Nu går jag och lägger mig. Det ska bli intressant att se om jag somnar. Och om jag sedan vaknar om några timmar och kräks.

Autism, för att uttrycka det kort

Var hos en psykolog i dag för bedömning om huruvida jag kan få psykologhjälp med att hantera min ADHD, framför allt mina humörsvängningar (jag pendlar upp och ner som kvicksilver vilket är jobbigt både för mig och för omgivningen). När jag pratat en timme sa hon att jag är autistisk, att vårdcentralens resurser inte kan ge mig så bra hjälp som jag skulle kunna få, att jag borde in på vuxenhabiliteringen. Nu kommer jag förmodligen kallas till ytterligare samtal så hon kan skriva remiss om utredning av autism.

Nu kan jag inte bestämma mig för att jag är glad för att jag kommer få stöd och hjälp eller om jag ska vara förbannad för att ingen kommit på det här med autism tidigare. Jo, en kompis lade till mig i en Facebookgrupp för Asperger för ett år sedan. Men hon var den första som berättade för mig att hon trodde jag var autistisk.

Så här är det: jag har skrikit på hjälp sen jag var 8 år, när jag insjuknade i OCD första gången. Sen dess har jag haft en väldigt jobbig tvångs- och ångestneuros. Psykiatrin i Göteborg kunde inte erbjuda mycket mer än tabletter (resursbrist i kombination med en extremt biologiskt inriktad psykiatri). Jag behövde visserligen medicin men jag ville ha terapi också.

Till slut sökte jag mig till psykiatrin i Alingsås där jag fick kognitiv beteendeterapi under några år och sedan en utredning om ADHD. Det var jättebra. Men när jag var 30 år var jag färdigbehandlad där, de kunde inte hjälpa mig mer, vi bara upprepade allt. Psykiatrin i Göteborg kunde fortfarande bara erbjuda medicinering. Mediciner är jättebra, de är en förutsättning för allt annat men medicin kunde jag ju få på vårdcentralen. Så jag dumpade psykiatrin i Göteborg och försökte klara mig på egen hand. Det gick väl så där men det gick.

Men så var det en ung läkare på vårdcentralen som för ett par månader sen gärna ville träffa mig. Jag hade ringt in begäran om förnyelse om recept. Hon skrev nåt i stil med att vårdcentralen skriver ut medicin mot psykiska problem och att det ju var ett tag sen jag var där för att prata om mina psykiska problem. Så jag fick en tid. Besöket ledde till en remiss angående eventuell psykologkontakt för att hantera min ADHD. Jag trodde att det skulle utmynna i ingenting men så kom ett brev om att jag hade fått en tid för samtal för utredning om jag kunde få psykologhjälp. Jag gick dit i dag och pratade närmast oavbrutet i en timme. Sen sa hon något i stil med autism och att jag kan få väldigt bra hjälp på vuxenhabiliteringen, om jag bara får en diagnos.

Och där är jag nu. Omtumlande dag, det här. Omtumlande år också, det senaste året.

Till sängs

Fick ett migränanfall i går kväll. Normalt brukar det gå över under natten men när jag vaknade tidigt i morse mådde jag fortfarande dåligt. Jag kunde inte ens sitta upp. Jag sov större delen av dagen och det hjälpte. Vid halv ett var jag faktiskt uppe en sväng, drack massor och åt smörgåsar. Och när jag sovit ytterligare några timmar mådde jag riktigt bra. Nu i kväll har jag varit igång som vanligt, till och med i väg till mamma en sväng för att lämna böcker.

Högsommarvärmen och torkan fortsätter och nu har Göteborgs kommun gått ut med vattningsförbud. Det är redan lågt vattentryck i högt belägna bostadsområden och i ytterområdena.

Jag längtar efter regn.

Turfar i värmeböljan

Närmare 30 grader i dag och jag har känt mig hyfsat utbombad hela dagen. Men jag hart ändå tagit en promenad och plockat 10 zoner. Det gäller att gå långsamt och i skuggan.

Jag hade aldrig klarat det på normaldosen Klomipramin. Att sänka dosen med 25 mg fungerar riktigt bra, jag blir inte så hysteriskt varm så snabbt och när jag blir det går det över snabbare.

Inte en chans att jag ökar dosen förrän i höst, när gradantalet kryper ner mot 10.

Varmt

Nu börjar gradantalet närma sig 30 grader igen. När jag är utomhus funkar det någorlunda eftersom jag har sänkt dosen på Klomipramin. En av de jobbigaste biverkningarna med Klomipramin är att jag blir onaturligt varm och svettig så fort jag rör på mig. Men det problemet minskar med lägre dos. Och på nätterna går det ju att ställa fönstren på glänt så det kommer in kallare luft.

Men jag är lite orolig över att det inte regnar. Det måste regna snart, annars kommer allt torka bort.

Plötsligt händer det

Läkare på vårdcentralen har skrivit en remiss om att jag ska få terapi av psykolog. Jag trodde jag skulle få avslag rakt av, det är sjukt svårt att få terapi genom den offentliga vården i Göteborg. Men i dag fick jag ett brev om att jag ska få komma på ett bedömningssamtal där jag får berätta om min situation. Efter samtalet ska beslut fattas om jag ska få en psykologkontakt eller inte.

Plötsligt händer det.

Jag kanske borde köpa en trisslott eller nåt.

Musik på resan

Migrän så idag blir det inte mycket till reseskildring. Men jag kom iallafall iväg i eftermiddags till stan för att köpa nya hörlurar samt en extern hårddisk. Hörlurarna började krångla redan före resan och jag fick inte tag på nya i stan, slutsålt. Jag trodde jag skulle bli helt utan musik under resan. Men lurarna fungerade någorlunda hela resan, först i torsdags, när jag kommit hem, gav de upp alldeles.

Jag är glad att lurarna höll så länge som de gjorde. Alla de där timmarna på buss hade blivit bra mycket tråkigare om jag inte kunnat lyssna på musik och podd.