Tjock

Undra på att mina kollegor i föreningen tror att jag är med barn. Jag har ju blivit jättetjock de senaste månaderna. Okej, inte överviktstjock. Men snudd på. Det kan inte vara många hekton kvar innan jag halkar ut ur spannet för normalviktig.

Och det jobbiga är att nästan allt satt sig på magen. Det är ju för mycket midjemått som är problematiskt ur hälsosynpunkt.

Dags att dra ner på glassen och sötsakerna igen. Och så borde jag nog se mig i spegeln lite oftare.

Bra rutiner med Habitica

Jag rensar i mina byrålådor. Slänger det jag inte har någon anledning att spara på och sorterar resten. Det blir en hel del som åker ner i sopsäcken. Det var ett tag sedan jag gjorde en ordentlig genomgång och jag har en viss talang för att samla på mig saker. Och jag behöver få mer plats. Alldeles för många saker som ligger framme och dräller, bättre att de hamnar i byrålådorna i stället.

Planen är att jag ska slänga eller ge bort något varje dag. Gärna mycket, när jag ändå är igång. Och för att jag inte ska glömma har jag lagt in det som en daglig vana i appen Habitica. Det är en app för smartphones som jag fick tips om i en Asperger-grupp på Facebook. Jag har också lagt in att jag ska städa, äta lunch eller middag och ta D-vitamin och annat i den stilen.

Jag lägger också in påminnelser om när jag ska vattna, diska och skriva rent anteckningarna från senaste styrelsemötet. Och det funkar. Jag har fått mycket bättre rutiner. Jag gillar ju rutiner och att göra listor och bocka av dem. Dessutom får jag erfarenhetspoäng för allt jag gör. Och jag får minuspoäng och avdrag på hälsopoängen om jag missar en daglig vana. Får jag slut på hälsopoäng åker jag ner en nivå.

 

Nej jag är inte på smällen

Var på en tillställning i dag där två bekanta oberoende av varandra uttryckte glädje över min mage. Alltså, att jag är med barn.

Jag är inte med barn. Däremot har jag gått upp i vikt sen i somras och gissa var alla kilon satt sig. Uppenbarligen är jag inte den enda som noterat det. Och uppenbarligen ser jag ut att vara ung nog för en graviditet. Vilket är hur gulligt som helst eftersom jag fyllde 5o i somras.

Jag blev väldigt glad över att få bekräftat att jag ser ung. ut. Att jag har fått mage visste jag redan, så jag tog inte illa upp över misstaget. Men jag inser ju att jag bör dra ner på socker- och fettintaget ett smula. Röra på mig mer får jag skippa för tillfället, ont i knät (ja, jag ska gå till vårdcentralen).

Vitaminer

Har svullat clementiner de senaste dagarna p.g.a. superbilligt på Ica. Nu tror jag att jag drabbats av C-vitaminförgiftning. Jag tror att jag håller mig till glass hädanefter. Det är inte nyttigt att vara överdrivet nyttig.

Jag har också börjat äta D-vitamintillskott p.g.a. vinterhalvåret. Där tror jag inte risken för överdos är överhängande. Snarare tvärtom. Jag har svårt att komma ihåg tabletterna. De ska intas i samband med måltid och jag glömmer dem för det mesta. Det hade varit bra om jag kunde ta dem tillsammans med övrig medicinering, det vill säga vid läggdags. Men jag äter aldrig då. Om jag äter när jag ska sova somnar jag inte.

Ingen jävla superkraft

Det där snacket om ADHD som en superkraft. Jag hatar det. ADHD är ingen jävla superkraft. ADHD är massa saker jag hade föredragit att vara utan. ADHD gör det så svårt att orka existera, att bara finnas till. Jag älskar att leva men världen är så väldigt mycket, den rusar fram och den väsnas, den står aldrig stilla och den är aldrig tyst, den är kaos och kaoset upphör inte.

Och alla dessa människor. Människor är superintressanta och för det mesta trevliga och anmärkningsvärt förstående. Men de är människor och jag förstår dem inte. Rent intellektuellt kan jag resonera mig fram till hur människor agerar och reagerar. Jag är intelligent och människors känslor och resonemang är ofta följdriktiga, givet alla omständigheter. Men människor är ändå så främmande. Som en glasvägg mellan mig och mänskligheten.

Och rastlösheten. Oron i kroppen. Svårigheterna att sitta still. Svårigheterna att behålla koncentrationen. Ansträngningen för att behålla fokus.

Att då höra de där människorna som påstår att alla som har npf har superkrafter. Det är som en spark i magen. Inte nog med att delar av mig fungerar så dåligt. Jag ska dessutom känna mig värdelös pga har inga superkrafter. Vad i helvete, liksom.

Att påstå att npf är en superkraft är att förminska alla de problem npf medför.

Fuskmatlagning

Att värma en burk kantarellsoppa och ett paket vita bönor kvalar med nöd och näppe in som matlagning. Men det funkar. Särskilt när jag kommer hem efter en demonstration, bottenfrusen och vrålhungrig och med huvudvärk. Nu är jag upptinad, mätt och huvudvärken reducerad till en smärre irritationsfaktor.

Ska väl tillägga att två Alvedon och en halv liter vatten hjälpte till vad gäller huvudvärken. Samt att champinjonsoppa är godare än kantarellsoppa.

Koffein- och sockerchock

Stenhög på koffein och socker. Just hemkommen från styrelsemöte, det sista för i år. Det är egentligen otroligt hur mycket sötsaker jag kan få i mig samtidigt som jag skriver protokoll.

Nu är jag lätt illamående och överväger en månads detox. Egentligen vill jag ut på långpromenad för att kompensera kalorichocken. Men det är halt som sjutton och dessutom mörkt. Och så har jag ont i knät. Jag har inte promenerat på evigheter (läs: en vecka), jag gör vissa gymnastiska övningar och knät envisas med att ha ont.

Jag börjar tro att jag nog måste ta mig till vårdcentralen i alla fall, för att få en exakt diagnos, anpassad sjukgymnastik och hela baletten. Om inte annat så vore det nog bra att utesluta andra diagnoser, som artros och annat deppigt.

Men en sak är bra. Jag mår psykiskt bättre. Inte fantastiskt men jag klättrar åtminstone inte på väggarna och det är ju bra.

Inte sjuk

Vad det än var som fick mig att må illa igår så var det inte vinterkräksjukan. Mådde bättre redan efter en halvtimme och idag har jag känt mig som vanligt. Bortsett från att jag mår piss i största allmänhet och psykiskt piss i synnerhet. Men det beror på att jag ändrat dosen på Klomipramin och går snart över. Hoppas jag innerligt för jag får spader snart.

Konstigt uttryck förresten, att få spader.