Turkiskt kaffe och libanesisk mat

Turkiskt kaffe. Tunga grejer i pyttesmå koppar. Drickbart om en häller på ordentligt med socker.

Jag har varit på libanesisk restaurang och firat en väns femtioårsdag. Och ätit libanesisk mat. Och libanesisk efterrätt. Mycket gott. Och vegetariskt så vi gjorde en insats för planeten också.

Glassigt 2

Det här med att bara äta glass en gång i veckan går riktigt bra. I dag är det fredag och enda glassen hittills denna veckan avverkades igår, när jag renskrev årsmötesprotokollet.

Ibland imponerar jag på mig själv. Fast det är klart, jag lyckades ju faktiskt sluta röka för hur många år sedan det nu var. Och jag var sjukt beroende av nikotin. Men inte längre.

Omotivation och motivation

När klockan är 20.05 och en känner att det enda som kan motivera en att stanna uppe är en halv liter glass. Då kan en lika gärna dra till sängs med en bra deckare. Hursomhelst har jag varit hyfsat energisk i dag. Jag tog en timmes promenad i vårvintersolen, plockade 10 zoner. Det är den första längre promenaden jag tagit sen jag blev sjuk och det kändes bra. Jag har längtat efter att turfa, det har kommit massa nya zoner i Göteborg som jag vill plocka.

Glassigt

Att döma av antalet glassförpackningar jag bar iväg till återvinningsstationen i dag har jag ätit kopiösa mängder glass senaste veckan eller så. Inte bulimimängder men tillräckligt mycket för att det inte ska vara så nyttigt. Fett och socker ska ju konsumeras med viss försiktighet.

Jag skyller på arbetet med verksamhetsberättelsen. Och halsflussen. Och nu är det dags att börja leva nyttigare. Typ glass högst en gång i veckan.

Det här kommer bli tufft.

Borttappat: mössa

När jag var nere i stan i dag tappade jag min mössa. Det var ingen dyr mössa, jag köpte den på Stadsmissionen och den fick förmodligen att se ut som om jag hade ett långvarigt missbruk bakom mig. Men den var svart och stickat i ett glest mönster och jag älskade den.

Jag vet ju att det finns sånt som är betydligt värre att tappa bort men jag saknar den ändå. Så i kväll skickade jag in en anmälan till Göteborgs Spårvägar, för det kan hända att det var på spårvagnen den försvann. Ska höra mig för på Hittegodset nästa vecka.

Och eftersom människor är så snälla så erbjöd en kompis sig att sticka en ny mössa åt mig.

På förekommen anledning

Jag har en hög bomullskassar från Gudrun Sjödén som jag inser att jag aldrig mer kommer använda. Utom möjligtvis som skurtrasor. Fast det bär mig emot att göra trasor av något som är helt.

Det får bli Stadsmissionen. Där hamnar allt jag inte vill ha som inte är moget för sopsäcken.

Och det är ju en poäng i att skänka käringens prylar till verksamheter som stöttar människor hon föraktar. För jag antar att hennes människo- och klassförakt inte begränsar sig till kvinnor med låga löner och låga pensioner.

Mötesmackor

Ätit tre mötesmackor med skinka och brieost. Det kom inte så många på mötet som planerat så det blev mackor över. Jättegoda, verkligen, särskilt som jag inte ätit middag innan jag gick hemifrån. Tyvärr blir jag vansinnigt törstig av kombon skinka och brie. Jag skulle vilja hinka i mig litervis med vatten men att hinka litervis strax före läggdags är ju osmart. Jag kommer lägga mig törstig i kväll.

 

Skräpigt

Jag är jättenoga med att sopsortera. Förpackningar går direkt till förpackningsinsamlingen, batterier hamnar i batteribingen, elektroniskt avfall lämnas till Farligt avfall-bilen och så vidare. Är jag osäker på hur jag ska slänga något kollar jag upp det på nätet.

Fast när jag kommer till återvinningsstationen och det ser ut så här känner jag bara för att ställa ner min kasse med ursköljda och ihopplattade förpackningar och gå. What’s the point, liksom.

Sen tänker jag att det är väl det folk gjort. När kärlet för pappersförpackningar (för det gäller nästan alltid kärlet för pappersförpackningar) är fullt och överfullt orkar inte de inte släpa hem allt igen. Eller gå till nästa återvinningsstation där kärlet för pappersförpackningar kanske också är fullt. Så de ställer sina kassar med förpackningar och går.

Med andra ord. Kommunen borde antingen fördubbla antalet kärl för pappersförpackningar eller tömma dem dubbelt så ofta. Det skulle inte lösa alla problem med nedskräpning vid återvinningsstationerna, men kanske några.

Perspektiv

Stod i affären och svor över att röd curry tycks ha utgått ur sortimentet på Ica Maxi. Obegripligheten. Att något så gott kan försvinna ur sortimentet.

Sen tänkte jag på den där rapporten jag läste på spårvagnen på vägen till Ica Maxi. En rapport från Barnombudsmannen om hemlösa barn i Sverige. Om barn som får bo med hela familjen i ett rum på ett vandrarhem eller hotell. Där de delar kök och toalett med massa andra människor, av vilka en del har psykiska problem eller är missbrukare. Eller både ock. Där bråk och otrygghet och ingenstans att gå undan är vardag. Boenden som är tänkta att vara tillfälliga men där barnen kan få bo i månader och år.

Plötsligt kände jag mig väldigt gnällig och bortskämd. Visst, det är gott med röd curry men det är inte hela världen.