Försenat

När en ska på ett möte och någon ringer 20 minuter före mötet för att fråga om mötesplatsen och en inser att en skrivit upp fel plats för mötet som i stället hålls i andra änden av stan. Ungefär.

Då känns det rätt bra att en bor i lilla Göteborg. Jag kom visserligen en halv timme försent men det kunde ju ha varit värre.

Hejdå PUL, hej GDPR

Fick en dragning i dag i den nya dataskyddsförordningen, GDPR (General Data Protection Regulation). Det är en ny lag som börjar gälla i alla EU-länder den 25 maj. Det är en snårig lagstiftning och i dagsläget känner jag att jag har skrämmande dålig koll. Men kontentan av lagen är att reglerna för insamling, lagring och spridning av personuppgifter stramas upp ordentligt. Individen ska skyddas och det åligger företag, föreningar och privatpersoner att ha koll på vad som gäller. Att bryta mot lagen kan resultera i skyhöga böter.

Och det handlar alltså inte bara om vad en publicerar på sociala medier och i nyhetsbrev utan också om vad en har på hårddisk, USB-minnen och i molntjänster. Det handlar till och med om IP-adresser och mejladresser på sparats på sajten när besökare kommenterat. Det finns mycket att tänka på.

PUL tillät till exempel publicering av namn och bilder på människor om publiceringen inte skedde i ett kränkande sammanhang. En ideell förening kunde alltså utan problem publicera foton på aktiviteter den arrangerade, till exempel en loppis eller manifestation.

Enligt GPDR måste tillstånd inhämtas. Punkt. Handlar det om barn under en viss ålder ska förälder/vårdnadshavare ge sitt tillstånd. Tillståndet bör dessutom inhämtas skriftligt (svårt att bevisa muntliga överenskommelser). Och ett tillstånd kan återkallas när som helst.

Vad gäller privatpersoners publicering av bilder tycks dock finnas ett kryphål. Det är om publiceringen sker i konstnärligt syfte. Då är det okej med bilder (åtminstone på vuxna), även om de inte uttryckligen gett sitt tillstånd. Amatörfotografer som instagrammar foton på gatulivet ska alltså kunna fortsätta göra det, förutsatt att syftet med publiceringen är konstnärligt.

 

 

Årsmöte och vårtecken

Ännu ett årsmöte och nu känner jag mig som överkörd av tåget. Men jag tror att resultatet av årsmötet blir bra. Men det finns också människor som jag kommer sakna i styrelsen.

Och ute är det vår på allvar. Jag trodde det skulle vara vinter till i maj nån gång men vårtecknen flödar – vitsippor och maskrosor, humlor och rödmyror, lövsprickning och pollenallergi. Jag tar allergimedicin sedan ett par veckor tillbaka, en medicin jag inte testat tidigare och den fungerar bra. Den där vårtröttheten som jag brukar drabbas av har inte gett sig till känna och det kan ha med allergimedicinen att göra.

Och nu kryper jag till sängs med den där boken jag aldrig kommer igång med. Jag har haft mycket som stressat mig och har inte kunnat koncentrera mig riktigt, har kollat på musikvideos i stället för att läsa innan jag somnat. Det kan vara svårt att tro men Laibach kan vara väldigt sövande.

Efter årsmötet

Befinner mig i den akuta fasen av efter-årsmötet-droppen. Jag är helt hysteriskt vansinnigt trött. Jag är inte säker på att jag orkar ta mig till sängen. Jag kanske kraschar här framför datorn.

Men mötet gick mycket bra. Tre nya medlemmar i styrelsen, jättespännande och efterlängtat. Jag fick beröm och applåd för verksamhetsberättelsen. Och ett gäng överblivna mackor så jag behöver inte göra frukost i morgon.

Nu ska jag försöka kräla till sängs. Det är trots allt förfärligt obekvämt att sova vid skrivbordet.

Statusuppdateringar

Hälsosatus: förhållandevis god (anmärkningvärt god jämfört för några dagar sen).  Ödem borta, bara ont i halsen när jag gäspar, småfebrig. Och hyfsat pigg. I morgon ska jag ut och hamstra glass och frukt och mjölk.

Verksamhetsberättelsestatus: hyperstress och totalpanik. Och inte blir det snyggt heller.

Fortsatt framåt

Jag mår bättre och bättre. Ödemet i halsen är nästan försvunnet och jag har bara ont i halsen när jag gäspar. Är ovanligt trött och har fortfarande feber ibland men jämfört med hur jag mådde i tisdags känner jag mig som hälsan själv. Kortison är verkligen rena dundermedicinen.

Jag är dock inte pigg nog att bli uttråkad för att jag inte kan gå ut. Även om jag hade blivit uttråkad är vädret avskräckande (kallt, slask och is om vartannat, varningar om halka på Facebook). Dessutom har jag en verksamhetsberättelse att roa mig med. Håller på att lägga in all text och bild i ett dokument i InDesign. I morgon ska jag läsa igenom allt och rätta språket. Och försöka få textspalterna att hamna på någorlunda rätt ställe.

Och hur som helst är vädret inget vidare.

Tröttsamt

Årsmötet i föreningen närmar sig och jag brukar sätta samman listan på alla som anmält sig och använda den när jag bockar av alla på årsmötet. Jag brukar kolla alla som anmäler sig via e-post medan den som brukar vara i lokalen brukar skriva ner de som anmäler sig via telefon. I år har ordföranden delegerat den senare uppgiften till en styrelsemedlem som ändå sitter i lokalen varje dag. Jag bad henne att mejla mig namnen på de som anmält sig via telefon. Det ville hon inte. Hon skulle bara skicka till ordföranden (jag är sekreterare). Hon skulle skicka en handskriven lista. När jag sa att vi brukar lägga in alla namnen i ett Worddokument fick jag svaret ”Men det orkar väl inte jag”.

Alltså va?

Så här är det: att förbereda och genomföra årsmöten kräver en del arbete. Min del i det hela handlar om att skriva delar av verksamhetsberättelsen samt att sedan korrläsa. Dessutom brukar jag upprätta listan på de som anmält sig och bocka av dem mot medlemslistan. På själva mötet ska jag registrera alla som kommer. Eftersom det alltid dyker upp ett gäng som inte anmält sig blir det lite stressigt när de ska hittas i medlemslistan. Det är en röst per hushåll som gäller och vi måste ha en röstlängd innan själva årsmötet börjar. Dessutom är jag vanligtvis mötessekreterare.

Det är lite stressigt och lite nervöst men samtidigt roligt. Årsmötet är ju så viktigt och allt måste ju gå i lås.  Jag brukar göra vad jag kan för att få delarna jag ansvarar för att funka.

Att då få svaret ”Men det orkar väl inte jag” när det gäller en så enkel sak som att skriva ner vilka som anmält sig via telefon känns bara så fullständigt hopplöst.

Nu känner jag mig fullständigt sänkt. Jag hoppas verkligen styrelsens valberedning glömt bort mig. Jag orkar inte med ett år till med människor som har en sån inställning. Det är ju det här som är anledningen till att jag vill hoppa av. Inte hela föreningslivet alltså, bara den här styrelsen.

Långt gnälligt inlägg, jag vet, men jag var tvungen att skriva av mig

Bra möte och efter

Möte ikväll med arbetsgrupp i föreningen. Ett bra möte som fattade bra beslut som jag tror kommer lösa en del onödiga konflikter och allmänna otrevligheter. Tyvärr har många av konflikterna skapats av en person. Det senaste året har varit riktigt jobbigt och flera i gruppen har sagt att det måste bli en förändring. Nu har vi fattat beslut om en förändring. Jag tror det kommer bli bra.

När jag kom ut från mötet hade det börjat snöa. Typ småspik frusen till is. Jag åkte direkt hem och rasade ihop i soffan. Mental meltdown pga överdos av intryck. Jag tog min tillflykt till en biografi över de Gaulle. Fattade knappt vad jag läste men jag blev i alla fall nervarvad. Nu ska jag i säng.