Koffein- och sockerchock

Stenhög på koffein och socker. Just hemkommen från styrelsemöte, det sista för i år. Det är egentligen otroligt hur mycket sötsaker jag kan få i mig samtidigt som jag skriver protokoll.

Nu är jag lätt illamående och överväger en månads detox. Egentligen vill jag ut på långpromenad för att kompensera kalorichocken. Men det är halt som sjutton och dessutom mörkt. Och så har jag ont i knät. Jag har inte promenerat på evigheter (läs: en vecka), jag gör vissa gymnastiska övningar och knät envisas med att ha ont.

Jag börjar tro att jag nog måste ta mig till vårdcentralen i alla fall, för att få en exakt diagnos, anpassad sjukgymnastik och hela baletten. Om inte annat så vore det nog bra att utesluta andra diagnoser, som artros och annat deppigt.

Men en sak är bra. Jag mår psykiskt bättre. Inte fantastiskt men jag klättrar åtminstone inte på väggarna och det är ju bra.

Trängsel, hjälp

Möte ikväll i en alldeles för liten lokal. Jag avskyr den sortens trängsel. Det är så kaotiskt, röran när alla ska försöka hitta en plats, människor och prylar överallt, en oförsiktig rörelse och nånting välter eller ramlar i golvet. Som överfulla spårvagnar i rusningstrafik.

Dessutom gillar jag inte att sitta nära människor jag inte känner så bra. Det är ytterst få, i princip bara nära släktingar, som jag är bekväm att dela soffa med. Resten vill jag ha på visst avstånd, tackar som frågar.

Nästa gång ska jag föreslå en större möteslokal.

Hösttecken

Föreningslivet håller på att starta upp efter semestrarna. Jag inledde i morse med säsongens första möte och fick en diger lista på måste-göras och borde-vara-gjort-för-veckor-sedan. Det känns lite konstig, som om det redan vore höst.

Och så ösregnade det. Som om vädret ville tala om att det är nog lite höst iallafall.

Inte för att jag har något emot att hösten. Jag älskar hösten. Och för närvarande är jag ovanligt välvilligt inställd till regn och det beror inte bara på den där regnrocken jag köpte. Det har varit ovanligt torrt juli och en del träd börjar redan få gula löv. Augusti är augusti och då vill jag inte att det ska se ut som vore det oktober.

Räfven i Flunsåsparken

Jag och en kompis kollade på när Räfven spelade i Flunsåsparken i eftermiddags. Bra musik. Helt hysteriskt bra liveband.

Spelningen ingick i festivalen Kultur 4ür Göteborg som pågår under flera dagar. Ungdomar från olika stadsdelar ror i land festivalen med hjälp av Kultur 414 och flera föreningar, bl.a. Hyresgästföreningen. Ett led i arbetet att öka kontakterna mellan olika stadsdelar i en av Europas mest segregerade städer. Bra grej liksom.

På tisdag kommer slår Kultur 4ür Göteborg ner i Svartedalen och på onsdag är det Västra Frölundas tur.

Nonchalant och respektlöst

Jag är sjukt trött, har ont överallt och har en del att göra som bara måste göras. Det hade varit hanterligt om jag inte dessutom måste jaga på människor för att få dem göra sin del. Vi har en arbetsgrupp med tajt schema och deadline i närtiden. Gruppen måste alltså leverera resultat snart. Jag förstår inte varför man anmäler sig till en sådan arbetsgrupp om man sedan inte har tid att göra det som förväntas av en utan bara skjuter upp och skjuter upp. Det är nonchalant både mot övriga i arbetsgruppen och mot uppdragsgivarna. Det är respektlöst.

Det var just den typen av människor som fick mig att hata grupparbeten i skolan.

Utflykt till Åsa #blogg100 dag 98

Nu hatar jag bara delar av mitt liv. Det går framåt.


I dag var jag i Åsa med en kompis. Vi promenerade till naturreservatet Näsbokrok och sedan blev det lunch hos hennes föräldrar. Härligt att komma ut och bort från stan.

Och ikväll har jag svullat glass och renskrivit ett protokoll jag borde ha tagit itu med för två veckor sedan. I dag känns det nästan som om jag fungerar. Det är bra. Det var över en månad sedan sist.

Manifestation mot våldet, igen #blogg100 dag 97

Jag hatar fortfarande mitt liv och dessutom har jag huvudvärk. Men jag gick åtminstone på kvällens manifestation mot våldet.


Vi marscherade från Götaplatsen till Gustav Adolfs torg där det blev tal av flera personer. Mohammad Ali från Angered läste en av sina dikter. Hyresgästföreningen delade ut kaffe och kakor. Väldigt många föreningar och nätverk hade ställt sig bakom manifestationen. Och människor från hela staden deltog, inte bara från orten. Det var bra.

Konflikt #blogg100 dag 85

När en arbetsgrupp ska åstadkomma något och sammankallande kör sitt eget race, utan att ta till sig andras synpunkter och slutprodukten blir jättedåligt. När flera personer är ense om att arbetsgruppens förslag måste ändras på vissa punkter och sammankallande bara vägrar att göra de ändringarna. Då vill jag bara hoppa av allt.

Om det är något jag lärt mig de senaste månaderna så är det hur viktigt det är att rätt person är sammankallande för en arbetsgrupp. Och att göra klart att ”sammankallande” inte är samma sak som ”ledare av arbetet”.