Lättspårat

Saker en inte ska göra hur som helst: skriva på Facebook om ens barns diagnoser och trassel med rättsvårdande myndigheter. Åtminstone inte om en facebookar under sitt fullständiga namn. Det tar en minut att ta reda på var facebookaren bor och med vem. Att få fram vad barnen heter tar ofta inte mycket längre tid. Ofta räcker det med att skaffa ett abonnemang på Riksarkivet. Eller gå till biblioteket. Där finns cd-skivor med info om alla människor som levt i Sverige från 1850-talet och fram till 1980 – och vilka de delat hushåll med.

Eller så ringer en bara Skattemyndigheten och svamlar ihop något om släktforskning.

Många förstår inte det här men det är skrämmande lätt att skaffa fram en hel del information om människor, bara en vet var en ska leta. Särskilt om en är beredd att betala en liten slant för infon.

För vi har tagit studenten

I dag var jag på studentutsläpp med efterföljande mottagning. Studentutsläppet var en bisarr upplevelse. Jag tyckte det var hysteriskt redan för 30 år sen, när jag gick ut gymnasiet, och hysterin har ju accelererat de senaste decennierna. Men grundkonceptet är ju densamma. Till synes hysteriskt glada studenter i vitt och till synes lyckliga anhöriga med studentplakat och gåvor. Och så en del alkohol, liveband, och lastbilsflak.

Det var mycket roligt. En studie i sociologi eller etnologi. Jag borde ha tagit systemkameran med mig.

Studentmottagningen efteråt var mer stillsam, ingen hysteri och inget tvång att hålla sig till traditionerna. Det var väldigt trevligt.

Intriger

Senaste veckan har inneburit en överdos av intriger och människor som försöker att hetsa grupper mot enskilda individer. Det är inte jag själv som är utsatt men det får mig ändå att undra om det här med social interaktion är värt besväret. Vuxenmobbning är så hemskt, särskilt när den är ett led i en persons intrigerande i att driva igenom sin vilja till varje pris. Jag får väldig ångest av att se det som pågår. Och det är inte första gången det händer heller så det handlar inte om att någon gjort ett enstaka misstag eller haft en dålig vecka.

Jag är rädd att det kommer fortsätta och eskalera och jag känner att jag vill inte vara med längre, inte på de premisserna. Jag vet att de allra allra flesta inte agerar på ett sånt sätt, de är sjyssta och de lyssnar på varandra och de gör så gott de kan. I det här fallet är det en person som förstör för en hel grupp. Det har varit problem i ett år nu. I början tänkte jag att jag är den enda som har problem med den här människan men listan på personer som blivit illa åtgångna och till och med hoppar av blir bara längre.

Jag har verkligen jättesvårt att hantera såna här saker känslomässigt. Jag förstår inte att en människa kan vara beredd att förstöra så mycket bara för att driva igenom sin egen agenda. Det handlar trots allt om ideellt arbete och människor som försöker åstadkomma något bra och så rasar allt bara.Jag antar att de flesta mår dåligt av såna situationer.

Jag mår verkligen dåligt över situationen. Inte så att jag vill stänga in mig i lägenheten och bara umgås med katten och internet i ett halvår. Men jag överväger att hoppa av en grupp som jag har engagerat mig i de senaste åren.

Regn regn regn och utflykt

Skulle gått på bakluckeloppis i förmiddags men det regnade inne. Inget snällt duggregn som en fixar med paraply och hyfsade skor utan riktiga skyfall. Inte alls loppisväder. Mer ligga-i-sängen-och-läsa-deckare-väder. Har börjat på en ny deckare, Inland av Arne Dahl.

På kvällen hängde jag med en kompis till Lerum. Vi promenerade längs Säveån och kollade in Växtrum. Jag plockade en del zoner. Strandpromenaden i centrala Lerum är väldigt fin. Gångstigen funkar både för gående, barnvagnsförsedda och rullstolsburna (däremot är ett par av broarna orimligt smala, inget för permobil eller dubbelbarnvagn). Det är väldigt lummigt längs vattnet och enligt uppsatta skyltar är Säveån hem för både lax, kungsfiskare och bävrar. Lummigheten gör det ofta svårt att se själva ån men den som vill ha fri utsikt över vattnet kan ta en tur dit under vinterhalvåret – också.

Vi hade tur med vädret – precis när vi promenerat klart och åkt iväg för att fika kom hällregnet.

Att kräkas eller inte kräkas

Jag kräktes inte i natt, trots överdosen av godis och glass. Faktum är att jag somnade jättegott och sov länge. Storasyrran försökte få upp mig med ett ”Klockan är jättemycket” men jag somnade om, trots att hon och mellansyrran satt och babblade någon meter bort (jag sov i bäddsoffan, bredvid mellansyrrans datorbord).

Däremot höll jag på att spy i eftermiddags. Jag blev gräsligt åksjuk under bilresan från systersonen ute i spenaten till Halmstad. Stora skulle ta bussen tillbaka till Göteborg. Jag blir lätt åksjuk i bil, särskilt om sockerhalten i blodet är hög.

Jag får nog minska intaget av godis, glass och wienerbröd inför bilresor. Eller köra med starkare åksjuketabletter.

I vilket fall som helst är jag hemma igen, efter ett kort, intensivt och trevligt besök hos mellansyrran utanför Halmstad.

Frosseri

I dag har jag varit på besök i Paradiset aka Sia Glass butik i Slöinge, Halland. Så mycket glass till  låga priser. Jag plockade åt mig viol, choklad och hallon/saltlakrits, mellansyrran skogsbär och storasyrran skogsbär. Andrasortering och nedsatt pris så det var läge att frossa.

Vi köpte godis också. I en annan butik.

Jag kommer förmodligen kräkas i natt. Jag kommer förtjäna det.

Nonchalant och respektlöst

Jag är sjukt trött, har ont överallt och har en del att göra som bara måste göras. Det hade varit hanterligt om jag inte dessutom måste jaga på människor för att få dem göra sin del. Vi har en arbetsgrupp med tajt schema och deadline i närtiden. Gruppen måste alltså leverera resultat snart. Jag förstår inte varför man anmäler sig till en sådan arbetsgrupp om man sedan inte har tid att göra det som förväntas av en utan bara skjuter upp och skjuter upp. Det är nonchalant både mot övriga i arbetsgruppen och mot uppdragsgivarna. Det är respektlöst.

Det var just den typen av människor som fick mig att hata grupparbeten i skolan.