Regn regn regn och utflykt

Skulle gått på bakluckeloppis i förmiddags men det regnade inne. Inget snällt duggregn som en fixar med paraply och hyfsade skor utan riktiga skyfall. Inte alls loppisväder. Mer ligga-i-sängen-och-läsa-deckare-väder. Har börjat på en ny deckare, Inland av Arne Dahl.

På kvällen hängde jag med en kompis till Lerum. Vi promenerade längs Säveån och kollade in Växtrum. Jag plockade en del zoner. Strandpromenaden i centrala Lerum är väldigt fin. Gångstigen funkar både för gående, barnvagnsförsedda och rullstolsburna (däremot är ett par av broarna orimligt smala, inget för permobil eller dubbelbarnvagn). Det är väldigt lummigt längs vattnet och enligt uppsatta skyltar är Säveån hem för både lax, kungsfiskare och bävrar. Lummigheten gör det ofta svårt att se själva ån men den som vill ha fri utsikt över vattnet kan ta en tur dit under vinterhalvåret – också.

Vi hade tur med vädret – precis när vi promenerat klart och åkt iväg för att fika kom hällregnet.

Fina fisken

Stekt sill med citronpeppar. Fina grejer. Billigt också. 

Lise såg besviken ut när hon inte fick. Hon har utvecklat ett visst intresse för min matlagning, särskilt när det vankas fisk. Då fattar hon posto i köket med förväntan i blicken. Jag kan ju få för mig att ge henne en godbit (händer aldrig). Jag kan ju tappa något (händer ofta).

Loppis och så bambi #blogg100 dag 96

I förmiddags gick jag till bakluckeloppisen i Dalen vid Slottsskogen. Regnet hängde i luften och säljarna var få; jag tror de gjorde goda affärer. Jag hittade en beige blus och en lång svart klänning samt en bok. Bra skördat för 45 pix!


Tog en promenad efteråt för att plocka zoner. Uppe vid djurgårdarna i Slottsskogen träffade jag de här sötnosarna. Übergulliga!

Att inte få sova i garderoben #blogg100 dag 86

Linus är lite upprörd. Han tycker om att sova på översta hyllan i en av garderoberna. Men när han hoppar upp dit har hyllorna en tendens att rasa ner (inte så bra kvalitet). Så nu har jag satt tillbaka hyllorna för femtioelfte gången och stängt garderobsdörren och han förstår inte varför. Han sitter och piper utanför den stängda dörren och väntar på att jag ska öppna den. Men jag öppnar inte och han förstår inte varför.

Jag hoppas att hans minne är kort.

I trädgården #blogg100 dag 82

Heldag i storasyrrans trädgård på Styrsö. Min lugg luktar hönsgödsel (igen), jag har blåsor i händerna (åtminstone en) och känner mig allmänt mörbultad (elgräsklippare m.m. är för mesar, här kör vi allt manuellt). Och så är jag kräftröd i ansikte, nacke och axlar.

Någon sa att det som inte dödar en härdar en. Jag hoppas det gäller trädgårdsarbete också.

I morgon ska jag tvätta håret. Och köpa solskyddsmedel.

Upp och ner #blogg100 dag 75

De flesta zoner i Turf ligger ju i stadsmiljö men det blir ju en del naturupplevelser också. Och bergsklättring. En sak jag lärt mig är att det är betydligt lättare att ta sig upp än att ta sig ner. Allting känns så mycket högre när en står där uppe och ska ner.

Jag har också lärt mig att när jag är på ställen där det finns höga branter eller mycket våtmarker är det bäst att hålla sig till stigen, även om de innebär en omväg. Det finns trots allt en orsak till att stigarna går där de går och t.ex. inte rakt genom ett kärr eller över stupet.

Många stigar finns inte utmärkta i Turf-appen eller på Eniro. Det gäller både mindre asfalterade gångvägar och upptrampade gångstigar. Då är Turf Map Tool ett bra komplement, där hittar jag stigar som leder till de flesta zoner i spenaten.

Skällande hund #blogg100 dag 68

Folk som tar med sig hunden när de ska ut på krogen kan ju se till att hunden inte skäller. Den har hållit på i över en timme nu.

Ett jefla minimum är att personalen säger åt ägarna att få tyst på hunden.

Jag förstår att det är trevligt att sitta på en uteservering och dricka öl men om inte hunden kan hantera stillasittandet ska inte hunden vara med. Av hänsyn både till hund och omkringboende.

Mvh Häxan Surtant.

Agathas favoritgift #blogg100 dag 66

Jag visste ju att äppelkärnor får groddar när de ligger i jorden. Men det var första gången jag sett att kärnorna fått groddar när de fortfarande var kvar i det ätbara äpplet. Jag tittade misstänksamt på groddarna. Äppelkärnor innehåller Agatha Christies favoritgift vätecyanid. Det är inget jag vill få i mig, inte ens i små icke-dödliga mängder. Jag förmodar att nånting händer på vägen från kärna till groddar och att vätecyaniden inte traskar vidare från kärna till grodd men jag var inte beredd att ta några chanser. Jag petade beslutsamt bort groddarna från äpplet jag åt.

Och nej, om någon erbjuder dig låt oss säga en kaffekopp full med äppelkärnor ska du inte äta upp dem. Inte ens om det är ett vad och du får massa pengar om du sätter i dig varenda äppelkärna. De är inte nyttiga för dig.

 

En varierad kost #blogg100 dag 60

Linus och Lise tror starkt på det här med en varierad kost. De försöker alltid stjäla varandras mat. Särskilt Lise. Hon vet att jag när jag sitter framför datorn är döv och blind för allt annat, som om det är en eller två katter som äter ur Linus matskål. Linus serveras alltid i vardagsrummet, Lise i köket. 

Egentligen borde jag stänga dörren till köket när jag gett Lise mat. Men hon tycker inte om att bli instängd och en gång kissade hon i protest på köksmattan.

Eftersom Lise får specialfoder för att motverka kristaller i urinen är det viktigt att hon äter sin egen mat och inte Linus. Hävdar jag. Hon håller inte med. Förnuftsargument är inte hennes grej.