Fel Marple 

Har hållit mig uppe för att kolla på Miss Marple. Enligt tv-tablån skulle sjuan sända serien med Joan Hickson. Den har jag velat se länge. Men det står fel i tv-tablån; det är nyfilmatiseringen med Geraldine McEwan som sänds. McEwan är min favorit-Marple (jag har fortfarande inte förlåtit dem för att de gav henne kicken efter några säsonger) men jag har sett alla avsnitten ungefär en miljon gånger. Serien med Joan Hickson har jag inte sett sedan Sverigepremiären för typ 30 år sen.

McEwan är verkligen fantastisk och serien välgjord men jag orkar inte hålla mig vaken. Jag drar till sängs med en bok.

Helt utslagen och nu går jag och lägger mig

Är på väg att kravla mig till sängs. Lite skämmigt att gå och lägga mig före kl 21 men jag har haft en psykiskt ansträngande dag (fråga inte). Och den började tidigare än beräknat. Jag låg och läste länge inatt p.g.a. räknade med sovmorgon men sovmorgonen frös inne. Kl. 8 vaknade jag av väsen på gården; värden låter göra om rabatterna. Trädgårdsarbete kan låta mer än en tror. Särskilt när det är motorfordon inblandade.

Ibland önskar jag det fanns en regel om att entreprenörer inte får börja låta före kl 09.00. Jag antar att jag ska vara glad att de inte satte igång redan runt 7.

I vilket fall. Igår avslutade jag ju bloggutmaningen Blogg100. För första gången ever lyckades jag blogga en gång om dagen i 100 dagar. Undrar om jag kan fortsätta i samma stil och blogga minst en gång om dagen under resten av sommaren?

Upp och ner #blogg100 dag 75

De flesta zoner i Turf ligger ju i stadsmiljö men det blir ju en del naturupplevelser också. Och bergsklättring. En sak jag lärt mig är att det är betydligt lättare att ta sig upp än att ta sig ner. Allting känns så mycket högre när en står där uppe och ska ner.

Jag har också lärt mig att när jag är på ställen där det finns höga branter eller mycket våtmarker är det bäst att hålla sig till stigen, även om de innebär en omväg. Det finns trots allt en orsak till att stigarna går där de går och t.ex. inte rakt genom ett kärr eller över stupet.

Många stigar finns inte utmärkta i Turf-appen eller på Eniro. Det gäller både mindre asfalterade gångvägar och upptrampade gångstigar. Då är Turf Map Tool ett bra komplement, där hittar jag stigar som leder till de flesta zoner i spenaten.

Hemma igen #blogg100 dag 74

Mamma skrevs ut från sjukhuset efter lunch i dag. Jag hämtade henne på avdelningen och vi åkte taxi hem till henne.

Jag hade ju lovat att komma och hälsa på henne på avdelningen i morse, men när jag ringde vid 8 sa växeln att telefontiden inte började förrän 11.30 och besökstiden först kl 14. Hon hade inte mobil med sig så jag kunde inte få tag på henne. Tack och lov ringde hon vid 11, hon fick låna en telefon. Personalen på Sahlgrenska har varit mycket snäll och lånat henne telefon så hon kunnat ringa mig både i går ett par gånger och i dag.

Jag kan inte beskriva med ord hur lättad jag är över att hon är hemma igen. Vi är alla lättade. I morgon ska jag gå hem till henne med en biblioteksbok jag hämtat ut åt henne.

Glorifiering av krig #blogg100 dag 71

Jag är inte direkt någon fan av Tolkien men storasyrran är och hon släpade iväg mig till bio för att se alla filmerna i trilogin Sagan om ringen. Det som störde mig mest med filmerna var glorifieringen av krig. Särskilt den sista filmen framställde krig som något rent och vackert och högtidligt. Men krig är blod och söndertrasade kroppar och kaos och skräck.

Game of Thrones är helt annorlunda. I både böckerna och tv-serien skildras krig realistiskt, som den slakt det är. Jag har precis sett avsnittet Battle of the Bastards och det är nog den vidrigaste skildringen av ett slag jag sett. Och det är vad krig är, vidrigt. Ibland oundvikligt, ibland helt nödvändigt, alltid vidrigt.

Täckt hår #blogg100 dag 69

Jag tycker verkligen jättemycket om tv-serien Poldark men det finns saker som stör mig. Som att Poldarks hustru Demelza visar sig barhuvad offentligt. Serien utspelas på slutet av 1700-talet för sjutton! På den här tiden gick inte gifta kvinnor ut utan att sätta något på huvudet. Huvudbonaden var ett tecken på deras status som gifta. Det spelade ingen roll om de kom från bondeståndet eller borgerskapet. Någonting skulle de ha på huvudet.

Om nu producenterna vill visa upp Demelzas vackra röda lockar hade de kunnat trolla fram en huvudbonad som bara täckte en del av håret. Hur svårt kan det vara liksom?

Det är samma sak med miniserien World Without End, efter Ken Folletts tegelstensroman med samma namn. Serien utspelas på 1300-talet i den fiktiva staden Kingsbridge. Både boken och tv-serien är väldigt underhållande men inte alltid så historiskt korrekta. Att en gift kvinna traskade stan runt med långt utsläppt hår var vid den här tiden otänkbart. Faktum är att det dröjde in på 1900-talet innan gifta kvinnor visade sig utan något på huvudet offentligt. Innan des var grundregeln: stick inte näsan utanför dörren utan att sätta något på huvudet. Punkt.

Och det var dagens rant. Nu ska jag och min huvudvärk gå och lägga oss. Men först ska jag välja en ny bok. En historisk roman kanske?

 

Regn och snö och britcrime #blogg100 dag 47

Först regn, sen snö. Aprilvädret var på sitt bästa humör i kväll. Jag är glad att jag har ett hem där jag kan krypa upp i soffan och kolla på brittisk deckare. Tv-serie baserad på Georges Simenons böcker om kommissarie Maigret. Inte dum alls. Rowan Atkinson är oväntat bra. Kul att han kan spela också allvarliga roller (tror inte han ler enda gång och han gör definitivt inga grimaser).