Städar i städskåpet

Äntligen! Jag har röjt i städskåpet. Slängt grejer som är trasiga, sorterat resten, dammsugit och torkat ur. Nu ser det riktigt fint ut. Och jag får äntligen plats med sånt som en ska ha i städskåp, som dammsugaren och lådan med trasor.

Appen Habitica, som jag fick tips om i ett npf-forum, har gjort underverk för min förmåga att få saker gjorda. Jag ska bland annat städa minst 10 minuter per dag, slänga minst en grej per dag (och då menar jag inte de vanliga soporna) och så vidare. Vissa dagar plockar jag bara i tio minuter, andra röjer jag ordentligt. Vissa dagar slänger jag bara något litet. Andra dagar rensar jag ut ett helt skåp. Jag bockar av och får poäng och känner mig allmänt tillfreds. Det är hur bra som helst.

Nu ska jag dra till sängs med huvudvärk (förkylning på gång) och bok.

Överfullt och tömningsdags

Får meddelanden från min internetleverantör om att min brevlåda för mejladressen är överfull och måste tömmas. Det är de senaste fyra åren av mitt liv som ligger där. Rensa måste jag uppenbarligen men jag kan inte bara radera allt. Det skulle vara som att slänga mina dagböcker för de senaste fyra åren. Särskilt som mina dagböcker för de senaste fyra åren innehåller en del luckor när jag inte orkat skriva något.

Nu har jag suttit i en timme och rensat. Jag hoppas det hjälper upp situationen ett tag.

Hur som helst förklarar det varför folk säger att mejl till min adress studsar. Särskilt mejl med tunga filer.

Hej 2018

Firar årets första dag med att stanna kvar i pyjamasen. Har värsta förkylningen och ute har det regnat mest hela tiden så motivationen att klä på mig och gå ut har inte varit på topp.

I stället har jag läst (Marie Bengts debutroman En sax i hjärtat, pusseldeckare, mycket lovande hittills), kollat på film (animerade Hitta Nemo, hur bra som helst, obegripligt att jag inte sett den tidigare) och bloggat. Och så har jag lekt med Linus.

Tar igen det jag missade då

Det knäcker mig en smula att jag inte fick uppleva David Bowies 1990-tal när det fortfarande pågick.

Av någon anledning jag inte förstår förutsatte jag i åratal att Bowie slutade vara riktigt intressant efter Lodger någon gång. Alltså efter 1978 sådär. Jag hade ju hört de flesta låtarna i Scary Monsters (and Super Creeps) då när det begav sig men inte varit så imponerad. Då var jag mest inne på Ebba Grön och Nationalteatern och Sex Pistols (och en del annat jag helst vill glömma p.g.a. så jefla pinsamt). Och eftersom Scary Monsters inte lät som något av ovanstående vägrade jag intressera mig för något Bowie gjort efter 1980. I 37 år. Jag kan vara störande tjurskallig när jag vill.

Och herregud så fel ute jag var.

De två senaste månaderna har jag  lyssnat in mig på allt Bowie gjort efter Scary Monsters. Och visst, först kommer ett par plattor som är sådär. Men sedan blir det fantastiskt och ännu mer fantastiskt och så vidare ända fram till 2015.

Jag kan inte fatta att jag missade det. Vad i helvete sysslade jag med på 1990-talet? För att inte tala om alla år efter det?

 

Bra rutiner med Habitica

Jag rensar i mina byrålådor. Slänger det jag inte har någon anledning att spara på och sorterar resten. Det blir en hel del som åker ner i sopsäcken. Det var ett tag sedan jag gjorde en ordentlig genomgång och jag har en viss talang för att samla på mig saker. Och jag behöver få mer plats. Alldeles för många saker som ligger framme och dräller, bättre att de hamnar i byrålådorna i stället.

Planen är att jag ska slänga eller ge bort något varje dag. Gärna mycket, när jag ändå är igång. Och för att jag inte ska glömma har jag lagt in det som en daglig vana i appen Habitica. Det är en app för smartphones som jag fick tips om i en Asperger-grupp på Facebook. Jag har också lagt in att jag ska städa, äta lunch eller middag och ta D-vitamin och annat i den stilen.

Jag lägger också in påminnelser om när jag ska vattna, diska och skriva rent anteckningarna från senaste styrelsemötet. Och det funkar. Jag har fått mycket bättre rutiner. Jag gillar ju rutiner och att göra listor och bocka av dem. Dessutom får jag erfarenhetspoäng för allt jag gör. Och jag får minuspoäng och avdrag på hälsopoängen om jag missar en daglig vana. Får jag slut på hälsopoäng åker jag ner en nivå.

 

Teknikproblem

Veckans teknikproblem: Spotify på mobilen slutar spela efter var tredje låt. För att fortsätta lyssna måste jag byta spellista. Det är hyfsat irriterande. Att starta om telefonen hjälpte inte. Kollat alla inställningar, inga problem där. Google kunde inte hjälpa mig heller.

Kort sagt, det är läge att ominstallera appen. Håll tummarna för mig.

Skärmskydd

Köpte ett skärmskydd i härdat glas till nya mobilen. Med tanke på hur skärmen på min gamla mobil ser ut framstår det som en vettig investering. Men jag borde bett butikspersonalen montera glaset. Eller åtminstone kollat upp lite tips och tricks på nätet. Det är svårt att få det rätt. Följaktligen har jag nu en mobil med skyddsglas som sitter lite snett och dessutom har luftbubblor. Men fast sitter det och mobilen funkar som den ska och det är huvudsaken.

Vampyropera

Dracula som opera. Jag är frestad. Den har urpremiär på Kungliga Operan i Stockholm i höst och Bio Roy direktsänder föreställningen. Föreställningen bygger på boken av Bram Stoker. Men eftersom kärlekshistorien mellan Mina och greven är med antar jag den också inspirerats av den helt fantastiska filmatiseringen med Gary Oldman och Winona Ryder. Som sagt, jag är frestad. Men jag har beslutat mig för att avstå och hoppas på en tv-föreställning så småningom. 260 spänn är ändå 260 spänn och jag ska spara pengar.

Det här med inne och ute

I dag har jag inte varit utanför dörren, bortsett från ett besök hos grannkatterna jag passat. Det kändes oerhört bra att inte behöva gå utanför dörren annat än till grannkatterna.

Annars har jag blivit mycket bättre på att gå ut. Tidigare kunde jag stanna hemma i veckor i sträck utan att gå ut annat än för att slänga sopor och handla. Nu går jag ut nästan varje dag.

För några år sedan fick jag promenader på recept på vårdcentralen men det funkade sådär. Jag hade svårt att motivera mig själv att gå utanför dörren. Ute är överskattat och i vilket fall som helst är det lugnare och tryggare hemma. Jag testade med att stadsorientera. Det fick mig utanför dörren, åtminstone under orienteringssäsongen. Men eftersom jag är usel på att läsa kartor irrade jag mest omkring på samma plätt medan jag försökte fatta var jag var och var kontrollen var. Så jag rörde egentligen inte så mycket på mig.

Men i april 2016 blev jag tipsad om Turf här på bloggen och det har funkat fantastiskt. Jag har börjat promenera mycket mer. Eftersom jag använder en app med GPS har jag inga problem med att se var jag är eller att hitta zonerna. Och jag gillar ju att samla på saker, i spelet samlar jag poäng och zoner. Jag kan jämföra mig med andra.

Smartphonespel som Turf och Pokemon Go är verkligen fantastiska för personer med t.ex. adhd och asperger.

Men som sagt, i dag har jag stannat hemma. Jag behövde den där innesittardagen. Jag behövde tystnad och isolation. Faktum är att det kändes så bra att jag överväger att upprepa succén i morgon.