VM

Sverige förlorade mot Tyskland i sista minuten. Nu är det ett jävla liv från krogen på andra sidan gatan. Det var ett jävla liv medan matchen pågick också.

Det är väl bra att folk har intressen och så. Men vissa tar det här med fotboll på alldeles för stort allvar.

Mycket som händer

I dag var jag på sjukgymnastik för andra gången. Fick med mig hem en ny omgång övningar som jag ska ägna mig åt under sommaren. Första gången jag var där var för tre veckor sedan och de övningar jag fick då har gjort mig gett mig lite starkare benmuskler och lite bättre balans. Och knät gör i alla fall inte mer ont.

Och nästa vecka ska jag på ett nytt samtal med psykolog, hon ska ställa kompletterande frågor inför skrivande av remiss om utredning av autismspektrumtillstånd.

Det är mycket som händer nu.

Avbrott

När spårvagnen stannade på Centralen på grund av strömavbrott i stora delar av staden. Då var jag glad att det inte hände när spårvagnen fortfarande var i Angered. En vet aldrig hur länge ett strömavbrott varar och det hade varit kämpigt att gå från Angered till Majorna.

Eller ja. Det finns ju bussar. Jag klev av spårvagnen på Centralen och tog 60-bussen till Masthugget och gick därifrån. Det funkade ju också.

I stället för middag

Saker jag gör i stället för att äta en ordentlig middag: sätter i mig två wrap och tre smoothies + kaffe. Nu mår jag lite konstigt. Antingen var det för mycket socker i den där smoothiesen (jävla ord att böja på svenska) eller så skulle jag skippat den sista muggen med kaffe.

Eller så är det ett migränanfall på ingång. Det var faktiskt ett tag sedan.

Nu går jag och lägger mig. Det ska bli intressant att se om jag somnar. Och om jag sedan vaknar om några timmar och kräks.

Regn!

I eftermiddags kom regnet. Ett stilla regn som förhoppningsvis inte stöttes bort av den torra marken. Och det regnade ganska länge.

Svalare blev det också. Nu är det bara 16 grader.

Efter en månads värmebölja känns det helt underbart. Och det bästa av allt är att det ska regna lite mer i morgon!

Datorhaveri

Min dator har ju blivit segare och segare och nu håller den på att ge upp alldeles. Och jag tror det är den senaste stora uppdateringen av Windows som håller på att ge den dödsstöten. Jag kan inte längre använda Photoshop, programmet bara kraschar. Jag har testat med att ominstallera allt från Adobe Creative Cloud, inklusive uppdateringar, men nej. Datorn vill inte längre. Jag tror inte det är någon idé att felsöka. Resten av datorn fungerar allt sämre.

Det är dags att shoppa loss.

Autism, för att uttrycka det kort

Var hos en psykolog i dag för bedömning om huruvida jag kan få psykologhjälp med att hantera min ADHD, framför allt mina humörsvängningar (jag pendlar upp och ner som kvicksilver vilket är jobbigt både för mig och för omgivningen). När jag pratat en timme sa hon att jag är autistisk, att vårdcentralens resurser inte kan ge mig så bra hjälp som jag skulle kunna få, att jag borde in på vuxenhabiliteringen. Nu kommer jag förmodligen kallas till ytterligare samtal så hon kan skriva remiss om utredning av autism.

Nu kan jag inte bestämma mig för att jag är glad för att jag kommer få stöd och hjälp eller om jag ska vara förbannad för att ingen kommit på det här med autism tidigare. Jo, en kompis lade till mig i en Facebookgrupp för Asperger för ett år sedan. Men hon var den första som berättade för mig att hon trodde jag var autistisk.

Så här är det: jag har skrikit på hjälp sen jag var 8 år, när jag insjuknade i OCD första gången. Sen dess har jag haft en väldigt jobbig tvångs- och ångestneuros. Psykiatrin i Göteborg kunde inte erbjuda mycket mer än tabletter (resursbrist i kombination med en extremt biologiskt inriktad psykiatri). Jag behövde visserligen medicin men jag ville ha terapi också.

Till slut sökte jag mig till psykiatrin i Alingsås där jag fick kognitiv beteendeterapi under några år och sedan en utredning om ADHD. Det var jättebra. Men när jag var 30 år var jag färdigbehandlad där, de kunde inte hjälpa mig mer, vi bara upprepade allt. Psykiatrin i Göteborg kunde fortfarande bara erbjuda medicinering. Mediciner är jättebra, de är en förutsättning för allt annat men medicin kunde jag ju få på vårdcentralen. Så jag dumpade psykiatrin i Göteborg och försökte klara mig på egen hand. Det gick väl så där men det gick.

Men så var det en ung läkare på vårdcentralen som för ett par månader sen gärna ville träffa mig. Jag hade ringt in begäran om förnyelse om recept. Hon skrev nåt i stil med att vårdcentralen skriver ut medicin mot psykiska problem och att det ju var ett tag sen jag var där för att prata om mina psykiska problem. Så jag fick en tid. Besöket ledde till en remiss angående eventuell psykologkontakt för att hantera min ADHD. Jag trodde att det skulle utmynna i ingenting men så kom ett brev om att jag hade fått en tid för samtal för utredning om jag kunde få psykologhjälp. Jag gick dit i dag och pratade närmast oavbrutet i en timme. Sen sa hon något i stil med autism och att jag kan få väldigt bra hjälp på vuxenhabiliteringen, om jag bara får en diagnos.

Och där är jag nu. Omtumlande dag, det här. Omtumlande år också, det senaste året.

För vi har tagit studenten

I dag var jag på studentutsläpp med efterföljande mottagning. Studentutsläppet var en bisarr upplevelse. Jag tyckte det var hysteriskt redan för 30 år sen, när jag gick ut gymnasiet, och hysterin har ju accelererat de senaste decennierna. Men grundkonceptet är ju densamma. Till synes hysteriskt glada studenter i vitt och till synes lyckliga anhöriga med studentplakat och gåvor. Och så en del alkohol, liveband, och lastbilsflak.

Det var mycket roligt. En studie i sociologi eller etnologi. Jag borde ha tagit systemkameran med mig.

Studentmottagningen efteråt var mer stillsam, ingen hysteri och inget tvång att hålla sig till traditionerna. Det var väldigt trevligt.