Bra möte och efter

Möte ikväll med arbetsgrupp i föreningen. Ett bra möte som fattade bra beslut som jag tror kommer lösa en del onödiga konflikter och allmänna otrevligheter. Tyvärr har många av konflikterna skapats av en person. Det senaste året har varit riktigt jobbigt och flera i gruppen har sagt att det måste bli en förändring. Nu har vi fattat beslut om en förändring. Jag tror det kommer bli bra.

När jag kom ut från mötet hade det börjat snöa. Typ småspik frusen till is. Jag åkte direkt hem och rasade ihop i soffan. Mental meltdown pga överdos av intryck. Jag tog min tillflykt till en biografi över de Gaulle. Fattade knappt vad jag läste men jag blev i alla fall nervarvad. Nu ska jag i säng.

Framsteg

Går igenom och slänger foton, både sådana jag tagit med vanlig kamera och med smartphone. Jag är inte en särskilt bra fotograf och jag kommer nog aldrig bli det, men jag har ju blivit bättre, även om det gått långsamt. Och det är väldigt kul. Jag har också blivit betydligt bättre på att bedöma vad som är en bra bild. Det är väldigt roligt att kolla på alla fantastiska bilder människor lägger upp på Instagram. Men jag ser också skillnaden i kvalitet mellan deras bilder och mina. Jag måste öva upp tekniken och jag borde lära mig grunderna i Photoshop.

Mötesmackor

Ätit tre mötesmackor med skinka och brieost. Det kom inte så många på mötet som planerat så det blev mackor över. Jättegoda, verkligen, särskilt som jag inte ätit middag innan jag gick hemifrån. Tyvärr blir jag vansinnigt törstig av kombon skinka och brie. Jag skulle vilja hinka i mig litervis med vatten men att hinka litervis strax före läggdags är ju osmart. Jag kommer lägga mig törstig i kväll.

 

Mer snö

När jag gick upp i morse såg gården ut så här.

Snöigt alltså. Jag såg väl inte direkt fram emot att gå ut (jag var tvungen att gå ut) men det såg i alla fall fint ut. Snö är vackert, men inte så länge när det gäller Göteborg. Åtminstone inte den här delen av Göteborg. Och i vilket fall som helst slaskade det bort väldigt snabbt.

Städar i städskåpet

Äntligen! Jag har röjt i städskåpet. Slängt grejer som är trasiga, sorterat resten, dammsugit och torkat ur. Nu ser det riktigt fint ut. Och jag får äntligen plats med sånt som en ska ha i städskåp, som dammsugaren och lådan med trasor.

Appen Habitica, som jag fick tips om i ett npf-forum, har gjort underverk för min förmåga att få saker gjorda. Jag ska bland annat städa minst 10 minuter per dag, slänga minst en grej per dag (och då menar jag inte de vanliga soporna) och så vidare. Vissa dagar plockar jag bara i tio minuter, andra röjer jag ordentligt. Vissa dagar slänger jag bara något litet. Andra dagar rensar jag ut ett helt skåp. Jag bockar av och får poäng och känner mig allmänt tillfreds. Det är hur bra som helst.

Nu ska jag dra till sängs med huvudvärk (förkylning på gång) och bok.

Hoppar av

Jag har beslutat mig för att hoppa av ett förtroendeuppdrag jag haft i flera år. Det är ett stort beslut, förtroendeuppdraget har gett mig mål och mening med livet. Men jag trivs inte längre i styrelsen, eller snarare sagt, jag vantrivs. Det har varit så ett tag nu. Någonstans på vägen förvandlades vår styrelse från att vara ung och radikal och nytänkande till gaggig, gubbig och gnällig. Det är för mycket av människor som själva inte gör något men gärna klagar på andra.

Droppen som fick bägaren att rinna över var trashandet av en person som betytt massor för rörelsen men som nu omtalas som förrädare. Jag var den enda som försvarade henne. Det var väldigt obehagligt och deprimerande och fel.

Det är massa sådana saker som gjort att jag fått nog. Jag vill inte vara en del av det där. Så nu ska jag bara fixa några sista saker före årsmötet och sedan går jag vidare med mitt liv.

Överfullt och tömningsdags

Får meddelanden från min internetleverantör om att min brevlåda för mejladressen är överfull och måste tömmas. Det är de senaste fyra åren av mitt liv som ligger där. Rensa måste jag uppenbarligen men jag kan inte bara radera allt. Det skulle vara som att slänga mina dagböcker för de senaste fyra åren. Särskilt som mina dagböcker för de senaste fyra åren innehåller en del luckor när jag inte orkat skriva något.

Nu har jag suttit i en timme och rensat. Jag hoppas det hjälper upp situationen ett tag.

Hur som helst förklarar det varför folk säger att mejl till min adress studsar. Särskilt mejl med tunga filer.

Skräpigt

Jag är jättenoga med att sopsortera. Förpackningar går direkt till förpackningsinsamlingen, batterier hamnar i batteribingen, elektroniskt avfall lämnas till Farligt avfall-bilen och så vidare. Är jag osäker på hur jag ska slänga något kollar jag upp det på nätet.

Fast när jag kommer till återvinningsstationen och det ser ut så här känner jag bara för att ställa ner min kasse med ursköljda och ihopplattade förpackningar och gå. What’s the point, liksom.

Sen tänker jag att det är väl det folk gjort. När kärlet för pappersförpackningar (för det gäller nästan alltid kärlet för pappersförpackningar) är fullt och överfullt orkar inte de inte släpa hem allt igen. Eller gå till nästa återvinningsstation där kärlet för pappersförpackningar kanske också är fullt. Så de ställer sina kassar med förpackningar och går.

Med andra ord. Kommunen borde antingen fördubbla antalet kärl för pappersförpackningar eller tömma dem dubbelt så ofta. Det skulle inte lösa alla problem med nedskräpning vid återvinningsstationerna, men kanske några.