Vill inte autism

Jag vill verkligen inte vara det allra minsta autistisk. Jag var så nöjd med ADHD. Autism är något annat.

Det som gör mig mest förbannad är att jag har varit annorlundafungerande i femtio år nu. Jag tycker ju att polletten borde ha trillat ner hos någon någon gång. Åtminstone hos de som känt mig hela mitt liv och som varit så bra på att tala om för mig hur fel jag är. De hade ju kunnat tänka några varv till i stället för att bara tjata på att jag måste ändra på mig, att jag måste bli normal, att jag måste bli som dom.

De kan ju knappast skylla på att de inte märkt nåt.

Det är det som knäcker mig. De där människorna som alltid tyckt att jag är så fel och som bara utgått från att det handlat om nåt slags karaktärsdrag som går att komma till rätta med om jag bara anstränger mig.

Jobbig jävla dag. Jobbigt jävla år.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *