Hunger

Nackdelen med en tidig middag är att jag vid halv nio-tiden är hungrig som en varg. Nu har jag ätit tre vanliga smörgåsar och fyra knäckebrödsmackor och jag är fortfarande hungrig. Jag överväger en burk soppa. Eller en halv liter glass. Eller vad som helst.

Dessutom håller jag på att bli förkyld. Konstig kombo. Brukar en inte tappa aptiten av förkylningar?

Vill inte autism

Jag vill verkligen inte vara det allra minsta autistisk. Jag var så nöjd med ADHD. Autism är något annat.

Det som gör mig mest förbannad är att jag har varit annorlundafungerande i femtio år nu. Jag tycker ju att polletten borde ha trillat ner hos någon någon gång. Åtminstone hos de som känt mig hela mitt liv och som varit så bra på att tala om för mig hur fel jag är. De hade ju kunnat tänka några varv till i stället för att bara tjata på att jag måste ändra på mig, att jag måste bli normal, att jag måste bli som dom.

De kan ju knappast skylla på att de inte märkt nåt.

Det är det som knäcker mig. De där människorna som alltid tyckt att jag är så fel och som bara utgått från att det handlat om nåt slags karaktärsdrag som går att komma till rätta med om jag bara anstränger mig.

Jobbig jävla dag. Jobbigt jävla år.

Nyordet renovräkning

Ett av orden på nyordslistan 2017 är renovräkning, rapporterade Aktuellt ikväll. Renovräkning är att människor tvingas flytta på grund av har inte råd att bo kvar efter renovering.

Det är sorgligt att ordet behövs men det är bra att ordet seglat upp på nyordslistan. Medvetandegörande är första steget i vilken kamp som helst. Och kampen för att alla ska ha råd att bo kvar är hur viktig som helst. Det handlar om människors hem.

Choklad och så massa spring

Så här i efterhand inser jag att jag borde ätit den där chokladen när jag klarat av middagen. Husse hämtade Love i dag vid 15-tiden och som tack för kattvakteriet fick jag choklad och Linus kattgodis.

Chokladen åt jag snabbt upp. Nu vill jag inte äta nånting mer ikväll men vet att jag måste tvinga i mig middag pga kommer få huvudvärk annars.

Och Linus har återerövrat korgen högst upp i klätterställningen. Men först sov han i sängen ett par timmar. Han har haft några livade dagar, springande fram och tillbaka i lägenheten med Love tätt i hälarna. Då och då har han fräst ifrån, när han tyckte det blev för mycket. Love är yngre och betydligt livligare och Linus hängde inte alltid med i svängarna. Men överlag har de kommit anmärkningsvärt väl överens med tanke på att de bägge är katter. Det underlättade förmodligen att ingen av dem tycks ha någon som helst känsla för revir.

Hit och dit

I morse blev det lite jagande hit och dit i lägenheten och till slut fräste Linus åt Love. Men sedan har det varit lugnt fram till nu. Love har tyckt att Linus är jättespännande och smugit och spanat. Linus i sin tur nosat lite, tittat lite och mest ignorerat. Och ätit av Loves mat. Love äter också av Loves mat. Ingen av dem är särskilt intresserad av Linus mat. Hm.

Love spanar på Linus

Nyss fick Love ett ryck och jagade Linus ett varv över lägenheten. Linus smet in under en byrå och väntar på att stormen ska bedarra. Stormen studsar upp och ner av energi. Jag ska plocka fram ett snöre och leka med honom en stund så han får rasa av sig.

Kattbesök

Linus och jag har finbesök, en katt som ska vara hos oss över julhelgen medan husse är bortrest. Han är lite yngre än Linus och har varit på besök hos oss en gång tidigare, för kanske två år sedan. Linus fattar ju inte det här med revir och är hursomhelst inte är någon slagskämpe så han fräste inte ens åt Love när denne kom ut ur kattburen. Love å andra sidan tyckte det här med Linus var jättespännande – tänk, en katt som inte fräser åt mig! Han ägnade några timmar åt att spana på Linus, smyga på Linus, göra utfall mot Linus och springa efter Linus när Linus skuttade undan.

Till slut ledsnade Linus på att skutta undan och vägrade röra på sig. Love tvärnitade också. Han är inte heller någon slagskämpe.

Nu är allt lugnt. Love ligger i Linus klätterställning och sover och Linus spanar runt i lägenheten, om allt står där det ska. Och jag ska gå och lägga mig.

Tillökningstankar

Främsta argumentet att skaffa ännu en katt är nog Linus. Jag försöker ju underhålla honom så gott det går men jag är trots allt bara människa. Jag vet inte om han saknar just Lise men jag tror att han saknar någon. Han vill ha någon att smyga på och att jaga.

Och eftersom Linus är så mesig bör denna någon vara en liten honkatt. En honkatt som är tuff nog att inte tillåta sig bli trakasserad av Linus men inte så tuff att hon får för sig trakassera Linus.

Det är en svår avvägning det där. Och det går ju inte att beställa en katt med en för den här familjen perfekta egenskaperna.

Hur som helst saknar jag Lise. Så väldigt mycket.

Tar igen det jag missade då

Det knäcker mig en smula att jag inte fick uppleva David Bowies 1990-tal när det fortfarande pågick.

Av någon anledning jag inte förstår förutsatte jag i åratal att Bowie slutade vara riktigt intressant efter Lodger någon gång. Alltså efter 1978 sådär. Jag hade ju hört de flesta låtarna i Scary Monsters (and Super Creeps) då när det begav sig men inte varit så imponerad. Då var jag mest inne på Ebba Grön och Nationalteatern och Sex Pistols (och en del annat jag helst vill glömma p.g.a. så jefla pinsamt). Och eftersom Scary Monsters inte lät som något av ovanstående vägrade jag intressera mig för något Bowie gjort efter 1980. I 37 år. Jag kan vara störande tjurskallig när jag vill.

Och herregud så fel ute jag var.

De två senaste månaderna har jag  lyssnat in mig på allt Bowie gjort efter Scary Monsters. Och visst, först kommer ett par plattor som är sådär. Men sedan blir det fantastiskt och ännu mer fantastiskt och så vidare ända fram till 2015.

Jag kan inte fatta att jag missade det. Vad i helvete sysslade jag med på 1990-talet? För att inte tala om alla år efter det?

 

Tjock

Undra på att mina kollegor i föreningen tror att jag är med barn. Jag har ju blivit jättetjock de senaste månaderna. Okej, inte överviktstjock. Men snudd på. Det kan inte vara många hekton kvar innan jag halkar ut ur spannet för normalviktig.

Och det jobbiga är att nästan allt satt sig på magen. Det är ju för mycket midjemått som är problematiskt ur hälsosynpunkt.

Dags att dra ner på glassen och sötsakerna igen. Och så borde jag nog se mig i spegeln lite oftare.