Ingen jävla superkraft

Det där snacket om ADHD som en superkraft. Jag hatar det. ADHD är ingen jävla superkraft. ADHD är massa saker jag hade föredragit att vara utan. ADHD gör det så svårt att orka existera, att bara finnas till. Jag älskar att leva men världen är så väldigt mycket, den rusar fram och den väsnas, den står aldrig stilla och den är aldrig tyst, den är kaos och kaoset upphör inte.

Och alla dessa människor. Människor är superintressanta och för det mesta trevliga och anmärkningsvärt förstående. Men de är människor och jag förstår dem inte. Rent intellektuellt kan jag resonera mig fram till hur människor agerar och reagerar. Jag är intelligent och människors känslor och resonemang är ofta följdriktiga, givet alla omständigheter. Men människor är ändå så främmande. Som en glasvägg mellan mig och mänskligheten.

Och rastlösheten. Oron i kroppen. Svårigheterna att sitta still. Svårigheterna att behålla koncentrationen. Ansträngningen för att behålla fokus.

Att då höra de där människorna som påstår att alla som har npf har superkrafter. Det är som en spark i magen. Inte nog med att delar av mig fungerar så dåligt. Jag ska dessutom känna mig värdelös pga har inga superkrafter. Vad i helvete, liksom.

Att påstå att npf är en superkraft är att förminska alla de problem npf medför.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *