Koffein- och sockerchock

Stenhög på koffein och socker. Just hemkommen från styrelsemöte, det sista för i år. Det är egentligen otroligt hur mycket sötsaker jag kan få i mig samtidigt som jag skriver protokoll.

Nu är jag lätt illamående och överväger en månads detox. Egentligen vill jag ut på långpromenad för att kompensera kalorichocken. Men det är halt som sjutton och dessutom mörkt. Och så har jag ont i knät. Jag har inte promenerat på evigheter (läs: en vecka), jag gör vissa gymnastiska övningar och knät envisas med att ha ont.

Jag börjar tro att jag nog måste ta mig till vårdcentralen i alla fall, för att få en exakt diagnos, anpassad sjukgymnastik och hela baletten. Om inte annat så vore det nog bra att utesluta andra diagnoser, som artros och annat deppigt.

Men en sak är bra. Jag mår psykiskt bättre. Inte fantastiskt men jag klättrar åtminstone inte på väggarna och det är ju bra.

Is och snö

Gatorna är täckta med is. Min promenad till och från affären i morse tog dubbelt så lång tid som vanligt. Men jag kom hem i ett stycke och det var det viktigaste. Det och att jag nu har kaffe, mjölk och glass. Och frukt.

Noterade när jag var ute att trottoarerna redan var sandade. Bra. Sandade trottoarer (och broddar) är guld värt den här tiden på året.

Jag kan också meddela att jag redan är trött på vintern. Tålamod är inte min grej.

Snöslaskis

I dag kom den första snön, i form av snöblandat regn. Ungarna på gården fick ihop en imponerande snögubbe, med tanke på att snön mest var slask. Det lät som de hade väldigt roligt. Själv höll jag mig inne hela dagen. Jag höll mig inne hela gårdagen också. Nu börjar jag bli hälsosamt uttråkad. Jag längtar efter att promenera men slasket på gatorna har frusit vid is nu och jag kommer ihåg hur besvärligt det var förra gången jag bröt handleden.

Men i morgon måste jag ut och införskaffa förnödenheter. Mjölken är snart slut och samma sak med kaffet. Och det skulle vara gott med glass. Eller något annat onyttigt.

Inte sjuk

Vad det än var som fick mig att må illa igår så var det inte vinterkräksjukan. Mådde bättre redan efter en halvtimme och idag har jag känt mig som vanligt. Bortsett från att jag mår piss i största allmänhet och psykiskt piss i synnerhet. Men det beror på att jag ändrat dosen på Klomipramin och går snart över. Hoppas jag innerligt för jag får spader snart.

Konstigt uttryck förresten, att få spader.

Mår illa

Mår illa och kallsvettas och känner mig alldeles matt. Kom helt plötsligt. Ingen huvudvärk så det är inte migrän. Vinterkräksjuka är ju ett alternativ. Jag har tidigare varit immun mot vinterkräksjuka men viruset lär ha muterat och vi som varit immuna är det inte längre.

Eller så handlar det bara om att jag ökat på dosen av Klomipramin. Jag hoppas det. Tvättid i morgon.

Saknaden

Gjorde makrill i ugnen till middag. När jag lagade fisk brukade Lise fatta posto framför spisen, full av förväntan och med stort tålamod. Hon älskade fisk. Hon tyckte om mat överhuvudtaget men alldeles särskilt mycket tyckte hon om fisk. Och om ost. Eftersom hon hade kristaller i urinen åt hon specialfoder och fick varken det ena eller det andra, men hon hoppades alltid på att kunna sno åt sig en bit. Hon var tyst och snabb.

På biblioteket

Först gick jag till biblioteket för att hämta de där böckerna jag reserverat. Sedan gick jag tillbaka till biblioteket för att hämta kamerastativet jag glömde medan jag registrerade lånet av den där boken. Notera singularis. För sedan kom jag på att jag ju reserverat två böcker men bara lämnat biblioteket med en bok. Så jag gick tillbaka till biblioteket för att hämta bok nummer två.

Allt det här utspelades på mindre än en timme. Och nu hoppas jag att jag inte har glömt kvar något på biblioteket. Jag vill helst inte gå dit igen de närmaste dagarna.

Seriöst

Seriöst. Om inte jag slutar vara så irriterad snart blir jag galen. Jag känner mig som en osäkrad handgranat. Det känns inte bra. Jävla medicin.

Blixa

Men bortsett från det har dagen varit bra. Jag har träffat trevliga katter. Och sett en bra film med storasyrra och kompis, Blade Runner 2049. Uppföljaren behöver inte vara sämre.

Kamerastativ

Tänkte testa lite mörkerfotografering (det är ju mörkt stora delar av dygnet och särskilt när jag är vaken och utomhus) och halade fram kamerastativet jag fått av en kompis. Men jag får inte riktigt ihop delen där jag ska fästa kameran i stativet. Att googla lärde mig en del men inte på just den punkten. Och manual finns inte; stativet är säkert 20 år gammalt. Så nu är det dags för plan B: att ta hjälp av kompisen jag fick stativet av.

 

Mår fanskap

Jag mår fan och helvete. Jag har ökat dosen på min medicinering pga vinterhalvår och nu mår jag värre än någonsin. Poängen är att jag ska må bättre – nej, poängen är att jag ska framstå som mindre npf – men resultatet är det motsatta. Jag mår fanskap. Mot det här hjälper inte ens David Bowie i lurarna.

Några sådana här dagar till och jag spolar ner skiten på toaletten. Medicinen alltså.