Ingen jävla superkraft

Det där snacket om ADHD som en superkraft. Jag hatar det. ADHD är ingen jävla superkraft. ADHD är massa saker jag hade föredragit att vara utan. ADHD gör det så svårt att orka existera, att bara finnas till. Jag älskar att leva men världen är så väldigt mycket, den rusar fram och den väsnas, den står aldrig stilla och den är aldrig tyst, den är kaos och kaoset upphör inte.

Och alla dessa människor. Människor är superintressanta och för det mesta trevliga och anmärkningsvärt förstående. Men de är människor och jag förstår dem inte. Rent intellektuellt kan jag resonera mig fram till hur människor agerar och reagerar. Jag är intelligent och människors känslor och resonemang är ofta följdriktiga, givet alla omständigheter. Men människor är ändå så främmande. Som en glasvägg mellan mig och mänskligheten.

Och rastlösheten. Oron i kroppen. Svårigheterna att sitta still. Svårigheterna att behålla koncentrationen. Ansträngningen för att behålla fokus.

Att då höra de där människorna som påstår att alla som har npf har superkrafter. Det är som en spark i magen. Inte nog med att delar av mig fungerar så dåligt. Jag ska dessutom känna mig värdelös pga har inga superkrafter. Vad i helvete, liksom.

Att påstå att npf är en superkraft är att förminska alla de problem npf medför.

Skärmskydd

Köpte ett skärmskydd i härdat glas till nya mobilen. Med tanke på hur skärmen på min gamla mobil ser ut framstår det som en vettig investering. Men jag borde bett butikspersonalen montera glaset. Eller åtminstone kollat upp lite tips och tricks på nätet. Det är svårt att få det rätt. Följaktligen har jag nu en mobil med skyddsglas som sitter lite snett och dessutom har luftbubblor. Men fast sitter det och mobilen funkar som den ska och det är huvudsaken.

Fuskmatlagning

Att värma en burk kantarellsoppa och ett paket vita bönor kvalar med nöd och näppe in som matlagning. Men det funkar. Särskilt när jag kommer hem efter en demonstration, bottenfrusen och vrålhungrig och med huvudvärk. Nu är jag upptinad, mätt och huvudvärken reducerad till en smärre irritationsfaktor.

Ska väl tillägga att två Alvedon och en halv liter vatten hjälpte till vad gäller huvudvärken. Samt att champinjonsoppa är godare än kantarellsoppa.

Koffein- och sockerchock

Stenhög på koffein och socker. Just hemkommen från styrelsemöte, det sista för i år. Det är egentligen otroligt hur mycket sötsaker jag kan få i mig samtidigt som jag skriver protokoll.

Nu är jag lätt illamående och överväger en månads detox. Egentligen vill jag ut på långpromenad för att kompensera kalorichocken. Men det är halt som sjutton och dessutom mörkt. Och så har jag ont i knät. Jag har inte promenerat på evigheter (läs: en vecka), jag gör vissa gymnastiska övningar och knät envisas med att ha ont.

Jag börjar tro att jag nog måste ta mig till vårdcentralen i alla fall, för att få en exakt diagnos, anpassad sjukgymnastik och hela baletten. Om inte annat så vore det nog bra att utesluta andra diagnoser, som artros och annat deppigt.

Men en sak är bra. Jag mår psykiskt bättre. Inte fantastiskt men jag klättrar åtminstone inte på väggarna och det är ju bra.

Is och snö

Gatorna är täckta med is. Min promenad till och från affären i morse tog dubbelt så lång tid som vanligt. Men jag kom hem i ett stycke och det var det viktigaste. Det och att jag nu har kaffe, mjölk och glass. Och frukt.

Noterade när jag var ute att trottoarerna redan var sandade. Bra. Sandade trottoarer (och broddar) är guld värt den här tiden på året.

Jag kan också meddela att jag redan är trött på vintern. Tålamod är inte min grej.

Snöslaskis

I dag kom den första snön, i form av snöblandat regn. Ungarna på gården fick ihop en imponerande snögubbe, med tanke på att snön mest var slask. Det lät som de hade väldigt roligt. Själv höll jag mig inne hela dagen. Jag höll mig inne hela gårdagen också. Nu börjar jag bli hälsosamt uttråkad. Jag längtar efter att promenera men slasket på gatorna har frusit vid is nu och jag kommer ihåg hur besvärligt det var förra gången jag bröt handleden.

Men i morgon måste jag ut och införskaffa förnödenheter. Mjölken är snart slut och samma sak med kaffet. Och det skulle vara gott med glass. Eller något annat onyttigt.

Inte sjuk

Vad det än var som fick mig att må illa igår så var det inte vinterkräksjukan. Mådde bättre redan efter en halvtimme och idag har jag känt mig som vanligt. Bortsett från att jag mår piss i största allmänhet och psykiskt piss i synnerhet. Men det beror på att jag ändrat dosen på Klomipramin och går snart över. Hoppas jag innerligt för jag får spader snart.

Konstigt uttryck förresten, att få spader.

Mår illa

Mår illa och kallsvettas och känner mig alldeles matt. Kom helt plötsligt. Ingen huvudvärk så det är inte migrän. Vinterkräksjuka är ju ett alternativ. Jag har tidigare varit immun mot vinterkräksjuka men viruset lär ha muterat och vi som varit immuna är det inte längre.

Eller så handlar det bara om att jag ökat på dosen av Klomipramin. Jag hoppas det. Tvättid i morgon.