Marken gungar, världen kantrar

I dag var jag ute, flera timmar och mycket längre än beräknat. När jag kom hem var katterna upprörda för att de fått vänta för länge på kvällsmålet. De tar det här med mat på stort allvar. Jag gav dem mat och de spann.

Sedan rasade jag ihop i soffan och ett tag trodde jag att jag aldrig skulle kunna resa mig igen. Det kändes som om marken gungade, som världen höll på att kantra. När jag befinner mig länge i en bullrig miljö, när jag träffar många människor på en gång, när jag måste hantera en obehaglig situation, när jag måste lyssna in och processa mycket information i en sådan miljö, då kan jag påverkas rent fysiskt. Efteråt, när det blir tyst och lugnt omkring mig ramlar jag ihop. Marken gungar, världen kantrar. Det enda som hjälper är att lägga mig ner och sluta ögonen och sluta tänka. Och det är vad jag ska göra nu. Och sedan, om jag inte somnar, ska jag läsa en stund.

Fortsatt hemma och lite ute

Andra dagen hemma. Enda gången jag var utanför dörren var för att slänga sopor och köpa glass. Det börjar bli en vana det här. Jag hoppas det får mitt knä att sluta göra ont. Jag måste fixa en tid på vårdcentralen, jag behöver förmodligen en dos sjukgymnastik. Och vila.

Hyfsat otrevlig stämning i affären för övrigt, en anställd stod på vakt vid dörren för att inte EU-migranterna som fastat posto utanför inte skulle gå in om de inte uttryckligen skulle handla. Det blev en del tjafs när ena kvinnan ville gå in eftersom en kund lovat att köpa bröd åt henne och hon ville välja vilket.

Men glassen var god. Och jag har förtjänat den, tro mig.

Det här med inne och ute

I dag har jag inte varit utanför dörren, bortsett från ett besök hos grannkatterna jag passat. Det kändes oerhört bra att inte behöva gå utanför dörren annat än till grannkatterna.

Annars har jag blivit mycket bättre på att gå ut. Tidigare kunde jag stanna hemma i veckor i sträck utan att gå ut annat än för att slänga sopor och handla. Nu går jag ut nästan varje dag.

För några år sedan fick jag promenader på recept på vårdcentralen men det funkade sådär. Jag hade svårt att motivera mig själv att gå utanför dörren. Ute är överskattat och i vilket fall som helst är det lugnare och tryggare hemma. Jag testade med att stadsorientera. Det fick mig utanför dörren, åtminstone under orienteringssäsongen. Men eftersom jag är usel på att läsa kartor irrade jag mest omkring på samma plätt medan jag försökte fatta var jag var och var kontrollen var. Så jag rörde egentligen inte så mycket på mig.

Men i april 2016 blev jag tipsad om Turf här på bloggen och det har funkat fantastiskt. Jag har börjat promenera mycket mer. Eftersom jag använder en app med GPS har jag inga problem med att se var jag är eller att hitta zonerna. Och jag gillar ju att samla på saker, i spelet samlar jag poäng och zoner. Jag kan jämföra mig med andra.

Smartphonespel som Turf och Pokemon Go är verkligen fantastiska för personer med t.ex. adhd och asperger.

Men som sagt, i dag har jag stannat hemma. Jag behövde den där innesittardagen. Jag behövde tystnad och isolation. Faktum är att det kändes så bra att jag överväger att upprepa succén i morgon.

Ett besök i Hjo

Igår var jag i Hjo och hälsade på en kompis och kollega i bloggbranschen. Vi promenerade i de äldre delarna av Hjo och kompisen, som är ett levande uppslagsverk, berättade initierat om stadens och byggnadernas historia. Väldigt mycket av den äldre bebyggelsen har bevarats, det kändes som om jag förflyttats ett eller tvåhundra år bakåt i tiden. Och läget är fantastiskt, staden ligger vid Vättern. Jag rekommenderar alla ett besök.

Höstlikt i augusti

Det blir mörkt allt tidigare på kvällen. Den torra sommaren har lett till att en del träd redan börjat fälla sina löv. Och kvällarna är kyliga. Det är bara augusti men det känns redan som höst. Jag älskar verkligen om hösten, men mitten av augusti är högsommar och världen borde fortfarande kännas somrig. Det känns lite konstigt.

Rötmånads-örk

Kompostering av hushållsavfall är säkert jättebra men så här i rötmånadstider är äckelfaktorn på kompostpåsen skyhög. Innehållet möglar hur snabbt som helst, även om jag låter godsakerna som ska ner i påsen (kaffesump, bananskal, äppelskrutt o.s.v.) torka först.

Även bortsett från äckelfaktorn så är mögel inte så jättebra att ha i hemmet. En kan bli sjuk av att andas in mögelsporer.

Jag har ett biologiskt massförstörelsevapen under diskbänken. Oh boy.

Vinbär och bäbysniglar

Har skördat ännu mer vinbär. En del har hamnat i storasyrrans frys, en del har hittat vägen till min frys. Jag kommer kunna smaska vinbär en gång i veckan hela hösten.

När jag rensade bären upptäckte jag att en pytteliten baby-snigel med ett pyttelitet hus också följt med mig hem. Jag satte ut den på en gräsmatta, i kanten av ett grönområde. Jag hoppas den klarar sig.

Och som tidigare nämnts är P1 webbarkiv guld värt när en ska plocka och rensa vinbär. I dag har jag lyssnat på Vetenskapsradion Klotet och Vetenskapsradion Historia.

Hösttecken

Föreningslivet håller på att starta upp efter semestrarna. Jag inledde i morse med säsongens första möte och fick en diger lista på måste-göras och borde-vara-gjort-för-veckor-sedan. Det känns lite konstig, som om det redan vore höst.

Och så ösregnade det. Som om vädret ville tala om att det är nog lite höst iallafall.

Inte för att jag har något emot att hösten. Jag älskar hösten. Och för närvarande är jag ovanligt välvilligt inställd till regn och det beror inte bara på den där regnrocken jag köpte. Det har varit ovanligt torrt juli och en del träd börjar redan få gula löv. Augusti är augusti och då vill jag inte att det ska se ut som vore det oktober.

Spårvagnshaveri på engelska

Jag fick pröva på min engelska i dag. Spårvagnshaveri på Saltholmen och jag fick förklara för turistande amerikaner vad som stod på och vilka som var alternativen. De skulle till centralen. Tyvärr hade sista direktbussen till stan gått och alternativet taxi lockade inte (det är svindyrt med taxi i Göteborg).

Tack och lov kunde de tillkallade teknikerna snabbt avhjälpa felet och vi  kunde återvända till vagnen som snart rullade iväg, bara 20 minuter sen.

Jag har ju inga större problem med att förstå talad och skriven engelska – ordförrådet skulle väl kunna utökas lite – och jag har lätt för att skriva på engelska. Men normalt brukar jag få tunghäfta när jag ska tala engelska, jag hittar inte orden, blir helt tomt i huvudet. Men den här gången funkade det.

Plötsligt händer det liksom.