Bokfynd och så filmen Cirkeln

I förmiddags tog jag en sväng till Ebbes hörna. Hittade tre böcker, bl.a. Theres av Steve Sem-Sandberg som jag letat ett tag efter. Funderade på en grå kofta också men beslöt mig stoiskt för att avstå; jag ska spara pengar. Dessutom har jag redan tre koftor i samma stil fast svarta, jag behöver inte en till. Åtminstone inte för 65 kronor.

Nu i kväll har jag kollat på Cirkeln på SVT Play. Gillade verkligen boken och var orolig för att filmen skulle vara helkass, men jag tyckte den var bra. Snyggt gjord, bra skådespelare och bra miljöer, Värmland noir. Hade varit kul om de två andra böckerna filmatiserats med samma gäng i huvudrollerna men det verkar inte bli av.

Förkylningen är för övrigt på väg ut. Ingen feber, hostan inte längre mördande. Det går åt rätt håll.

Bra nyhetsrapportering och usel

När det gäller rapportering om Göteborg har gratistidingen GöteborgDirekt blivit allt det som GP borde ha varit och en gång var.

Och nu pratar jag inte om GP:s ledarsida utan om nyhetsrapporteringen. TT-telegram och icke-nyheter av den typ som valsar runt på Facebook och allehanda clickbaitsajter. Journalistiken är många gånger riktigt dålig. I stället för att ringa/mejla någon som faktiskt kan någonting om ämnet artikeln avhandlar citeras Glenn Hyséns Facebookstatusar. Glenn Hysén är säkert en jättetrevlig kille men kom igen liksom…

Språket har också blivit ett sorgebarn. Jag minns hur jag höjde på ögonbrynen över artikeln där fransmän kallades ”fransoser”. Jag tänkte att det handlade om en semestervikarie med noll känsla för språket. Skrivningen i artikeln ändrades så småningom till det korrekta ”fransmän”. Men grejen är att de språkliga tabbarna blivit allt vanligare.

Det är en sorglig utveckling.

K-k-k-k-kallt

Veckans hittills dummaste idé: demonstrera i vinterväder med sommarskor. Eller ja. Gympaskor av den där typen som släpper igenom fukt och luft. Mina fötter var som istappar när jag kom hem. Och glassen jag tänkt köpa och mumsa i mig efter middagen skippade jag.

Nu ska jag kolla på The Simpsons och sedan filmen Dark Shadows (regi: Tim Burton, i rollerna bl.a. Johnny Depp, Michelle Pfeiffer och Helena Bonham Carter).

Tö och svåra val

Nu har i princip all snö och is töat bort. Jääää. Kyla är helt okej, halka är det inte. Jag har fått en spricka i armen en gång och brutit handleden en gång och det räcker, tack så mycket.

Nu till kvällens stora fråga. Ska jag

  • sitta uppe och kolla på World War Z (som är helt okej, trots att den inte alls är som boken) 

eller 

  • dra till sängs med fantasyromanen Bläckhjärta av Cornelia Funke (inte särskilt bra, men det kan hänga samman med att den är skriven för barn i mellanåldern).

Brad Pitt är ju alltid trevlig. Men filmen kommer säkert sändas snart igen. Och det skulle vara skönt att läsa ut boken så jag blir av med den.

Rehab

Jag har legat väldigt lågt med turfandet senaste veckan p.g.a. ont i foten, symptom på hälsporre. Så länge en har ont ska en undvika att springa och promenera utan i stället cykla. En ska också gå i gymnastikskor, skaffa särskilda inlägg till skorna, inte gå barfota inomhus, stretcha vaden och foten samt göra vissa rörelser för att öka blodcirkulationen. Jag har fixat allt utom inläggen. Och det där med cyklingen.

Jag vill inte cykla när det är halt ute och var rädd att jag skulle tvingas till inaktivitet i veckor. 

Men senaste dygnet har jag inte haft ont alls och i dag tog jag en kort promenad utan problem. Goda nyheter för jag längtar ut, jag vill ta zoner.

Nyårspromenader

Det var det där med att inte gå ut igen på nyårsafton. Jag hade försökt ringa mamma flera gånger under eftermiddagen/kvällen, för att önska gott nytt år och allt det där. Det var upptaget, och upptaget, och upptaget igen. Jag gissade att hon satt i telefon med mellansyrran. De kan babbla i timmar.

Sedan messade mellansyrran. Hon undrade om jag hade pratat med mamma något på sistone, själv hade hon försökt ringa hela dagen.

Jaha ja. Mamma har råkat stöta till telefonen så luren ligger av (hon kör fortfarande med fast telefon, hon är 86+). Det förekommer att luren ligger av. Inget att oroa sig för. Särskilt inte på nyårsafton när det är direkt farligt att gå ut.

Jag förklarade för mellansyrran att jag skulle till mamma på nyårsdagens morgon, då skulle jag be henne lägga på luren. Typ.

Strax därpå ringde storasyrran. Hon undrade om jag pratat med mamma något på sistone, hon hade försökt ringa flera gånger.

Jag drog mamma-har-uppenbarligen-stött-till-telefonen-förklaringen, men jag visste att det var lönlöst. Jag känner igen den där tonen i storasyrrans röst. Och i vilket fall som helst skulle brodern också ringa någon gång under kvällen och fråga om jag pratat med mamma något på sistone och då skulle klockan förmodligen vara tolvslaget och ännu läskigare att gå ut.

Alltså loggade jag ut från datorn (hade just satt på Madagaskar) och gav mig ut i nyårsfyrverkerikaoset och hem till mamma som blev mycket förvånad när jag klampade hon. Hon mådde bra. Hon hade inte sett att telefonen låg av. Hon mådde fantastiskt.

Jag ringde storasyrran och messade mellansyrran och förklarade att luren hade legat av men att den nu låg på igen. Jag tror jag glömde att önska dem Gott Nytt År. Jag kan inte tänka på allt.

Sen gick jag hem och tittade på Madagaskar. Sen såg jag på en animerad film till och när smällandet drog igång på allvar vid tolv höjde jag volymen riktigt mycket. Linus tittade intresserat ut genom köksfönstret (det skrålades en del ute på gården) och Lise syntes inte till. Sen blev det äntligen tyst och filmen tog slut och vi kunde sova.