Långsamt framåt och sen tillbaka

Kurerar mig långsamt från borrelia och nervsammanbrott (japp, det blev ett nervsammanbrott). Det går väl så där. Det hade gått bättre om inte världen var som den var och framtiden så osäker. Jag hade mått bra nu, om det inte vore för att verkligheten just nu är svår att stå ut med. Jag vill gärna se på saker och ting med någorlunda tillförsikt men för tillfället är det så många saker som kan gå helt åt fanders och då är det svårt att fokusera på att må bra. Helst av allt skulle jag vilja krypa ihop i fosterställning under ett täcke, med katterna, och inte komma fram förrän allt är över.

I stället promenerar jag, läser och sover. Och går på ett och annat seminarium (intressanta) och ett och annat möte (bullriga fast produktiva). Och så har jag varit med kompisar och lyssnat på tolkningar av Ella Fitzgerald, riktigt bra.