Olle Ljungström RIP Blogg100 dag 62

Hur en vet att en börjar bli gammal? Musikerna en lyssnade på när en var mycket ung dör som flugor.

Jag hörde Reeperbahn första gången när jag var 15-16 år. Syrran hade Venuspassagen på vinyl (cd var inte aktuellt på den tiden). Jag fattade visserligen inte texterna men gillade ändå. Reeperbahn blev aldrig så stort för mig som Ebba Grön och senare Imperiet, men jag gillade bandet och lyssnade mycket periodvis.

Fast när jag såg filmen G fattade jag inte att det var Reeperbahn som spelade filmens bad boys i depraverade bandet Nürnberg 47. Jag tyckte bara scenerna med bandet var löjliga och överdrivna.

När jag såg om filmen några år senare tyckte jag allt i den var löjligt och överdrivet och pinsamt. Jag kunde inte fatta att jag som 16-åring hade tyckt filmen var  bra. Okej, jag första gången jag såg den störde jag mig på alla pekpinnar men bortsett från det hade jag tyckt att filmen var toppen och jag hade varit  arg på alla recensenter som totalsågat filmen.

Jag var 16 år. Jag var sjukt uttråkad. Jag var svältfödd på ungdomsfilmer. Klart jag tyckte G var bra. Bortsett från scenerna med Nürnberg 47.

I vilket fall som helst. Vila i frid, Olle Ljungström. Och vila i frid Prince, när jag ändå är igång och minns.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.