Linus på gården Blogg100 dag 30

Nu har Linus och jag promenerat på gården två kvällar i rad. I går försökte han klättra upp i körsbärsträdet men det fick han inte för mig. Han fick nöja sig med att sitta på marken och stirra upp i trädet och skatorna skrattade åt oss. Och när vi vågade oss utanför gården gick vi rakt i famnen på den långhåriga katten som bor på gården ovanför. Den blängde. Den gjorde sig redo för strid. Jag lyfte upp Linus och smet in på gården igen.

Jag har hört ryktesvis att katterna från gården ovanför ofta är inne på vår gård. Det är ju inte så bra. Jag vill helst undvika kattslagsmål när jag går ut med Linus. Får inte försjunka för djupt i min iPhone alltså. Men det är inte så lätt. Medan Linus nosar runt kollar jag in läget på Instagram och Facebook och när jag stirrar ner i min telefon tenderar jag att stänga av resten  av världen.

Nu sover Linus. Han är trött efter promenaden. Och jag har fixat till och mejlat iväg ett anslag jag jobbat med några dagar. Det som tog tid var att manipulera en logga i Photoshop. Anslaget däremot var snabbt gjord, jag hade fått en skiss i Word som jag kunde följa. Mycket behändigt.

Nu ska jag diska och sen drar jag till sängs. Jag har en bok att läsa ut. Vänta, klockan är halv elva. Kanske lite sent att diska.

För övrigt missade jag att blogga i går. Det är andra gången jag missar en dag i Blogg100.

Linus promenerar på trottoaren Blogg100 dag 29

I dag gick Linus och jag ut på trottoaren. Ja, först stod vi en bra stund i porten och medan han funderade på om han skulle våga fipplade jag med min iPhone. Att gå ut med katter är inte jättefestligt. De ägnar mesta tiden åt att stå stilla, spana och nosa. När de rör sig rör de sig inte långt. Och för det mesta rör de sig långsamt. De måste ju nosa på allt.

Annorlunda uttryckt: att promenera med en katt är mestadels som att se målarfärg torka. Då är det bra att ha en iPhone att fippla med.

Men det gäller att inte försjunka för djupt i vad en nu väljer att försjunka i. En måste ha koll. Katten har det. Kommer det en annan katt  måste en retirera snabbt (och glöm inte ta med den egna katten). En gång lyfte jag upp en katt som redan burrat upp sig för strid. Han väste åt mig och drämde till med klorna. Han var ju rädd. Efter den gången lärde jag mig att inte hålla en rädd och arg katt för nära ansiktet. Framför allt lärde jag mig att ha koll. Kommer det en annan katt gäller det att dra snabbt.

Linus går nästan ut Blogg100 dag 28

I dag tog Linus och jag en ny tur ut genom dörren, med honom i sele. Han gick glatt ner för trappan och jag öppnade porten och sedan stod vi där en bra stund. Linus vågade inte gå ut men tittade intresserat på allt som rörde sig. Emellanåt tyckte han det rörde på sig lite väl mycket och när människor och hundar kom för nära syntes det att han övervägde att fly in.  Ut på gatan ville han inte gå, men regnet kan ha spelat in. Det duggade.

Linus är ju född på landet och van att komma och gå som han vill. Men jag bor i en stad, vid en gata som har ganska mycket trafik, nära spårvagnsspåren. Katter är inte så bra på det här med trafik och genomsnittsåldern för utekatter är skrämmande låg. Jag kommer inte låta honom gå lös.

Däremot funderar jag på om jag kanske ska skaffa en katt till. Det är nu fyra dagar sedan Elli dog och Linus tyr sig mycket mer till mig. Han verkar uttråkad. Jag försöker roa honom bäst jag kan men är inte säker på att det räcker. Även om Elli var en stillsam katt som inte märktes så mycket betydde hon spänning. Jag är rädd för att bara jag blir för tråkigt för en liten katt som inte får gå ut själv.

Linus i sele Blogg100 dag 27

I dag satte jag på Linus en sele och tog en sväng i trappuppgången. Han bråkade inte det minsta om selen och trappuppgången tyckte han var jätteintressant. Särskilt porten. Men han blev lite förvånad över att han inte kunde rusa upp och ner för trapporna.

I morgon tar vi en tur på gatan här utanför. En mjukstart är bäst. Visserligen är han född i en ladugård och van vid utelivet. Men han har aldrig varit ute i sele tidigare och han kan tycka det är otäckt. Han kan ju inte rusa i väg om något otäckt dyker upp.

Att det är just en kattsele är superviktigt. Katters nackar är ömtåliga och tål inte ett vanligt halsband med koppel, som hundar. I stället ska de ha en kattsele som fästes både runt halsen och runt magen.

Sommartid Blogg100 dag 26

I natt går vi från normaltid till sommartid. Fram med klockan en timme alltså. Jag litar på att min smartphone vet att den ska ställa om sig och att den väcker mig i rätt tid i morgon bitti. Om jag kommer upp är en annan fråga.Jag har aldrig varit bra på att ta mig ur sängen i tid på morgonen och med en timmes mindre sömn kan det sluta lite hur som helst.

Egentligen borde jag gå och lägga mig en timme tidigare. Nu alltså. Jag skulle till och med kunna somna snabbt. Allergin får mig hyfsat trött. Nu när jag tänker efter är det inte underligt att jag drabbats av sådan vårtrötthet de senaste åren.

Saker jag gör Blogg100 dag 25

Jag mixtrar med en logga i Photoshop. Jag läser deckare. Jag storhandlar på ett helgtomt Ica. Jag diskar en jättedisk. Jag ser säsongsavslutningen av Game of Thrones på play och Beck på tv. Jag äter äckligt mycket glass. Jag vill kräkas för att jag ätit äckligt mycket glass.

       
Jag saknar Elli. Min lilla flicka.

Elli 2006 – 2016 Blogg100 dag 24

I dag dog min katt Elli. Hon har krånglat med maten en kortare tid och sedan några dagar har hon knappt velat äta alls. I dag tycktes hon dessutom ha ont. Jag åkte med henne till veterinär. Det visade sig att hennes njurvärden var skyhöga, högre än Bela någonsin haft. Och nu när jag tänkte efter – hon har druckit mer än vanligt de senaste veckorna.

Det var dags för henne att få somna in. Det gick väldigt snabbt för henne att somna in.

Min lilla tös. I höst skulle hon fyllt 10 år.

Kvällstrött Blogg100 dag 23

När jag var yngre (läs: fram till för något år sen) brukade jag dra mig till sängs någonstans runt midnatt. Numera kravlar jag helst till sängs redan vid 22. Enda undantaget är när det går något extra bra på tv, som Game of Thrones. Och jag varpå god väg att mejla SVT en utskällning för att de sände de sista avsnitten av GoT så sjukt sent.

Det som inte ändrats är att jag ligger och läser länge innan jag somnar. Och jag har fortfarande äckligt svårt att komma upp tidigt på morgonen. Men på det hela taget: jag är inte riktigt samma nattuggla som jag har varit. Det känns mysko. Som om jag nästan vore normal.

Och nu går jag och lägger mig. Klockan är 22.10, jag är aptrött och jag har en bra deckare att somna gott till.

 

Allergimedicin och nyhetsrapportering Blogg100 dag 22

I dag har jag gjort något alldeles särskilt klokt. Jag har köpt medicin mot pollenallergi. Mildaste sorten, med förhoppningsvis mildaste biverkningarna. Hjälper inte de tar jag till det grövre artilleriet.

För övrigt har jag hängt med extra noga i nyhetsrapporteringen i dag. Och eftersom jag inte på humör att ge terroristerna den uppmärksamhet de inte förtjänar väljer jag att publicera en lycklig bild på krokusar.

IMG_3327_02Jag är så sjukt trött på män – för det handlar påtagligt ofta om män – som vill att vi ska vara rädda för dem. Fuck off, liksom.

Hostattack Blogg100 dag 21

Sämsta tillfället att få en hostattack: en minut in i vilket möte som helst. I det här fallet var det ett årsmöte. Och jag kunde bara inte sluta hosta. Det kliade något hysteriskt i halsen.

Killen som satt bredvid mig gav mig en halstablett. Det fick slut på hostan för resten av mötet. Men nu har den kommit tillbaka och dessutom rinner näsan. Antingen är pollennivåerna superhöga eller så har jag åkt på en förkylning.

Årsmötet i övrigt var av den bästa sorten. Det betyder: jag var där som medlem och enbart som medlem. Jag har inget förtroendeuppdrag i föreningen och hade tackat nej till att kandidera för förtroendeuppdrag. Det kändes underbart avslappnat.