Glädjebesked

Mamma ringde tidigare i dag. Efter någon dag med sin nya medicinering mår mellansyrran mycket bättre. Och att hon svarar på medicineringen innebär att den ursprungliga diagnosen med stor sannolikhet var felaktig. Hon har fortfarande en diagnos, men en som är avsevärt bättre. En besvärlig, i slutändan handikappande sjukdom men en sjukdom som går att leva med. Till skillnad från den ursprungliga diagnosen som enligt storasyrran är riktigt rutten och nästan alltid leder till döden inom 8 år. Inte alls mycket bättre än ALS (som jag trodde). Förklarade storasyrran i dag, när jag ringde och talade om att mellansyrrans diagnos justerats.

Så nu är alla mycket lättade.

Höstorientering

Vid 17-tiden i går gick jag ut för att orientera. Vad jag inte tänkte på var att i slutet av oktober börjar det mörkna vid 17-tiden. Jag är inte mörkrädd men jag är inte korkad heller. Det kan vara ohälsosamt att traska runt i skogen när det är mörkt, även om skogen i fråga bara är Slottsskogen (och det finns gatlyktor). Så jag struntade i orienteringen och tog en vanlig promenad, längs de större gångvägarna.

slottskogen27okt2015_1

Orienteringen körde jag i morse i stället. Med kameran.

slottsskogen27okt2015_2

Tungt besked

Jag fick veta att mellansyrran har en svår sjukdom. Inte så svår som ALS för det finns gradskillnader i helvetet men tillräckligt för att komplicera allting. Jag bör ta det som ett tecken på att gräva ner stridsyxan. När allt kommer omkring spelar inger av det där någon roll längre och syrran har fått annat att tänka på. Det är dags att bli en exemplarisk lillasyster. Kanske underlättar det för någon.

Nyvägt

I dag lånade jag grannens våg och vägde katterna. Linus går loss på 3,4 kg. Elli väger 3,5.

Undra på att Elli inte uppvisar ens en antydan till moderskänslor. Där jag ser en gullig liten kattunge (nå, inte så liten) ser hon en främmande snubbe som är nästan lika stor som henne och snart betydligt större. Jag skulle också surat.

Att döma av vad jag kan se på nätet är 3,4 kg helt normalt för en 24 veckor gammal kattunge. Han är alltså inte fullt så gigantisk som jag trodde.

Jag väger för övrigt 70 kilo (med kläder). Lite i överkant för en kvinna som är 1,70 lång men orka banta liksom. Jag är snart 50. Jag har rätt att vara rund.

Kattungen Linus

Nu har kattungen Linus bott hos oss i över ett dygn. Elli ägnade förmiddagen i går åt att morra, fräsa och blänga. Linus, som förmodligen aldrig mött en fientligt inställd katt i hela sitt liv, tittade undrande på henne. När Elli förstod att han inte var ett omedelbart hot utan mer en irritationsfaktor lugnade hon ner sig. Och i dag verkar hon trivas med livet igen.

Men hon sover inte i sängen längre för där sover Linus. Det kan dröja innan hon sover i sängen igen.

linus_17okt2015_01Linus är en fin kille, nyfiken och kelig, lekfull men ändå lugn. Och stor! Han är född den 6 maj och redan lika stor som Elli (som visserligen är en liten katt, men ändå). Som vuxen kommer han bli gigantisk.

Ny familjemedlem på väg

Elli vet inte om det ännu men om allt går som planerat får vi en ny familjemedlem på måndag. Det är en fem månader gammal hankatt som behöver ett hem. Jag hoppas att han kommer få ett här och att han kommer trivas med mig och Elli.

elli_okt2015

Särskilt med Elli. Det avgörande är att Elli accepterar honom. Hon ser ullig och gullig ut men hon kan vara rätt skräckinjagande om hon känner sig hotad.

Shopping

Jag tog en sväng förbi Stadsmissionen i dag. Bra shoppingställe. Priserna är högre än på loppis men å andra sidan finns omklädningsrum. Jag hittade en svart kofta och en tjock svart halsduk. Och ett par rosa strumpbyxor. Passar bra när kylan kommer.

Däremot gick jag bet på vinterkängor. Det är sjukt svårt att hitta damkängor i storlek 41 på second hand och loppis. Jag kommer nog få kolla runt i den ordinarie handeln när reorna börjar.

Köpte en bok också, chic lit av Marian Keyes. Jag ska läsa en bok i en genre jag normalt inte brukar läsa och jag har till dags dato läs en (1) chic lit i hela mitt liv så jag gissar att chic lit kvalar in. Boken jag läste var Marian Keyes debutroman Vattenmelonen. Chic lit är ungefär så mycket inte jag som en bok kan vara, men bortsett från det är Vattenmelonen riktigt kul.

Medicintrubbel

Ni vet när en har en medicin som en verkligen verkligen verkligen behöver och burken räcker till måndag och apoteket säger att medicinen är slut hos tillverkaren och beräknas komma in i mitten av januari och en känner hur livet liksom rasar? Där var jag i torsdags.

Givetvis skrev jag ett Facebookinlägg om det.

plastpåse_01I dag kunde jag hämta jag ut medicin för tre månader sedan en Facebook-vän hjälpt mig leta reda på ett apotek som hade kvar medicinen i lager. Sociala medier och de människor som befolkar sociala medier, är bäst!

(Stort tack också till personalen på mitt vanliga apotek som gjorde vad de kunde för att få tag på min medicin och som hittade den, fast i lägre dos.)

Torktumlartrubbel

Jag är väldigt glad för att jag bor i ett land där tvättmaskiner och torktumlare tillhör standarden i hyreslägenheter men det är något mysko med torktumlarna i mitt hus. De torkar inte tvätten. Första omgången blir någorlunda torr och det är okej. Men andra omgången blir som bäst fuktig för sedan lägger torktumlaren helt enkelt ner verksamheten. Överhettning, enligt felmeddelandet på displayen.  Och jag får hänga fuktig tvätt i hela lägenheten.

De trilskande torktumlarna har blivit en snackis på gården. Tyvärr är inte chanserna att de blir utbytta så där jättestora. De är nya.

Jag är säker på att all den där fuktiga tvätten inte är bra för våra lägenheter. Vi har problem med fukt och mögel som det är. Vi behöver inte mer fukt.