Politisk spänning

Säga vad en vill om svensk inrikespolitik men inte är den tråkig längre. Det har varit spännande ända sedan valet och senaste veckan har det varit närmast olidligt. Senaste vändningen kom igår när Jonas Sjöstedt förklarade att han inte tänker agera dörrmatta åt Stefan Löfven. Nu är frågan om Stefan Löfven tänker fortsätta agera dörrmatta åt Annie Lööf.

Som någon sa: Det blir nog bara en dyrare dörrmatta.

För det är vad Löfven reducerats till, en dörrmatta för de som vill genomföra en nyliberal politik och avveckla välfärdsstaten. Sårade socialdemokrater kan påstå hur många gånger de vill att det här är mittenpolitik; det blir inte mer sant bara för att det upprepas. Socialdemokraterna har gått med på att genomföra en nyliberal politik som går oändligt mycket längre än vad alliansen lyckades med under alla år. Försämrad arbetsrätt, inskränkt strejkrätt, marknadshyror i nyproduktion – för det är marknadshyror, vad Löfven än påstår. Och det är första steget till marknadshyror i hela beståndet, vad än Löfven säger om det också.

Sårade socialdemokrater frågar också vad som är alternatiiiivet. Som om det skulle finnas någon tvekan om det. Alternativet är en regering med hela eller delar av alliansen. Låt borgarna ta ansvar för borgerlig politik.

Om regeringen S + Mp med stöd av C och L går blir verklighet betyder det att socialdemokratin i Sverige är död som politisk kraft. Och som alla vet är det väldigt svårt att återuppväcka de döda.


Den ekomedvetna medelklassens klassförakt

Älskar hur ekomedveten medelklass bemöter påpekanden om att ekologisk mat är alldeles för dyr. Hur de påstår att ”vi” fyller matkassarna med kött, halvfabrikat och snask och andra onödigheter och att ”vi” genom omprioriteringar har råd med den där dyra ekologiska maten som inte alls är dyr eftersom den är så snäll mot planeten.

Snacka om att leva i en alternativ verklighet. Många människor har inte dyrt kött, halvfabrikat och snask på menyn annat än i undantagsfall.

Lite som när moderater säger att höjningen av månadskortet ”bara kostar två påsar chips”. Eller när företrädare för allmännyttan säger att hyreshöjningar ”bara motsvarar två latte”. Hej, klassförakt, liksom.

Första snön

Första snön för säsongen i Göteborg. Inga jättemängder precis men det låg i alla fall kvar på taken. Och i spårvagnsspåren. Och, för en kort stund, på gatorna. Åtminstone en del gator. Och eftersom det var så lite snö utgjorde den ju inte något hinder för trafiken. Skulle väl ha varit för den som inte satt på vinterdäcken på åket.

Själv har jag ju inga såna problem. Jag tar mig fram på spårvagn och till fots och där störde inte snön alls. Nere vid älven var det lite halt bitvis men annars var det inga problem att promenera.

Hoppas det fortsätter så resten av veckan. Jag har zoner att plocka.

Det här med att läsa tidningar

Typiskt fånig grej: jag prenumererar på ETC Helg men jag läser den sällan. Inte för att jag tycker ETC Helg är dålig, tvärtom, den är välskriven och läsvärd och ger många nya perspektiv. Betydligt bättre än Göteborgs-Posten som gått från ordinär till meningslös. Men jag kommer mig aldrig för att sätta mig ner och läsa en tidning. På spårvagnen/bussen fastnar jag alltid på Instagram. Och jag har liksom inte ro att mig ner i soffan med en tidning och bara bläddra och läsa, läsa och bläddra.

Och det gäller alltså inte bara ETC. Jag har prenumererat på dagstidningar (GP, innan den tappade allt), samma sak där. Historiska tidskrifter var inte mycket bättre (och jag älskar historia). Alltihop tenderar att samlas i oläst-högen. Tills jag dumpar allt hos återvinningsstationen eller tar det till närmaste second hand-butik.

Varför? Jag läser ju böcker hela tiden, massa böcker. Varför har jag så svårt att läsa tidningar och tidskrifter? Helskumt.

Politisk depression

Fortfarande ingen regering i sikte men det som läckt ut från förhandlingarna mellan Löfven, Lööf och Björklund visar att Löfven var beredd till en ordentlig högersväng bara för att bli statsminister. Han tycks inte ha några problem med att bli gå till historien som socialdemokraten som tog första steget till marknadshyror i Sverige. Marknadshyror kommer innebära rejält höjda hyror för en stor del av landets 3 miljoner hyresgäster. Kan ju vara bra om folk kommer ihåg det till nästa val. När nu det kommer.

Det verkar också som om löftena från Centern och Liberalerna att inte släppa fram en regering beroende av Sd var bara ord. De kommer i alla fall släppa fram en budget stödd av M + Kd + Sd. Den budgeten är rena ökenvandringen, komplett med hägringar och allt.

Och medans svenska riksdagspolitiker tjafsar fortgår den globala uppvärmningen.

Det finns kort sagt många anledningar till att vara politiskt deprimerad just nu. Men, men. I morgon är en ny dag.

WordPressuppdatering

Egentligen hade jag tänkt skriva om att jag mår bättre i dag och att det både blivit tvätt och turf. Inga långpromenader dock, så bra mår jag inte och dessutom regnar det. Och hursomhelst tror jag inte det är migrän det handlar om – huvudvärken sitter på fel plats, nästan inget illamående, inga kallsvettningar – utan någon jäkla förkylningsinfektion.

Jag skulle vilja skriva om allt det. Men jag har precis uppdaterat WordPress och tja, editorn ser inte ut som vanligt. Det verkar som den fått en del nya funktioner som verkar riktigt kul, om jag bara fattar hur de fungerar.

Det får bli trial and error. Let’s face it: manualer är inte min grej. En grej har jag hittat dock.

Anfanger!

Migrän och kattjakt

Däckad i migränanfall hela dagen. Vaknade 4 i morse med värsta huvudvärken och sen gick det bara söderut. Så det blev inte mycket gjort i dag, varken tvätt eller turf. Men jag började må bättre vid 17, har varit uppe tre timmar, till och med ätit.

Linus har varit däckad. Sen vi kom hem från igår Styrsö och fram till i kväll. Att försvara sig mot Blixa en vecka har tärt på krafterna.

Och på Styrsö letar Blixa efter någon annan att jaga, rapporterar syrran. Zoom är inte ett dugg intresserad.

Vinterturf

Benvärmare är typiskt bra klädesplagg när en turfar på vintern. Har jag insett. Lång vinterjacka, halsduk, vantar och mössa har ju skyddat de övre regionerna. Men frusna fötter och smalben har varit ett problem. Tills jag hittade de där benvärmarna på loppis. Nu behöver jag bara ett par bättre skor. Mina vanliga sneakers är för kalla när det närmar sig minusgrader och vinterboots är inte det ultimata under långpromenader.