Tv-serier som sänds sent #blogg100 dag 22

Nu vet jag varför jag missade säsongsstarten av Game of Thrones förra veckan. Den visas så jefla sent på kvällen. När jag kollar tv-tablån brukar jag aldrig titta på vad som sänds efter låt oss säga 21. Jag vet ju att jag kommer vilja ligga i sängen vid det laget.

Men jag vill verkligen se Game of Thrones på tv:n och inte på min halvrisiga datorbildskärm. Måste. Hålla. Mig. Vaken.

Önskar SVT kunde sända serien kl 21. Småungarna som kan tänkas bli skadade för livet om de ser ett avsnitt eller två ligger ändå och sover vid det laget. Om de fortfarande är vakna och uppe borde de byta föräldrar.

Träning och hur en inte bör göra #blogg100 dag 21

Axlar och rygg mår bättre, delvis beroende på att jag inte tillbringat lika mycket tid framför datorn. Och så har jag tränat. Jag köpte en motionscykel för några hundra för en dryg månad sedan och har tränat fyra gånger i veckan. Jag har följt ett träningsschema jag har hittat på nätet. Det gäller att börja försiktigt och att långsamt öka, vecka efter vecka. Det är viktigt att låta kroppen vila emellanåt. Kroppen kan inte bygga upp musklerna hur snabbt som helst så det är ingen större idé att börja vrålträna från dag 1. Dessutom riskerar en skador. Det är också viktigt att ta det lugnt när en är sjuk och aldrig träna t.ex. med feber och hosta. En infektion i kroppen hämmar uppbyggandet av muskler och om en har otur kan en få hjärtmuskelinflammation. Jag avstod från motionscykeln i 10 dagar när jag var sjuk och har sedan börjat om lite försiktigt.

När jag började turfa gjorde jag misstaget att gå från att promenera ganska måttligt till väldigt mycket från ena dagen till den andra. Dessutom hade jag värdelösa skor (basketkängor med platta sulor). Resultatet blev hälsporre och jag har turfat mycket lite i snart tre månader, för att vila foten. Nu har jag börjat promenera kortare sträckor varje dag och förhoppningsvis kan jag öka promenerandet allt eftersom. Eller så får jag cykelturfa.

Axlar, rygg #blogg100 dag 20

Jätteont i axeln och ryggen p.g.a. suttit framför datorn och mobilen för mycket. Jag har rörelser jag ska göra för att mjuka upp musklerna i axlar och rygg men de gör jag bara när läget är akut, som nu. Sen, när det slutat göra ont, glömmer jag dem igen. Men jag ska göra rörelserna nu och sen krypa till sängs med min bok. Jag läser Rövarbruden av Margaret Atwood. Inte riktigt lika vass som hennes senare böcker, men ändå mycket bra.

Och aj fan vad ont det gör när jag skriver.

Säsongsstarten av Game of Thrones #blogg100 dag 19

Äntligen sett första avsnittet av Game of Thrones sjätte säsong. Fantastisk säsongsstart – och blodig. Game of Thrones är alltid så blodig. Jag kunde inte låta bli att googla på huvudpersonernas namn för att kolla om de överlever till sjunde säsongen. I och med avslutningen av femte säsongen så har böckerna i serien tagit slut.  Jag har alltså inte en susning om vad som kommer hända och vem som kommer dö.

Det är en av de saker som gör både böckerna och tv-serien så spännande – vem som helst kan dö, när som helst. Jag har fortfarande inte hämtat mig från halshuggningen av Ned Stark i första säsongen. Det ingick inte i min världsbild att en framträdande person i en tv-serie kunde avrättas bara så där och utan förvarning (bortsett från att han hade fängslats av en psykopat och låg jävligt illa till alltså). Det var otroligt fascinerande.

Om jag fattat saken rätt blir den åttonde säsongen också tv-seriens sista. Jag hoppas det betyder att George R. R. Martin äntligen får tid att skriva klart den sjätte boken. Jag längtar så efter den sjätte boken.

Att inte ge upp #blogg100 dag 18

Har haft en lång dag med jobbiga besked och ännu jobbigare diskussioner. Det blåser upp till storm, igen. Och det på ett område där jag trodde att faran var avvärjd, åtminstone för tillfället.

Det är svårt att se ljust på framtiden just nu och jag känner mig väldigt trött. Samtidigt vet jag att det inte går att ge upp, vi får inte ge oss utan strid. Jag vet att vi är många som vill slåss. Och i morgon är en ny dag.

Att flytta elever #blogg100 dag 17

Lyssnade på Studio Ett i P1. Ett inslag handlade om att flytta elever som förstör.

När jag gick på högstadiet i början på 1980-talet fanns det ett killgäng på skolan som trakasserade och misshandlade andra elever. Särskilt vidriga var de mot yngre elever. Och det här var inget som hände en gång eller två utan var ett återkommande problem. Gänget gick i min klass och i parallellklassen.

Rektor och lärare reagerade och sade till. Föräldrar kontaktades. Tillsynsläraren kom till vårt klassrum och skällde ut hela klassen.

Inget hjälpte. Mobbarna fortsatte mobba. Till slut var det någon som kontaktade polisen.

Det blev ett helvetes liv. Det slutade med att två av de värsta mobbarna tvingades byta skola.

Jag minns hur mobbarnas tjejkompisar försvarade killarna som blev flyttade. Så hemska var de inte. Det var synd om dem. Straffet var alldeles för hårt. De borde inte ha blivit straffade alls.

Jag tyckte det var helt rätt att de bägge killarna tvingades byta skola. De hade betett sig helt vidrigt och när de försvann blev det betydligt lugnare i skolan. Det är mobbarna som ska flyttas, inte de mobbade.

Inslaget i Studio Ett handlade främst om elever som är kriminella och om det är rätt att flytta dem. Jag tror att det ibland kan vara nödvändigt, för att bryta upp destruktiva gängkonstellationer.

 

Missad säsongsstart #blogg100 dag 16

Hur jag lyckades missa säsongsstarten igår av Game of Throne fattar jag bara inte. Jag har väntat på att SVT ska sända den sjätte säsongen i så där 10 månader och jag blev jätteglad när jag såg att den äntligen var på gång.

Jag borde ha skrivit upp en påminnelse i min kalender. Satt en gigantisk lapp på kylskåpsdörren. Eller nåt.

Eftersom repriserna går mitt i natten kommer jag se avsnittet på play. Och så ska jag skriva den där påminnelsen i kalendern, för nästa vecka.

Min fina mössa #blogg100 dag 15

I dag när jag stod i den lokala bokaffären och kollade in nyheterna på pocketfronten sa en dam till mig att jag hade en väldigt fin pussyhat. Det var väldigt gulligt sagt.

Jag svarade att kompisen har stickat den. Och att jag särskilt bad om en grå. Och så log jag, hoppas jag. Ibland när människor säger snälla saker blir jag så förvånad att jag glömmer att le.

Vad gäller färgen så är jag ju inte den rosa typen och jag vill ju använda mössan till vardags. Och det kändes så självklart att en gråhårig kvinna med grå ögon ska ha en grå pussyhat.

Ärligt talat hade jag tackat ja till mössan även om jag aldrig hört talas om Donald Trump. Det är ju så sött med kattöron.

Den gulliga damen är för övrigt den enda verbala reaktionen på att jag bär ett politiskt statement på huvudet. Jag har fått en del blickar, men blickar är svåra att bedöma.

Semlor! #blogg100 dag 14

För någon vecka sedan försökte jag räkna ut hur många semlor jag ätit den här säsongen. Jag tappade räkningen vid sex. Jag har ett bra år.

I dag blev det en semla till, med vaniljkräm i stället för mandelmassa. Mandelmassa är favoriten men vaniljkräm fungerar också bra. Jag är väldigt nyfiken på alla nya semmelvarianter som dykt upp i år. Normalt är jag lika flexibel som vilken nittioåring som helst men när det gäller sötsaker är jag alltid beredd att testa nytt. Jag tror det ska bli nästa års projekt, att testa så många sorters semlor som möjligt.

Det känns bra att ha planer för framtiden.

Bates Motel #blogg100 dag 13

Till en början var jag skeptisk till Bates Motel. Jag gillade inte att den utspelas i nutid (även om Norma Bates alltid har klänning och kör ett gammalt vrålåk) och jag tyckte sidohandlingen om de korrupta stadsborna var onödig.

Men så här inne i tredje säsongen har jag kapitulerat totalt. Jag har tagit serien till mitt hjärta. Bäst av allt är gestaltningen av Norman Bates och hans mamma, deras relation, Normans oförmåga att hantera relationer med det motsatta könet, Normans väg mot det totala vansinnet. Fred Highmore och Vera Farmiga förtjänar att överösas av priser för deras rollprestationer. Överhuvudtaget finns det många bra skådespelare i serien. Och sidospåret med korruption och organiserad brottslighet känns också självklart, det är ju givet att Norma och Norman skulle hamna i just en sådan stad.

Bates Motel har gått i fem säsonger. Jag hoppas att SVT fortsätter köper in de resterande två. Jag hoppas det blir en sjätte säsong.