Jämställd stadsplanering Blogg24 dag 7

I går var jag på ett seminarium på Victoriahuset som S-kvinnor i Göteborg m.fl. arrangerade. Det handlade om hur en bygger en jämställd stad. Feministisk stadsplanering alltså. Och eftersom det finns en del som anser att alla feminister hatar alla män är det bäst att vara riktigt tydlig: jämställd stadsplanering handlar inte om att köra bort någon (läs: pojkar och män). Det handlar om att utforma det offentliga rummet så att fler grupper (läs: flickor och kvinnor) också känner sig välkomna och trygga, att det finns något där som de vill ha. Och inte bara flickor och kvinnor förresten utan alla grupper.

Om en tänker till kan spontanidrottsplatser bli ett häng också för de som har noll intresse för sport. Strategiskt utplacerade bänkar är bra för äldre som vill promenera eller använda ett utegym. Och gångvägar med många reträttvägar skapar trygghet för alla – ser en någon en inte vill träffa kan en slinka iväg åt ett annat håll.

Seminariet tog också upp hur en del grupper får kosta mer än andra. Det läggs väldigt mycket utrymme och pengar på bilismen. När bostäder byggs finns det t.ex. krav på hur många p-platser som måste tillföras. Får man inte plats med p-platserna får man alltså inte bygga bostäderna heller, vilket är helt sjukt med tanke på bostadsbristen i framför allt våra storstadsregioner. Kostnaderna för p-platser betalas dessutom av alla boende, inte bara bilägarna. Bilnormen väger tyngt i svensk stadsplanering.

Och så där av en händelse är det framför allt män som kör bil medan kvinnor åker mer kollektivt.

 

Lite kattsnack Blogg24 dag 6

Förut blev Lise rädd och sprang och gömde sig i köket när jag bytte lakan. Nu ligger hon kvar på kanten av sängen och tittar på och väntar på att jag ska bli klar. I början var det så många saker här i lägenheten som hon blev rädd för, särskilt plötsliga ljud och rörelser. Nu är det mest dammsugaren som skrämmer. Då gömmer hon sig under byrån i köket. Förutom när jag dammsuger i köket, då tar hon sin tillflykt till utrymmet bakom tv-bänken och det dröjer ett bra tag innan hon kommer fram igen.

Att hon är tryggare märks ju också på var hon sover. I början var det under byrån i köket som gällde. Men ganska snart började hon erövra resten av lägenheten. Först när jag inte var hemma. Sedan också när jag var hemma. Nu sover hon helst i sängen. Och eftersom Lise sover i sängen så sover också Linus i sängen.

 

Turftrubbel Blogg24 dag 5

Skulle ha tagit ett gäng zoner i kväll på vägen hem men det blev bara två. Något knas med appen, den tappade hela tiden kontakten med omvärlden. Alla zonerna på kartan försvann, mina tagna zoner och poäng likaså. Jag hade samma problem ett tag igår. Och att döma av chatten är jag inte ensam.

Nu har jag skickat in en felanmälan. Jag hoppas problemet är snabbt fixat. I morgon kommer det inte bli något turfande för min del, gradantalet kommer krypa ner till nollstrecket under natten och det kommer bli snorhalt. Det började frysa till när jag var ute nu i kväll. Men jag hade tänkt turfa på onsdag och framåt, när gradantalet kryper upp igen. Det skall bli uppemot nio grader, vilket känns hyfsat apokalyptiskt för december månad. Just nu känns det extra bra att inte vara isbjörn.

En tripp söderöver Blogg24 dag 4

I dag turfade jag i Åkered och Näset.  Det var ganska intressant för jag var där en del i tonåren. Eller ja, lite åtminstone. De flesta av mina minnen därifrån kvalar knappast in som lyckliga men tja, det som hände på åttiotalet stannar på åttiotalet.

Jag hade ganska svårt att känna igen mig. Eller snarare, jag känner igen flera områden men kan inte peka ut särskilda gator, här var jag på fest och där kollade vi på Indiana Jones på video. Video var nytt då, och modernt. Det är ju så längesedan och våra möjligheter att roa oss ganska små.

Men jag kände igen Näsets ändhållplats. Jag var frestad att gå till badplatsen, där vi var med hela klassen en av de sista dagarna i nian. Men jag beslöt mig för att det skulle bli en för lång omväg. Däremot gick jag till Smithska udden där det finns en zon. Den förblev otagen. Stigen når nästan ända fram men den sista biten hade jag fått klättra över hala klippor. Jag beslöt mig för att jag inte tänkte riskera en bruten arm bara för en zon. Jag ville komma hem i ett stycke och helst utan blåmärken.

Festligare än så här Blogg24 dag 3

Klockan är strax efter nio på kvällen och jag är *trumvirvel* tillbaka i sängen.

I morse när jag vaknade tänkte jag att jag skulle tänka till inför dagens blogginlägg, skriva något intressant och tankeväckande om något som hänt under dagen. Och *POFF* så var klockan nio och jag jättesömnig och utan ork att komma på något intressant och tankeväckande om dagen. Som för övrigt inte var särskilt uppseendeväckande. Jag läste och diskade och grälade med folk på Facebook och tog 12 zoner i Turf.

Let’s face it. Mitt liv blir inte festligare än så här.

Gäääsp Blogg24 dag 2

Klockan är nio och The X-Files har precis börjat och jag är färdig för sängen. Hur blev jag en person som är färdig för sängen redan klockan nio på kvällen? Det är inte jag. Det är så opraktiskt. Alla bra tv-serier börjar nio eller senare. Enda undantaget är The Simpsons.

Nej, jag orkar inte vara uppe. Inte ens för att kolla på Mulder och Scully. Förresten så är det en repris.

Turfat #blogg24 dag 1

Klockan var över ett när jag äntligen lyckades somna men jag somnade i alla fall. I dag har jag känt mig hyfsat seg men jag har åtminstone tagit två promenader och inalles 25 zoner. Det känns bra för jag har inte turfat sen i måndags och jag började bli rastlös. Jag har inte turfat så mycket som jag tänkt senaste veckan. Det är en nackdel med vintern, jag har insett att det är lite väl spännande att turfa när det är halt.

Nu ska jag dra till sängs med Nation av Terry Pratchett. Den utspelas på en liten ö någonstans i Stilla havet (tror jag det är, geografi är inte riktigt min grej) och är riktigt bra.

Och härmed har jag skrivit mitt första inlägg i bloggutmaningen Blogg24.

Det blev lite intensivt

Precis hemkommen. Deltagit på två möten efter varandra, när det ena var slut var det direkt till nästa. Nu är jag hög på socker och koffein och intressanta/viktiga/intensiva diskussioner. Och att jag pratat inför massa människor, främmande människor.  

Jag kommer inte kunna somna i natt. Jag kommer förmodligen vara vaken till nästa vecka någon gång. 

Långsamt framåt och sen tillbaka

Kurerar mig långsamt från borrelia och nervsammanbrott (japp, det blev ett nervsammanbrott). Det går väl så där. Det hade gått bättre om inte världen var som den var och framtiden så osäker. Jag hade mått bra nu, om det inte vore för att verkligheten just nu är svår att stå ut med. Jag vill gärna se på saker och ting med någorlunda tillförsikt men för tillfället är det så många saker som kan gå helt åt fanders och då är det svårt att fokusera på att må bra. Helst av allt skulle jag vilja krypa ihop i fosterställning under ett täcke, med katterna, och inte komma fram förrän allt är över.

I stället promenerar jag, läser och sover. Och går på ett och annat seminarium (intressanta) och ett och annat möte (bullriga fast produktiva). Och så har jag varit med kompisar och lyssnat på tolkningar av Ella Fitzgerald, riktigt bra.