Mörkare ute

Det mörknar allt tidigare på kvällarna. Jag får börja tänka på hur sent jag förlägger mina turfturer. Vissa platser och gator i Majorna är jätteläskiga i mörker. Det gör mig förbannad att jag måste vara rädd för att röra mig ute när det är mörkt, men det är så världen ser ut.

För övrigt kan jag meddela att låga skor, korta byxor och brännässlesnår inte är någon hit. Särskilt inte när det är mörkt och en inte ser var brännässlorna är.

Hjälp

Efter en lång och skön sommar är jag tillbaka i föreningsverksamheten. Jag vill tillbaka till sommaren igen. Föreningen ska delta i ett event i staden och vi förtroendevalda håller på att knyta ihop alla trådar. Problemet är att vi inte kan få tag på trådarna. Vi har fått flera problem att lösa som borde lösts av någon annan, helst förra veckan.

Och orsaken till problemen är avsaknaden av en anställd samordnare.  Vi hade en anställd samordnare och hon var toppen. Hon har varit en klippa för oss. Men hon hade bara en visstidsanställning och trots att vi bad om det fick hon inte förlängt. Jag gissar att anledningen stavas pengar. Samt chefer som inte förstår.

Nu är allt en enda röra och vi försöker reda upp allting. Jag överväger att rymma.

Jag har också fått ett väldigt intressant erbjudande, ett spännande och viktigt uppdrag. Men då måste jag sluta med något annat.

Mutor

Vägen till Lises hjärta går definitivt via hennes mage. I förrgår öppnade jag en burk blötfoder med tonfisk och sardiner. Hon kom fram genast för att äta och jag fick klappa henne för första gången. Hon spann, högt.

Igår och i dag har hon fått mer av samma foder och hon kom fram för att hälsa bägge gånger. I dag var hon väldigt kelen. Hon har också blivit modigare; i dag kom hon ut i vardagsrummet när jag satt i soffan och åt ostsmörgåsar. Hon verkar mycket förtjust i ost.

Linus spanar intresserat på henne. De bråkar inte men när Lise blev för närgången slängde han fram en tass. I övrigt kommer de bra överens.

Det är väldigt roligt att se vilka framsteg hon gör och att det fungerar så bra mellan henne och Linus. Jag var orolig för hur de skulle reagera på varandra men det har gått mycket bra.

Lise

Sedan i måndags har Linus och jag fått en inneboende. Hon heter Lise. Hon är mycket liten och mycket skygg. Linus har nosat omkring henne några gånger men i övrigt låtit henne vara ifred.

När jag är hemma och uppe gömmer hon sig i köket. Jag blev förvarnad om att hon inte är van vid människor – snälla människor som tycker om katter – och att hon är mycket rädd; jag vet att det kan ta lång tid innan hon känner sig trygg med mig. Men hon äter och dricker och går på låda som hon ska. Linus och hon bråkar inte.

Jag är jourhem åt henne men om Lise trivs och tjejerna på Arödskatterna tycker det fungerar kan jag få adoptera henne.

Pokémon Go

Det fina med Pokémon Go är att folk inte längre tror att jag är galen när jag irrar runt på en gräsplätt och stirrar på min mobil. 

Det jobbiga med Pokémon Go är att de tror att jag spelar Pokémon Go. Små gulliga japanska figurer går inte ihop med min image.

Fast om jag inte redan spelat Turf hade jag nog hakat på.

Turf på Strsö

Nu har jag tagit alla sex zoner på Styrsö. Den som ligger uppe på Stora Rös är häftigast. Maffig utsikt liksom. Jag tog några foton men borde haft med mig ett bättre objektiv. Och ett stativ.

Googlade för att få historien bakom Stora Rös men det enda jag hittade var att det är en bronsåldersgrav. Kanske ska kontakta Styrsö hembygdsförening och fråga.

Jag far omkring

Förkylningen och ögoninflammationen blev hyfsat jobbiga och ett tag var jag osäker på om jag skulle komma iväg till Visby som planerat. Men när söndagen kom var jag såpass bättre att jag kunde åka. Jag var inte frisk men inte heller så sjuk att jag måste ställa in och det är jag verkligen glad för. Eftersom jag inte kan flyga ägnade jag större delen av söndagen åt att åka tåg, tåg, buss och båt. Tolv timmar tar det att resa från Majorna i Göteborg till Visby på Gotland. Men jag gillar att åka buss och tåg och på båten hade jag sällskap av en kompis och hennes man.

Sedan följde tre intensiva och helt underbara dagar i Visby. Jag upplevde massa intressant, tog ungefär en miljon foton och åt gotländsk glass två gånger. 

Itorsdags åkte jag hem och eftersom jag gått upp kvart i fem och det inte gick att sova på båten (ruskigt hög ljudvolym) halvsov jag på bussarna och tåget. Jag sov en stor del av dagen i går också och Linus (som bodde hos min granne när jag var bortrest) tyckte nog jag var lite tråkig.

 Jag är så glad över att jag fick möjlighet att åka och hoppas jag kan göra det igen.

Inte bara host å snörvel

Har åkt på en maffig förkylning och ögoninflammation. Förkylningen går åt rätt håll, ögoninflammationen gör det inte. Det gör inte ont i ögat men det rinner nåt äckel-päckel som jag tror är var. Så fort jag nuddat ögat måste jag tvätta händerna pga sjukt smittsamt. Jag har blivit ett biologiskt massförstörelsevapen och dessutom ser jag inte klok ut, som jag gråtit i en vecka. Med ena ögat.

Jag överväger ögonlapp. Och en flaska handsprit.

Tillökning 

I onsdags fick jag mitt tredje syskonbarnbarn och storasyrran blev farmor för andra gången. Det blev en liten kille. I dag tillkännagav föräldrarna (på Facebook, givetvis) att han ska heta Ossian. Jag lobbar för Linus som andranamn. Ett barn i släkten har ju redan fått namn efter en av mina katter. Det är en fin tradition som jag tycker vi kan bygga vidare på.